Idiotförklarad - två gånger

Idag har jag fått en del saker uträttade. Samtidigt har jag blivit mer eller mindre idiotförklarad på två ställen.

De senaste tre dagarna har jag ägnat mycket tid åt att försöka få alla praktiska delar kring mitt nya jobb att falla på plats. I måndags infann jag mig före kl. 13, enligt uppmaning, för att skriva på mitt kontrakt, få mitt schema och lite annat som kan vara bra att ha innan jag ska börja undervisa. Kontraktet var inte klart, det skulle jag få på tisdagen. Schemat fick jag senare på eftermiddagen och det stämde inte... Rektorn glömde att ta upp mig som nyanställd i sin presentation av alla nya lärare och jag fick istället själv presentera mig inför alla kollegor. På det allmänna mötet fick jag veta att jag skulle vara med på en intern it-utbildning på tisdag eftermiddag, omöjligt för min del eftersom jag inte kan trolla fram en barnvakt med knäna på mindre än ett dygn. Bättre välkomnande på en ny arbetsplats har jag varit med om.

Igår fick jag mitt kontrakt och schemat rättades. Jag fick tag på ansvarig för it-utbildningen och han konstaterade att jag inte kunde vara med, då jag inte hade fått en egen area eller log in. Det skulle jag komma tillbaka och hämta idag. Efter det försökte jag att få tag på vakmästarna som har hand om nycklarna. Omöjligt, givetvis. Idag åkte jag för tredje dagen till skolan och hade tur. It-ansvarig hade ordnat min area. Vaktmästarna fick jag tag på via telefon. När vi pratade om nycklarna ställde jag frågan om hur länge skolan var öppen på kvällarna och om man kunde få passerkort om man ville komma in efter skolan låsts. (Jag brukade passa på att kopiera på kvällar och helger på min gamla arbetsplats för att få vara i fred och kunna använda flera kopiatorer.) Uppenbarligen var det den dummaste fråga de hade fått på flera år. Hur skulle det se ut om så många lärare skulle börja springa omkring på skolan utanför öppettiderna. Jag rodnade lite klädsamt och bad om ursäkt. I mitt stilla sinne tänkte jag att det måste väl fungera om det  kan fungera på många andra arbetsplatser. Jag skyller på kulturskillnader, men funderar även på om man inte litar på sina anställda.

På vägen hem stannade jag till för att titta på nya glasögonbågar hos en optikkedja. Ett av biträdena erbjöd sin hjälp. Jag förklarade att i Sverige får man möjligheten att låna hem bågar för att prova i lugn och ro, gick det för sig här också? Han skrattade mig rakt i ansiktet och undrade om jag trodde att han var dum. Om jag ville ta bågarna med mig hem fick jag minsann betala dem och sedan komma tillbaka med och få pengarna tillbaka. Om jag ville kunde jag ju ta kort på mig själv i butiken med de nya bågarna på. Jag tittade på några bågar och tog kort på mig själv och bestämde mig för att han minsann inte skulle få några pengar av mig. Istället gick jag till den "lokala" optikern. Nu visste jag att man inte fick låna hem bågarna. Denne optiker engagerade sig mycket och plockade fram flera bågar som passade mig bra. Dessutom fotograferade han mig med min mobil. Nu vet jag var jag kommer att köpa mina nya glasögon även om det kostar några hundralappar mer. Det ska inte löna sig att vara otrevlig och arrogant.