Sjukvård här och där

Mitt knäproblem vill inte ge med sig och efter att ha fått resultatet från min magnetröntgen kontaktade jag en ortoped. I lördags träffade jag honom på ett av sjukhusen här i staden. Den här gången var jag också ute i god tid och hittade direkt till angiven adress. Doktorn hämtade mig i väntrummet och allt var i sin ordning. Jag lämnade över det papper jag fått av allmänläkaren med resultatet av magnetröntgen. Doktorn tittade på mig och frågade efter CD:n. Magnetröntgen spelades in och sedan kan man få en CD med hela undersökningen på. Något att titta på en fredagkväll tillsammans med familjen, eller kanske inte... Nu hade jag inte någon CD. Jag frågade efter en i samband med röntgen och de skakade på huvudet och fick det att framstå som lika osannolikt som att jag skulle få audiens hos påven, att jag skulle få en CD i min hand.

Nåväl, doktorn i lördags undersökte mitt knä, men kunde inte säga så mycket utan att ha studerat CD:n. Konversationen mellan oss var ganska komisk. Han talade inte engelska, men förstod och jag har ju samma utgångsläge på franska, kan inte prata så mycket, men förstår en del. Vi kom fram till att hans sekreterare skulle kontakta sjukhuset för att få tag på CD:n och jag skulle ringa idag för att få vidare instruktioner om vad som gällde. Idag på förmiddagen fick jag tag på sekreteraren. Nu visade det sig att det var jag som talade om för henne att hon skulle kontakta sjukhuset, fastän att jag är säker på att det var han som skulle sagt till henne det. Hon har lovat att göra det och efter det ska de återkomma med närmare instruktioner. Jag blir inte riktigt klok på det här, men får väl lägga det i kategorin "This is Belgium" och le och skaka lite lätt på huvudet.

När vi var i Sverige vid påsk hade jag viss kontakt med svenska myndigheter och sjukvården. För min del känns det svenska systemet ganska enkelt. Givetvis beroende på att jag "kan" det och att vi talar samma språk. Sjukvården i Sverige ordnar en tid för röntgen åt dig och slussar dig vidare till en specialist om det behövs. Informationen du och de behöver finns på plats i samband med besöket. Nu vet jag att det inte alltid fungerar på det här sättet men grundtanken är i sig god.  Här är jag som patient ansvarig för att ha med mig det som behövs till respektive läkare. Jag väljer vilken läkare jag vill gå till själv och är ansvarig för att boka tid hos de eventuella specialister jag behöver. Det positiva här är att jag kan träffa en specialist omgående för att reda ut min medicinska status. I Sverige är jag garanterad att träffa en specialist inom 90 dagar. Mycket kan hända på 90 dagar. Med andra ord tycker jag att det finns för- och nackdelar i båda systemen. I Sverige har man rätt till tolk i samband med sjukvårdsbesök. Jag undrar om det finns i Belgien? Jag skulle nog faktiskt behöva en...

Jag försöker att orientera rätt i sjukvården och får mig och börjar förstå hur jobbigt det måste vara för de som invandrar till Sverige. 

Bryssel tur och retur

Som vanligt när vi besöker fädernelandet tenderar det till att bli en aning hektiskt. Man vill träffa så många som möjligt och tänker inte på att man borde ta det lugnt någon gång också. Denna gång skilde sig inte från tidigare.

Resan till Sverige gick relativt bra. Kö ut ur Bryssel, men efter det var det lugnt på vägarna. Vi övernattade i den tyska metropolen Visbek och fortsatte resan norrut på lördag morgon. När vi nådde Puttgarden vid lunch kom det snöblandat regn på tvären och det blåste mycket. Vi hade otrolig otur och missade den första färjan. Det var vi och en bil till som vinkats fram som inte kom med. Det gjorde att vi tillbringade över en timme i färjeläget vilket aldrig inträffat tidigare. Vi fortsatte resan genom allt gråare landskap. Det var stor skillnad på hur långt våren hade kommit i Bryssel jämfört med södra Sverige. Vi körde till Hallandsåsen, där barnen överlämnades till barnvakterna och vi vände tillbaka till Malmö. Målet var en födelsedagsmiddag hos min barndomsvän. Efter ett snabbt ombyte på hotellet och en taxiresa genom staden kom vi fram i tid. Kvällen var fantastiskt rolig och strax efter fyra på morgonen hoppade vi ur taxin vid hotellet. Trötta och glada.

Korten blir lätt suddiga om man dansar samtidigt som man fotograferar

Vi lämnade Malmö vid lunch på söndagen och styrde bilen mot stugan. På plats i stugan gjorde vi inte många knop resten av dagen. Måndagen tillbringade jag och barnen med mina föräldrar och på kvällen packade jag om väskorna.

Tisdag lunch lämnade vi stugan och programmerade GPS:en till Trysil. Förra våren bestämde vi att vi skulle genomföra ett socialt experiment med vår mammagrupp. 12 vuxna och 12 barn skulle tillbringa fyra, fem dagar i ett hus i Trysil och åka skidor. Nu var det dags att genomföra experimentet. Huset var stort, fint och fräscht och till både vuxnas och barns stora glädje fanns det en bubbelpool utomhus. Skidor åktes på dagarna och goda middagar avnjöts tillsammans på kvällarna. Många olika samtalsämnen kom och gick och eftersom vi hade hängt med i hen-debatten var även det uppe till diskussion. Jag säger bara HILF, ni som var med vet vad jag menar... Dagarna sprang iväg och nästan allt var bra. Förutom att Johan fick öroninflammation och att en av kvinnorna brände ena armen med kokhett vatten. Pär påpekar att han var förkyld, stackars man... Söndag morgon vinkade vi adjö till varandra med löften om att ses igen. Det sociala experimentet avlöpte med bra resultat, tycker jag.

Årets påskägg från van Dender. Det var inte lika god choklad som vanligt från van Dender meddelar chokladspecialisten Johan. Näbben var gjord av marsipan och resten av ägget i ljus choklad. Oavsett om det var gott eller inte var det ett kul initiativ.

Vi kunde konstatera att de norska fjällen inte var lika spetsiga som de franska alperna. 

Tillbaka i södra Sverige igen möttes vi av regn och rusk. De få dagar vi tillbringade i stugan var tanken att vi skulle fixa med trädgården. Vuxna som vi är tänkte vi vertikalskära och gödsla gräsmattan. Planerna fick skrinläggas beroende på regn på tvären... Jag tillbringade mycket tid på vägarna. På måndag kväll var jag och firade en för detta kollega som passat på att fylla 50 år. En fantastiskt god middag och trevligt sällskap med många skratt förgyllde min kväll.

På tisdagen var vi hos doktorn med Johan och fick medicin mot öroninflammationen. Han skötte sig exemplariskt och svarade på doktorns frågor på ett lillgammalt sätt. Han fick mycket beröm av doktorn, som imponerades av hans sätt att förklara hur det kändes. Pontus besökte tandläkaren och drog ut en tand som inte ville lossna av sig själv, trots att den nya kommit upp. Bilen fick sommardäck och jag fick stödköpa lite kläder. För en gångs skull hade jag tagit för lite kläder med mig, eller rättare sagt gjorde det fuktiga vädret att tvätten inte torkade så snabbt. Sent på eftermiddagen for jag till Småland för att förbereda mina föräldrar inför onsdagen.

Onsdag innebar begravning av min farbror. Det blev ett vackert avslut på en gammal mans liv. Min pappa, som fortfarande är svag efter de senaste operationerna, orkade att vara med i kyrkan och under större delen av samlingen efteråt. Det var viktigt för honom och även kul att han fick träffa släkten. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag träffade mina kusiner för första gången på flera år. Vi bestämde att det var dags att träffas någon gång när orsaken inte var att någon hade dött. Förhoppningsvis kan detta ske till sommaren. När jag kom tillbaka till stugan stod middagen på bordet och den avnjöts i sällskap med våra grannar. Jag somnade som en stock på kvällen.

Torsdag innebar att vi började att förbereda oss för återfärden till Bryssel. Vi packade och var i stan och köpte varor som vi inte hittat bra substitut för i Belgein, än så länge. Jag köpte bland annat grön såpa. En produkt som vår städhjälp gillar mycket. Enligt henne finns det inte att köpa i det här landet och hon gillar den för att den känns så mild. Jag har förklarat att det även är en miljövänlig produkt, på min allra bästa franska. Barnen köpte plockgodis, något som är sällsynt i Bryssel. På kvällen åkte Pär till Borås för att träffa en del av sina vänner. Jag stannade i stugan och tog det lugnt.

Fredag förmiddag packade vi bilen och städade huset ordentligt. När städningen var klar var det uppehåll och jag gick ner till havet för att ta några djupa andetag havsluft innan vi satte oss i bilen. Vi lämnade Sverige på eftermiddagen och fastnade i en bilkö i Danmark. Den enda bilkön på den färden. Tillbakaresan tog 13 timmar, inklusive fyra stopp på vägen och en himla massa vägarbetsområden runt Bremen. Lite trafik, Autobahn och trötta barn underlättade resan. Och nej, vi träffade inga nya poliser den här gången...

Om ni har orkat att läsa ända till slutet förstår ni nog varför jag tyckte att påsklovet var kul, men hektiskt...