1 år

Idag är det exakt ett år sedan jag gjorde mitt första inlägg på denna blogg. Då visste jag inte vad jag skulle komma att skriva här och med facit på handen har det handlat mycket om vardagen i vårt nya hemland.

Ett år har gått fort och när vi kom tillbaka efter semestern i Sverige var det till en känd miljö. Det var annorlunda för ett år sedan. Det är alltid jobbigt och stressande att flytta och byta miljö och det får ännu en dimension när man lämnar det land man är född och uppväxt i. Vi har lärt oss mycket nytt det gångna året. Både om oss själva och om vårt nya hemland. Både positiva och negativa erfarenheter har vi fått och gjort. Vi ångrar oss inte att vi tog steget och lämnade Sverige och Borås. Samtidigt kan vi fortfarande sakna vårt gamla liv och alla kära vänner. Å andra sidan har vi nu börjat få ett större kontaktnät och nya vänner i Bryssel. Det gör att vi känner oss rika och lyckligt lottade med vänner på flera ställen.

Jag har funderat på om jag ska fortsätta blogga. Mitt beslut blir att jag kommer att göra det. För mig fungerar bloggen lite som en form av terapi. Det är skönt att få skriva av sig ibland.  Jag vet att en del av mina gamla vänner ibland har funderat på om jag berättar sanningen om vårt nya liv. Självklart är det min version av vårt nya liv ni får ta del av och lika självklart är det för mig att jag utelämnar saker som jag uppfattar som alltför känsliga för de andra familjemedlemmarna.

Veckan som har gått har präglats av att jag varit förkyld. Ett litet virus har hoppat runt i min kropp och gjort att jag har känt mig ganska hängig. Inte så hängig att jag inte har kunnat jobba, men tillräckligt för att min energinivå har varit ganska låg och att inte så mycket har blivit gjort. Mina tankar har också flugit iväg till Sverige och mina föräldrar, då min mamma har varit inlagd på sjukhus. Det är vid sådana tillfällen som det känns jobbigt att bo en bit bort. Samtidigt som jag inte hade varit till någon vidare hjälp om vi hade bott kvar i Borås. Men jag hade åtminstone kunnat besöka henne på helgen.

Imorgon är det bilfri dag i Bryssel. Det här året låter vi bilen stå hela dagen. Hela familjen ser fram emot det och vi ska gå mitt i gatorna och tänker inte flytta på oss om det kommer några vilsna nykomlingar och kör bil.