Fête de pommes

I söndags var det dags att lämna Bryssel för att vidga våra vyer och öka på våra kunskaper om Belgien. Efter ett tips från Johans fröken åkte vi söderut.

Målet för vår resa var den lilla staden Rongy, nära den franska gränsen. Fête de pommes stod på programmet och det var som en liten mässa som hade äpplen som huvudattraktion. Stora fina äpplen och päron låg i lastpallar och man kunde köpa två kilo för 2€. Dessutom fanns det andra lokalt producerade varor och lotterier och åkattraktioner för de yngsta gästerna. I inträdet ingick ett äpple, ett glas färskpressade äppeljuice och en åktur med traktor eller häst och vagn genom fruktodlingarna. Vi såg till att ta del av allt. I det gassande solskenet åkte vi efter en traktor och tittade på stora äpplen och päron. Vi tror att de hade samma sorts päron som vi har på vårt stora träd på landet. Våra är nästan lika stora som de proffsodlade.

Likadana päron som på trädet vid stugan. Vi hoppas att ni som bor i närheten av stugan går dit och plockar päron.

Pontus åker karusell. Stridsvagnen hette "Patton". Farfar, den gamle militären, blir antagligen stolt över valet av åkdon. 

Långa rader med äppel- och päronträd.

När vi hade tillbringat närmare två timmar på mässan och köpt med oss lite lokala delikatesser bestämde vi oss för att åka därifrån och äta lunch. Efter att ha kört en kvart hamnade vi i staden Tournai. Jag kände igen stadsnamnet, men kunde inte redogöra för varför. Guideboken låg kvar i bokhyllan i lägenheten. När vi kom hem kunde vi konstatera att vi varit i en stad som hade anor tillbaka till 600-talet fvt. då romarna grundade den. I och med kristendomens framväxt i romarriket blev Tournai en av de viktigaste städerna för den nya religionen och ett biskopsäte växte tidigt upp i staden. Det förklarade en hel del för mig som funderade på varför de hade en vääääldigt stor katedral i staden. Vi åt en sen, mycket god lunch, vid stora torget i Tournai och passade på att handla mat i en stor, söndagsöppen(!) mataffär. Två trötta killar somnade i bilen på vägen hem.

I måndags var det Tysklands nationaldag. Det innebar att lärarna på den tyska sektionen bjöd på lunchbuffé. Det vankades allehanda godsaker som Sauerkraut, Brezel, Apfelschorle och Schwarzwaldtorte. Jag inriktade mig framför allt på bakverken och desserten och fick en rejäl sockerchock före min sista lektion för dagen. Frågan för dagen var om man kan vara germanofil. Man kan ju vara frankofil och anglofil, de uttrycken används relativt frekvent, men används ordet germanofil?