söndag 10 oktober 2010

Besannade farhågor

Mina farhågor besannades... Skogsutflykten fick ställas in, efter en stundtals sömnlös natt. Barnen sjukanmäldes, även Pontus eftersom han fortfarande totalvägrar att åka skolbuss utan Johan. Johans öra värkte och han hade lite feber och dagen förflöt med lugn blandat med slagsmål. Framåt eftermiddagen fick han mer ont och vi gick till polikliniken för att försöka få en läkare att titta på hans öra. Tyvärr fanns det ingen öron-näsa-hals-läkare där då. Alternativet i det läget var att ta spårvagnen till närmsta akutmottagning och sitta där och vänta. Varken jag eller Johan var speciellt sugna på ett sådant "äventyr" och framför allt inte tillsammans med en hyperaktiv lillebror. Vi kom överens om att han nog kunde stå ut till fredagens planerade läkarbesök. Vi gick hem och åt glass som tröst och tittade på film. Det var en lat dag och jag började inse att min fredagslektion var i farozonen.

Ännu en gång besannades farhågorna. Efter en natt varvad med lätt slummer, svt play och godisätande för att mildra smärtan i det onda örat, fick jag stanna hemma från skolan och mitt planerade lunchmöte. Fredagen 8 oktober verkade dock vara "sjuka-barn-dagen" (med hänvisning till alla speciella dagar i Sverige, typ kanelbullens dag...) De jag tog kontakt med hade nämligen också sjuka barn...

På eftermiddagen var det så dags att bekanta sig med den belgiska sjukvården. Johan var lite nervös för hur en belgisk doktor skulle vara och om jag skulle kunna prata med honom. Som ni har förstått vid det här laget så hatar jag att inte kunna göra mig förstådd. För att klara av läkarbesöket hade jag därför pluggat in franska ord som hänger ihop med öroninflammation. Väl förberedda, med ett antal fina franska meningar ihopknåpade i mitt huvud, träffade vi doktorn - som pratade engelska. Han konstaterade snabbt att det var en öroninflammation och skrev ut pencilin och örondroppar. Jag betalade 50€ för läkarbesöket. Egentligen kostar det inte så mycket, men vi har inte fått våra bevis på belgisk sjukförsäkring ännu. Besöket på apoteket klarades av och där fick jag ny kunskap om hur det fungerar med sjukvården här. Medicinerna Johan skulle ha kostade sammanlagt 22€. Ungefär som i Sverige tyckte jag, som hade tagit med den stora plånboken. Apotekaren log mot mig och förklarade att om vi hade haft vårt sjukförsäkringsbevis skulle vi ha betalat ca. 5€ för medicinerna. I Belgien är summan man får betala hos doktorn och på apoteket beroende av vilken sjukförsäkring man har. Vi är försäkrade via Pärs arbetsgivare, men jag undrar hur det är för arbetslösa. Något att ta reda på.

Lördagen inleddes med en promenad till ett gym som jag hade fått ett tips om. Jag hade beräknat promenaden till ca. 30 minuter och drog på i ett ganska högt tempo. Det visade sig bli en promenad på över en timme... Men vad gör väl det när det är strålande sol och klarblå himmel och man får en chans att se nya delar av rannskapet. Jag stannade vid ett bageri och köpte baguette och croissanter, till övriga familjemedlemmars stora glädje. Resten av dagen tillbringades i hemmet och trädgården. Pär och Pontus var och köpte en ny kamera. Vi letar fortfarande efter den gamla. Det var shortsväder och på kvällen grillade vi och satt ute tills mörkret föll vid halv åtta.






4 kommentarer:

  1. Hej Eva,
    Nu har jag lyckats skapa ett Google-konto så jag kan kommentera (har inte orkat eller riktigt fattat hur det går till förräns nu). Så här kommer kommentaren:
    Jo, era barn verkar sprida kameror kring sig. En kamera glömdes ju här men den har vi vidareförmedlat till Farfar. Roligt att höra om hur ni har det. Vi ses v. 44.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Hej Helen!
    Kul att höra från er. Jag skulle hört av mig angående Johans kamera, men har glömt det. Det har varit en del annat att tänka på också... Tack för att du har gett den till Johnny.

    Tyvärr så är det inte bara barnen som slarvar bort kameror i vår familj. De har ärvt den egenskapen från en av sina föräldrar.

    Glöm inte bort att hämta päron i vår trädgård!
    Vi ses v. 44.

    Kram

    SvaraRadera
  3. God kväll Eva,

    det är spännande att höra om er start i ett nytt land. Jag minns att när jag åkte till England oroade jag mig för allt det praktiska men det gick smidigt (bara jag + kunde språket) men att det var svårt att verka i ett samhälle med annan värdegrund. Och det var inget jag ens hade reflekterat eller egentligen var medveten om.
    Men dina killar verkar tighta och höstsolen lyser starkare hos er än här. Behöver jag en fransk öronvokabulär hör jag av mig till dig.
    Kramar till dig o din familj

    SvaraRadera
  4. Hej Mikaela!
    Ja, det blir en del oro för det praktiska. I Sverige vet jag, för det mesta, vart jag ska vända mig för att få svar på mina frågor. Nu måste jag lära mig ett nytt system och det gör att osäkerheten emellanåt är stor. Den där osäkerheten kan jag inte visa för barnen, för då blir de rädda... Jag börjar få mer och mer förståelse för de som kommer till Sverige och inte kan någon svenska eller engelska. Fy sjutton vad de måste känna sig utanför och osäkra... Jag är dessutom en oerhört privilegierad invandrare i det här landet. Jag har en trygg ekonomisk grund och jag kan lätt få kontakt med nära och kära som kan stötta mig om det är svårt.

    Du är alltid välkommen till mig för att utveckla franska ordförråd angående öron.

    Kram!

    SvaraRadera