Lärande

Att lära sig nya saker är inte alltid lätt..

Maken har precis fått ta över den yngste sonens uppgivenhet och gråt för att han inte kan rita trianglar och cirklar tillräckligt bra. Läxan i matematikboken bestod av de uppgifterna. Till saken hör att varken vi eller någon av hans förskollärare någonsin har lyckats att få honom intresserad av att rita och pyssla. Det är det som visar sig nu. Finmotoriken är för dåligt tränad för att rita cirklar och trianglar. Att han är vänsterhänt gör inte det hela lättare. Nu hinner verkligheten ifatt honom. Det är en sak att vara bra på fotboll och att göra mål på sin första rugbyträning, som han gjorde i lördags. Men det är en annan sak att kunna rita och skriva. Vi får se var detta slutar. Eftersom han är född sent på året var vi till en början inställda på att han kanske skulle gå kvar på maternelle, förskolan, ett år till. Nu bedömdes han under våren vara mogen att börja i första klass. Idag känns det som att han borde ha varit kvar på maternelle ett år till.

Jag har också haft en viss tendens till att vilja ge upp idag. Att hålla igång sju olika grupper i skolan är ganska mycket. I varje fall innan man har kommit igång med något ordentligt och känner att man vet vart man är på väg. Jag läser, funderar och famlar runt med mina olika planeringar och får inte något ur händerna. Lätt frustrerande. Ni som träffat mig när jag är inne i dessa perioder vet att jag inte är någon kul typ för tillfället. En lätt rynka mellan ögonbrynen och korta svar kännetecknar min sinnesstämning. Samtidigt vet ni att om ett tag kommer jag att ha kommit ut ur min bubbla och då kommer jag att vara lika pratglad som vanligt. Min make säger att man måste jobba sig ur krisen och det håller jag på med för tillfället.

Idag har vi för första gången haft en fransklärare på besök här. Hela familjen ska bli bättre på franska och den här terminen testar vi att ha en privatlärare som kommer hit två timmar på tisdagar. En timme för barn och en timme för vuxna. Johan imponerade både på sin far och lärarinnan idag. Han kan mycket mer än vi har förstått. Antagligen beror det, till viss del, på att de bara får titta på franska barnprogram på TV. Pontus var inte lika koncentrerad som Johan, men han kan en del han också. Till skillnad från min förra fransklärare skrattade denna kvinna inte när jag försökte att prata. Tvärtom tyckte hon att jag hade bra uttal. Jag tackar mina småländska tungrots-r för det. Någon gång ska man väl ha nytta av sitt ursprung.