En vanlig fredag

Idag har varit en intensiv dag. Jag började med att åka ut till barnens skola, än en gång... Där lämnade jag över och förklarade vad som stod på pappren om Johans tidigare skolgång. Nöjd åkte jag därifrån. Om jag inte hade åkt ut till skolan hade de antagligen inte förstått pappren och bett oss att göra om än en gång. Victory!

Dagen fortsatte med franskkursen och faktum är att det går bättre och bättre. Om en månad är det dags för det första testet och jag har en hel del att plugga. Den lugna hemmafrutillvaron lyser med sin frånvaro. Lunch intogs i EU-kvarteren och på restaurangen lunchade även vår svenska EU-kommissionär, Cecilia Malmström. Vi hejade glatt på henne och fnissade sedan lite förläget. Varför är det så att man hejar på en egentligen okänd människa enbart för att man känner igen den från media?

Delar av lunchsällskapet drog sedan vidare till en butik som säljer svenska livsmedel och tidningar. Jag handlade saker som jag antagligen hade kunnat hitta belgiska substitut för. Först på tunnelbanan hem började vi att reflektera över och skratta åt vad vi hade betalat för våra varor. Frågan vi ställde oss då är: Vilket pris får svenskheten ha?

Mina inköp idag. Jag betalade 7 € för dessa varor...

Nu ropar familjen på mig. Det är dags för fredagsmys på en restaurang nära oss.