I måndags fick jag mig en ordentlig tankeställare när jag var på jobbet. Det jag skriver nu kan säkert uppfattas som att jag biter den hand som föder mig...
Jag är anställd för att undervisa i religion. Närmare bestämt i protestantism, eftersom man i Europaskolan bedriver konfessionell religionsundervisning. Barnen på skolan undervisas i religion eller moral under minst ett lektionstillfälle i veckan från första klass till sista året på gymnasiet. So far so good. De blir med andra ord väl informerade och utbildade inom den religion de har valt att läsa eller inom moral.
En av punkterna som finns med för de äldsta eleverna i den protestantiska undervisningen är staten och kyrkan. Jag och eleverna har gemensamt beslutat att det ska vi ägna en del av den här terminen åt. Kan bli hur intressant som helst. Jag hade i måndags med mig en artikel om förhållandet mellan kyrkan och staten i Sverige, från det att Sverige kristnades fram till 2000-talet. Det var en ganska akademisk text och jag bestämde att vi skulle läsa den gemensamt och ta upp de ord de inte förstod. Vi hann två stycken i texten innan vi fastnade i begreppet "övernationell stat". Det framkom snabbt att eleverna aldrig hade behandlat begreppet övernationell. Vid närmare efterforskningar hade de inte heller begrepp om stat och nation. De hade läst om monarki och republik i historia i samband med studier av franska revolutionen. Anledningen till kunskapsluckorna var att de aldrig har läst samhällskunskap under sina år på sekundär, dvs från tolv års ålder. Dessa ungdomar är alla svenska medborgare och har således rösträtt i svenska riksdagsval. De har bott större delen av sina liv i Belgien, men har aldrig fått lära sig något om det belgiska statsskicket. De bor i EU:s huvudstad, men har aldrig studerat hur EU fungerar och då har alla någon förälder som jobbar inom EU, annars hade de inte gått på skolan. Statsskicket och hur EU fungerar studerar alla elever på gymnasiet i Sverige.
Jag blir fascinerad över att man i detta skolsystem tycker att det är viktigare att barnen lär sig om religion och moral än om hur det samhället de lever i är uppbyggt. Nu menar jag inte att det är fel att lära sig religion och moral, men det ena borde inte utesluta det andra i ett sekulariserat samhälle. Att vara förberedd inför livet utanför skolan innebär att veta hur samhället fungerar, man kommer inte så långt på att enbart veta hur kyrkan fungerar. Jag har nu, tillsammans med eleverna, kommit fram till att vi ska läsa statsskick och efter det kan det vara läge att ge sig på förhållandet mellan staten och kyrkan över tid. På det sättet följer vi kursplanen och ökar deras allmänbildning inom fler områden. Jag hoppas att jag inte får en hop med arga föräldrar eller representanter för religionsundervisningen efter mig. Jag står dock för min åsikt om att skolsystemet skulle må bra av att reformeras. Samtidigt kan jag förstå att man inte gör det. Tanken på de diskussioner som skulle föras när 27 länder ska enas om reformer i ett skolsystem känns ganska avskräckande.
Men det aer ju helt fascinerande. Mina barn har gatt pa fransk skola och da laser man minsann science sociales (samhallskunskap) redan fran lag alder och nu i engelsk skola laser de social studies (ocksa samhallskunskap,men inte enbart, de klaemmer in lite geografi och historia daer ocksaa). Saa varfor inte i en skola daer faktiskt grunden aer ett mellanstatligt samarbete.
SvaraRaderaJag är som sagt var förvånad. Jag har läst läroplanerna och i dem kan jag hitta att de ska studera EU i geografi och historia under tre veckor. Inte mycket... Skolsystemet är från början uppbyggt för att eleverna ska kunna komma och gå i det och utan problem kunna följa undervisningen i sina hemländer när de flyttar hem. Tyngdpunkten ligger på språk och matematik och de läser historia och geografi, men inte samhällskunskap efter att de lämnat primär. Jag hörde rykten om detta när jag arbetade på primär förra terminen, men trodde inte att det var riktigt så illa... I år 3,4,5 på primär har de Europatimmar, men efter det verkar det vara ganska tunnsått. Jag håller med om att det verkligen borde finnas i en skola där majoriteten av föräldrarna arbetar inom EU. Jag tycker dessutom synd om barnen/ungdomarna som inte uppmuntras att studera det samhälle som de lever i. Tala om utanförskap. Jag ska försöka hitta mer fakta om det här.
SvaraRaderaJa, säga vad man vill om det svenska skolsystemet (har väldigt mycket åsikter om det ;-)), men SO- och NO-ämnena är väldigt bra och breda, ger en bra baskunskap. Inser detta när J läser fysik på HS och mer eller mindre glider igenom kursen med 100% på alla prov! Som tur är så är IB fysiken lite mer utmanande för honom. Oj, då nu blev det fysik istället för Samhällskunskap men jag tror du fattar vad jag menar ändå! Men att Europa skolan var så dåliga på detta trodde jag inte... tragiskt.
SvaraRaderaBrysselkakan: Efter att ha frågat de yngre eleverna så läste de lite samhällskunskap i ettan på sekundär, men efter det ingenting.Europaskolan lägger mycket tid på språk och matematik. EB, European Bacculerate, påminner mycket om IB. IB innehåller inte heller samhällskunskap, men ligger på en hög kunskapsnivå när det gäller matematik, naturvetenskap och språk. Alla skolsystem har sina för- och nackdelar och givetvis finns det en del övrigt att önska även i det svenska skolsystemet. Där finns det en stark tendens att inte uppmuntra de duktiga eleverna. En av orsakerna till det är att lärarnas uppdrag ofta är att få igenom så många elever som möjligt med godkänt betyg. En god tanke, men det kan också resultera i att de duktiga åsidosätts. Inget av det är önskvärt, men med tanke på de resurser som finns i kommunerna blir det ofta en omöjlighet att klara av att uppmuntra alla elever i en klass om ca. 30 st. Man ska se till individen, men när man har 2-3 minuter/ elev och lektionstillfälle blir det en svår nöt att knäcka. Nu hamnar jag också utanför ämnet. PÅ det svenska gymnasiet måste alla läsa samhällskunskap och jag tror att det behövs. Man behöver ha uppnått en viss mognad för att kunna förstå begrepp som demokrati och statsskick och även för att förstå att det är jag själv som kan vara med och till viss del påverka hur vårt samhälle ska se ut.
SvaraRaderaJust det där att svenska skolan inte uppmuntrar duktiga elever kan jag berätta kilometervis med saker om... Vår J är ett av de barn som satt av hela högstadiet och nu skämtar jag inte.
SvaraRaderaMen alla skolsystem har väl sina bra och sina dåliga sidor.