Utevistelse

En vecka har gått sedan jag stångades med lampan och blåtiran har faktiskt bleknat förvånansvärt fort. På apoteket har de en gel som man skall massera in sina blåmärken och svullnader med tre gånger om dagen. Jag vet inte om det är gelen i sig eller masserandet som har givit mest resultat. Bra har det i alla fall varit.

Mästerfotografen har än en gång varit i farten.  Det jag försöker att visa med denna bild är  hur blåtiran faktiskt håller på att försvinna. Idag har de gula, vårfräscha, tonerna dominerat. 

Förra fredagen fick vi ett efterlängtat besök. Johans bästis J kom hit med sin familj. Vi inledde deras besök med att traska upp till marknaden på kvällen. De var svältfödda på sol och värme så när kvällen bjöd på 15 grader varmt och sol var lyckan gjord. Hela deras vistelse här präglades av utevistelse och vi njöt i vårsolens glans. Och av belgisk choklad och våfflor och moules och belgisk öl... Det känns som att vi lyckades "sälja in" Bryssel bra till dem.

Måndag till torsdag har jag arbetat på maternelle. En av assistenterna har blivit sjukskriven resten av terminen. Jag har varit helt dödstrött på kvällarna och inte orkat att göra någonting. Det som har varit roligt dessa dagar är att jag nu har börjat lära känna barnen ordentligt. Jag har dessutom blivit mer van att bemöta dem. Om det är på rätt sätt är väl en annan fråga. Lite nya insikter har jag också fått....

Svenska och finska sektionen är de enda som låter barnen vara  utomhus när det regnar. Idag regnade det på förmiddagen och vid lunchtid duggade det lite lätt. På gården var det bara svenska och finska barn i regnkläder och gummistövlar, alla andra var inomhus. Jag kan för mitt liv inte förstå varför. Barnen behöver komma ut och springa av sig så att man kan få lugn och ro inomhus någon gång under dagen. Jag tycker att utevistelse är en självklarhet, men det gör uppenbarligen inte alla föräldrar... Jag satt kvar en stund idag efter att barnen gått till bussarna och då dök en av papporna upp. Jag har träffat honom i en del sammanhang förut och vet att det är en man med bestämda åsikter. Jag såg på honom att han var upprörd för något och mycket riktigt hade jag rätt. Han undrade varför hans son var så smutsig på tröjan, jackan och stövlarna.  Hans dotter hade aldrig varit så smutsig i den åldern. Hur kom detta sig? I det ögonblicket kände jag att jag faktiskt hade en del att komma med. Som mamma till två pojkar är jag van vid att få hem kläder som är så smutsiga så att de kan stå för sig själva på golvet. Ibland har jag funderat på om de har lekt mullvad... Jag har ventilerat detta med den kloka personalen på förskolan i Sverige och undrat om det är normalt. De har förklarat för mig att det är fullt normalt och att pojkar och flickor ofta leker väldigt olika lekar när de är ute. Idag när jag var ute med barnen blev det väldigt tydligt för mig. Flickorna lekte i de små husen på gården och bakade lerkakor. Pojkarna letade upp de lerigaste ställena och grävde för glatta livet, i dubbel bemärkelse, och passade även på att kasta lite lera på varandra och de små husen. Alla barnen njöt av att vara ute och inte ens de flickor som brukar vilja gå in propsade på det. Detta kunde jag idag förklara för den upprörde fadern. Samtidigt förstår jag honom, de skulle uträtta en del ärenden efter skolan och sonen var ganska smutsig. Fadern är inte svensk eller finsk och är själv inte uppfostrad med utevistelser i regn och lera, men höll med om att det är bra att  barnen får vara ute på dagarna och springa av sig. Men han tyckte fortfarande att det var onödigt att sonen behövde bli så smutsig. Smutsiga barn är ofta lyckliga barn...

Om man fortsätter på temat utevistelser så kan jag berätta att när barnen börjat år 1, dvs när de är 6-7 år gamla, inte får vistas ute om det regnar. Rasterna ska de då tillbringa i sina klassrum. Om jag har förstått anledningen rätt beror det på att de kan halka om de är ute på skolgården. Enligt Johan fick de inte heller vara ute på skolgården när det var snö och kallt i vintras. Då kunde de också halka... För mig låter det här helt fel. Jag är uppfostrad med att man måste vara ute en stund varje dag och det har jag fört vidare till mina barn. Jag och barnen är fullständigt överens om att det kan kännas jättejobbigt att gå ut i spöregn men att det är värt det för att man blir på så mycket bättre humör när man kommer in igen.

Man blir även på bra humör om man går och lägger sig i tid på kvällen. Det tänker jag göra nu. Undrar om jag kommer att bli lurad imorgon...