Här i Bryssel finns ett fenomen som inte är speciellt vanligt i Sverige. Det är hundtoaletter. Med ojämna mellanrum i staden har man byggt små inhängnade områden där det är meningen att hundarna ska göra sina behov på en liten yta täckt med grus. Dessa utnyttjas av en del hundar, tyvärr inte alla märker man under skorna ibland.... och av en och annan människa, bland annat min yngste son. I stort sett varje dag på väg hem från skolbussen stannar vi vid hundtoaletten och kissar vår egen lilla chihuahua...Frågan är om det är för att det är spännande eller om det är för att han verkligen behöver... Jag har även sett äldre herrar utan hundar besöka dessa rastplatser, aldrig äldre damer...
Den yngste sonen vill börja spela fotboll. Vi traskade därför till planen som ligger 200 m. från vårt hem och tänkte att allt skulle lösa sig snabbt och lätt. Där hade vi fel. Vi är välkomna tillbaka i april. Då ska han få "spela upp" och efter det bestäms det om han får vara med. Hur många klubbar i Sverige behandlar en femåring så? I och för sig har jag förstått att det ganska ofta finns en "hidden agenda" i de svenska klubbarna, där man alltid ringer de "bästa" först inför matcher... Frågan är vilket som är bäst? 1. Inte ens få chansen att vara med och träna, eller 2. Få vara med och träna men aldrig plats i laguppställningen... Det är sådant man kan roa sig med att fundera över på tunnelbanan en onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar