Igår började min nya vardag... Jag träffade mina elever för första gången. Det var kul, men nervöst. Natten mot fredag vaknade jag två gånger mitt i natten med hjärtklappning. Det var svårt att somna om. När väckarklockan ringde kände jag mig allt annat än utsövd. Jag hade bestämt mig för att cykla och när jag skulle trampa iväg öppnade sig himlen. Jag hann i tid och kunde ta det lugnt en stund. Jag träffade en del av mina nya kollegor och de tog väl hand om mig. Jag fick se mina klasslistor för första gången och kunde konstatera att den största gruppen jag har består av 13 elever. Jag som är van vid grupper på 30-32 st. tycker att det känns lyxigt. Jag träffade 5 av 7 grupper under fredagen och det kändes bra. De yngsta är 11 år och jag är inte van vid att undervisa så unga. Fördelen är att jag känner dem lite eftersom jag träffade dem ganska mycket i våras. Alla grupper var trevliga och vi hjälptes åt med att komma fram till vilket ämne vi ska börja läsåret med. Söndagen ska därför ägnas åt planering. Jag måste medge att jag var trött på kvällen...
Idag har jag varit på bloggträff. För ett tag sedan fick jag en inbjudan om att träffa några andra svenskar som bloggar från Bryssel. Kul ide! Givetvis ville jag vara med. Det var trevligt att få träffa lite nya människor och också få ett ansikte på några av de bloggare som jag har läst ibland. Jag hoppas att vi kan ses igen!
Imorgon ska jag få gå på antikmarknad. Jag ska försöka att komma ihåg kameran så att jag kan visa lite bilder från marknaden en annan dag.
Ja,verkligen kul att få ett ansikte på alla man bara läst kommentarer och inlägg av innan.
SvaraRaderaÄr det marknaden vid Sablon du ska på?
Ja, jag "saknade" er också!! Var så jäkla sur igår morse nÄr jag insåg att det helt enkelt inte skulle vara möjligt för mig att genomföra en resa på egen hand till Bryssel. Snacka om att känna sig handikappad!!
SvaraRaderaMen men, det kommer förhoppningsvis fler bloggträffer och då SKA jag vara med. :)
Oh vad det pirrar i magen när jag läser om att du träffat dina nya elever. Känner igen den känslan alltför väl. Längtar så till första praktiken och för att få vara i skolmiljö igen.
Brysselkakan: Jag hamnade i dina hemkvarter. Jag ska försöka göra ett inlägg senare idag med lite bilder och då kommer du känna igen dig. Vi gick vidare till Sablon och åt frukost där och kollade marknaden där också.
SvaraRaderaMy: Det där med att vara gravid var aldrig riktigt min grej... Jag kände mig ganska handikappad när jag var gravid första gången. Lätt foglossning gjorde att jag inte kunde röra mig i klassrummet och istället fick jag vissa dagar sitta som en tjock padda på min vadderade stol. De enda skor jag kunde gå i var Nike-sandaler och gympadojor eftersom jag fick "foglossning" i fötterna runt vecka 12. Med barn nr. 2 kände jag inte av det på samma sätt. Ingen tröst för dig nu, men det går över ett tag efter att underverket tittat ut.
Är du också lärare? Det är alltid speciellt att träffa eleverna första gången. Jag tror att det kvittar hur länge jag kommer att jobba som lärare så kommer det alltid att pirra i magen vid det första mötet.