måndag 27 februari 2012

Sjukdomar

I lördags verkade Johan vara bättre från sin förkylning, det gladde mig. På kvällen fick jag ett besked som inte var lika glädjande. Min pappa opererades i torsdags och allt verkade ha gått bra. I lördags tillstötte det komplikationer och det såg mycket illa ut. Jag förberedde mig på att snabbt kunna ta mig till Sverige och planerade att ta barnen med mig. Natten mot söndag sov jag oroligt och hade allmänt svårt att koncentrera mig på något. På förmiddagen fick jag veta att krisen inte var lika överhängande och att det verkade gå åt rätt håll. Inget som är självklart, med tanke på att min pappa fyller 85 år senare i vår. Det är många tankar man hinner tänka de där timmarna när man svävar i ovissheten. Har jag pratat med min far för sista gången? Har jag talat om för honom hur mycket jag tycker om honom? Finns det något jag borde tala om för honom om jag får möjligheten att prata med honom igen? Är det rätt att ta med en 6-åring till någon som är på väg att lämna jordelivet?

Nu verkar det som att vi kommer att träffa varandra igen och jag hoppas att vi kan ta tillvara på de tillfällena på bästa sätt. Jag hoppas att han kommer att orka att följa med ut på något litet strövtåg i naturen och dela med sig av sin kunskap om sin hembygd och det djurliv som finns där. Han är min förebild i livet med sin kunskapshunger. Varje gång jag pratar med honom har han något nytt (eller gammalt...) att berätta som han har lärt sig.

Idag fick jag ta Johan till doktorn. Hon bekräftade det jag misstänkte under gårdagen, han har bihåleinflammation. Nu har han fått medicin och med tanke på hur han busar och bråkar med sin bror för tillfället så bör han vara på bättringsvägen... Han är dock sjukskriven i morgon också. Här skriver doktorn ut intyg på att barnet är sjukt och hur många dagar de ska vara hemma från skolan. Detta intyg skickas sedan med till skolan. I barnens betyg står det hur många dagar de varit borta under läsåret. Har barnen varit borta mycket får man ett skriftligt påpekande från skolan.

När vi gick till doktorn idag blev vi omkörda av en hästdragen vagn från kommunen. Jag har sett den några gånger förut, men inte förstått i vilket syfte man kör omkring med den. Idag fick jag svar på mina funderingar. De använder kärran när de tömmer papperskorgarna som står utmed gatan. Ett miljövänligt alternativ till en liten lastbil, som antagligen hade stannat och gått på tomgång vid varje papperskorg. Jag tycker dessutom att det är lite mysigt att höra klappret av hästhovar utanför på gatan då och då. Min far skulle säkert uppskatta inslaget med hästar i gatubilden. Med stor sannolikhet skulle han stega fram till kusken och förhöra sig om hästarnas ursprung.
Kommunens hästdragna sopbil. 

lördag 25 februari 2012

En olycklig skidsemseter

Tillbaka i Bryssel igen. Sportlovet innebar flera nya erfarenheter. En del av dem hade vi gärna varit utan...

Resan till alperna gick bra. Vi fastnade i bilkö vid Lyon. Vi var inte de enda som tänkt oss att åka till alperna förra lördagen. Vid Grenoble konsulterade vi vår vän GPS:en och kom på att vi kunde köra förbi hela bilkön, som vår vän informerade om, om vi besökte byn Vif. Nöjda kunde vi konstatera att trots en omväg sparade vi mycket tid. Då träffades vi av blixten och Pär fick den här gången bekanta sig med de franska gendarmerna. Något fattigare var hans uppfattning att de tyska poliserna är muntrare än sina franska kollegor och att det är billigare att köra för fort i Frankrike än i Tyskland. De franska gendarmerna tjänade in mycket pengar på alpvägarna den här veckan.  Det var många turister som fick bidra till den franska statskassan...

På plats i Les 2 Alpes gladdes vi åt ett mycket bra boende. En nyrenoverad lägenhet med fantastisk utsikt över alper som inte lusats ner av liftar och pister. Planer smiddes för veckan och trötta efter resan somnade vi på lördagen. Söndagsmorgonen bjöd på strålande sol och när utrustningen var hyrd och liftkorten köpta gled vi nerför perfekt pistade backar. Alla klarade av det farliga första åket. I liften på väg mot det andra åket var olyckan framme. Vännen U skulle åka knapplift med en av sina söner. På något sätt trasslade de in sig i varandra och föll. Sonen var snabbt uppe medan U låg kvar. Ett oroväckande ljud och en obehaglig smärta i knät gjorde att hon ville vänta en stund med att resa sig. Efter att ha blivit dragen i pulka av sin man till ortopeden runt hörnet kom hon hem med röntgenbilder som visade att två ben inne i knät gått av. Sex veckor beräknas läkningen att ta och eventuellt kan det bli nödvändigt med operation. Jag behöver knappast tala om att detta lade sordin på semesterstämningen. U:s man, som inte åker skidor, fick vatten på sin kvarn om att skidsemester var en överskattad typ av semester...
En del av utsikten från lägenheten. Att vakna till denna vy varje morgon i en veckas tid är inte dumt. 

Två mycket nöjda skidåkare. Varför har inte Pär hjälm?
Måndagen bjöd på fantastiskt väder och vi åkte skidor hela dagen. Framåt eftermiddagen hostade Johan och såg oroväckande blank ut i ögonen. På natten vaknade han med hög feber och febern höll sedan i sig resten av veckan. Lite tur i oturen, för vår del, var att han emellanåt kunde tänka sig att vara själv inne med U i lägenheten, så att vi kunde åka lite skidor tillsammans. Hade inte stackars U suttit där med sitt brutna knä hade en av oss varit tvungen att vara inne med Johan hela tiden. U:s äldste son åkte skidor med oss. Tjänster och gentjänster.

Resten av veckan flöt iväg och solen sken från en klarblå himmel varje dag. Ska vi summera veckan kan
vi konstatera att vi hade ett mycket bra boende och sällskap och fantastiskt väder. Tyvärr grumlades det av olyckan och sjukdomen. Vi håller tummarna för att U ska slippa att operera sitt knä och vår familj ser fram emot nästa skidresa vid påsk och hoppas att alla är friska då.

fredag 17 februari 2012

Kokslov

Var man än befinner sig springer tiden iväg. Fast ibland känns det som om att den står stilla. Oavsett om tiden springer iväg eller står still är det dags för lov igen. Karnevalslovet, eller sportlovet som vi svenskar kallar det, börjar för vår del i morgon. Jag funderade tidigare i veckan på detta med sportlov. Vad är ursprunget till det och när började det? I Dagens Nyheter fann jag en artikel från 2011 som gav mig svar på mina frågor. 1940, en av de kalla krigsvintrarna, bestämde man sig för att stänga landets skolor för att spara in på bränsle. Resultatet blev bra och sedan gjorde man likadant de kommande åren och hade på det sättet skapat en ny tradition. Som en bieffekt av detta lov uppfattade man att eleverna dessutom var mindre sjuka under våren när de hade varit lediga en vecka i februari eller mars. När man stängde skolorna såg man även till att skapa program med olika aktiviteter för att barnen och ungdomarna skulle ha något att göra. Jag rekommenderar er att läsa artikeln, Koks upphov till dagens sportlov, om ni vill veta mer om sportlovets historia.

Veckan som gått har innehållit två viktiga milstolpar i Pontus liv. I måndags tappade han en av framtänderna i överkäken och har numera en stor glugg där. Gluggen kommer antagligen att bli större om några veckor eftersom tanden bredvid är lite lös också. I går var det läsdiplomering för honom. De 19 barnen i hans klass har lärt sig att läsa och nu fick de visa det för föräldrarna. Alla läste några meningar högt och sjöng sånger och dansade för de stolta föräldrarna som var en intresserad publik. Sedan delades diplomen ut. Jag är djupt imponerad av hur deras lärare har lyckats att på mindre än ett halvår få 19 små barn att lära sig att läsa kortare texter. Vår 6-åring försöker nu att läsa på allt han ser.  Fortsätter han att utveckla sin läsförmåga och läsglädje lika snabbt som hittills, läser han böcker själv innan sommaren är  här.

I morgon tidigt, tidigt startar vi bilen och åker till franska alperna. I år har vi kontrollerat bokningen extra noga för att slippa vara med om samma stress som förra året. Hela familjen ser fram emot en vecka i snön. Inget ont som inte har något gott med sig brukar man säga och i det här fallet sänder jag en tanke till de kalla krigsvintrarna. Hade man inte varit tvungna att spara bränsle i början på 1940-talet hade vi kanske inte haft sportlov i dagens skola.

söndag 12 februari 2012

Pensionsålder och kyla

En skillnad på hur människor reagerar på ökad pensionsålder blev tydlig under veckan som gick. Fredrik Reinfeldts uttalande om att människor i Sverige kanske i framtiden får räkna med höjd pensionsålder fick många att se rött. Röster höjdes i media till stöd för statsministerns uttalande, men ett stort antal kritiska röster höjdes också. Pensionsåldern i olika EU-länder har varit ett aktuellt ämne det senaste halvåret. Mest högljudda har protesterna varit i Grekland. Även i Belgien har man ställts inför faktum att pensionsåldern kommer att höjas för de offentliganställda. I fredags visade brandmännen i Belgien sitt missnöje med att deras pensionsålder kommer att höjas. De åkte helt enkelt till regeringsbyggnaderna mitt i staden och sprutade vatten. Det var minusgrader ute och det gjorde att protesten blev väldigt kännbar, då vattnet frös till is. Tänk er Rosenbad inbäddat i ett ishölje när svenska brandmän gjort likadant som sina belgiska kollegor. En sådan manifestation tror jag aldrig skulle inträffa i Sverige. Vi är lite mindre konfliktbenägna än belgarna känns det som.

En annan nyhet i Belgien den gångna veckan är kylan. Belgien har haft minusgrader fjorton dagar i rad. Senast det inträffade var vintern 1941. På rean köpte jag ett par varma vinterstövlar som jag trodde att jag enbart skulle få användning för när vi åkte till alperna. De har jag använt i stort sett varje dag och inte frusit om fötterna en enda gång. Det är rekord i min värld. Jag fryser ständigt om fingrar och tår under vintern. Nu har jag äntligen blivit så gammal att fåfängan har försvunnit och jag vandrar glatt omkring i min dunjacka som går ner över rumpan, har långkalsonger, fula, men varma stövlar, mössa och stora gore tex-tumvantar från Hestra. Mamma, detta är sant och jag önskar att jag hade varit lika klok för 25 år sedan... I torsdags arbetade jag på maternelle och var ute i nästan en och en halv timme utan att frysa om tårna eller fingrarna, trots att jag inte rörde speciellt mycket på mig.
Ett av mina bästa reafynd någonsin. 35€ kostade de. Antagligen för klumpiga för de chica kvinnorna i denna stad som trippar omkring i tunna skor och kjolar när det är -10 grader utomhus. 

torsdag 9 februari 2012

Snö

Äntligen! I fredags föll det snö, som fortfarande ligger kvar. Trots att det varit ganska kallt och blåsigt några dagar den senaste veckan föredrar jag det framför gråväder och regn.

Reaktionen från belgarnas sida när snön började falla var inte lika positiv som min. I det här landet kan de inte köra bil om det kommer mer än en centimeter snö. Det kom 3-5 cm och det innebar trafikkaos utan dess like. Under kvällen slogs det gamla rekordet för bilköer i Belgien, över 100 mil kö i detta lilla land. På vår gata i staden slirade bilarna i det lilla uppförslutet. Framför allt var det, precis som vid tidigare snöfall, de stora, tunga lyxbilarna som hade problem att köra vidare när de blivit tvungna att stanna vid övergångsställena. Vinterdäck har de flesta inte. En av våra grannar berättade att det var först för 2-3 år sedan som han fick kännedom om att det fanns vinterdäck. Med tanke på hur de kör utgår jag från att de inte får lära sig halkkörning när de tar körkort. Det är väl inte så konstigt eftersom det är väldigt få dagar de har snö eller halt här varje år. De dagar det förekommer plogar man inte gatorna utan istället saltar man mycket. Det fungerar på den gata vi bor, men kan säkert vara annorlunda i andra delar av staden. Att salt inte är så bra för miljön är inget man tänker på.
När det fallit så här mycket snö börjar det bli problem i trafiken...


Om belgarna inte är så bra på att kör bil när det är halt är de desto bättre på att vara utomhus i vintervädret. Vår park var flitigt besökt av invånarna under helgen. Det åktes nerför minsta backe på vad som helst. Korrugerad plast, stjärtlappar, pulkor och fina kälkar såg man susa nerför backarna, där gräset dominerade framför snön. Snowracer lyser med sin frånvaro.

Precis som i Sverige verkar det som att kylan håller i sig några dagar till. Någon mer snö verkar det inte falla inom en överskådlig framtid. Nästa fredag börjar sportlovet, eller karnevalslov, som man kallar det i detta katolska land. Karnevalen föregår fastan och här är traditionen att man klär ut sig i samband med andra festligheter. På tal om fasta så tänker jag osökt på fastlagsbullar, ja eller semlor som det kallas. Semlor är ingen tradition man har här. Vill man äta en semla får man helt enkelt baka den själv. Det gjorde jag i tisdags eftermiddag när jag skulle få upp värmen i min kropp efter en promenad i isande kyla. Jag hoppade över träningspasset i poolen och njöt istället av en ganska god hembakad semla. En farlig träningsmetod om man siktar på Beach 2012, men ack så god och lättsam...

Nu ger jag upp mitt försök att importera bilder. Datorn visar fel nummer på bilderna och därmed kan jag inte få in rätt bild i texten. Det innebär att helgen är räddad...




torsdag 2 februari 2012

En hälsoundersökning

För två veckor sedan sökte en av kanslisterna på jobbet upp mig. Hon var irriterad på att jag inte hade sökt upp henne trots mail och lappar i mitt lärarskåp. Jag förstod inte vad hon pratade om. Inga mail hade kommit från henne och mitt lärarskåp tittar jag i varje gång jag kommer till jobbet. Nåväl, min personalmapp var inte komplett, bland annat saknades min hälsoundersökning. Jag hade inte en aning om att jag var tvungen att göra en sådan, men lovade att gå till doktorn. Utvecklingen på dagen blev sedan ganska komisk. På eftermiddagen hämtar jag saker i mitt lärarskåp, när jag vänder mig om tittar jag på skåpen mitt emot. Då upptäcker jag att det finns ett skåp till med mitt namn på... När jag öppnar det ligger det mycket riktigt två lappar från kanslisten där... Jag börjar skratta och traskar bort till kansliet och försöker reda ut i situationen. Rätt person är inte där just då, men senare kommer ett mail där de lovar att ordna till allt på rätt sätt. De förklarar också att det är jag som har använt rätt skåp. Med andra ord löste sig den biten. Det som rört till det hela var mina två efternamn.

Idag var det dags för hälsoundersökningen. Klädseln idag bestod av varma kläder som skulle vara lätta att ta av för att doktorn snabbt och enkelt skulle undersöka mig. Jag tog en uppfriskande promenad i det kalla vintervädret och kom i god tid. Medan jag väntade roade jag mig med att försöka lära mig lite nya franska ord. När jag kom in till doktorn förklarade jag mitt ärende på stapplande franska. Hon bytte snyggt över till engelska efter några minuter och därefter fungerade kommunikationen utmärkt. Hon förhörde mig om min hälsostatus och antecknade lite stödord. Hon mätte mitt blodtryck och rekommenderade mig att komma tillbaka för att ta blodprover. Sedan var hälsoundersökningen klar.  Jag tittade förvånat på henne. Var detta en hälsoundersökning? Ja, det var det som krävdes av arbetsgivarna. Det behövdes inte lyssnas på hjärta eller lungor, inga prover behövde egentligen tas. Ett intyg skrevs ut. 35€ fattigare gick jag därifrån, men med en sak mindre på min "att-göra-lista"...

Det här är resultatet av min hälsoundersökning. Där intygas det att jag är vid god hälsa.