Paris och semlor

Helgen tillbringade jag i Paris. Det tar en timme och tjugo minuter att åka dit med tåget. Jag får lägga till en halvtimme eftersom vi bor i norra Bryssel och Gare du midi ligger i södra Bryssel. Otroligt smidigt sätt att ta sig mellan städerna. Flyget kan varken konkurrera med pris, tid eller miljöpåverkan. Detta var första gången jag åkte, men absolut inte den sista. Jag älskar Paris!

I Paris träffade jag först kompisen A. Efter att hon bott i Paris i mer än 15 år har hon nu flyttat till södra Frankrike.  Jag hade tur eftersom hon var i Paris några dagar nu i början av mars. Jag har inte träffat henne på närmare två år och det var så kul att se att hon mår så bra. Vi fikade hela eftermiddagen och uppdaterade varandra om våra egna och gemensamma vänners liv.

Framåt kvällen gav jag mig av till hotellet, som låg vid Notre Dame. Där träffade jag på den blivande 40-åringen K och hennes familj. Efter en tur till Eiffeltornet i snålblåsten på kvällen hamnade vi på en lätt bisarr restaurang. När vi kom dit satt det en kvinna och spelade piano och det tyckte vi var mysigt. När vi hade beställt maten kom det mer bisarra inslaget. En kvinna började sjunga sånger från kabaréer och operetter på ett mycket starkt och kraftfullt sätt. Så starkt så att man inte kunde prata med varandra... Maten och vinet var gott och sällskapet var det heller inget fel på. Vi lämnade sedan den yngsta i sällskapet med de äldsta i sällskapet och gav oss av till en bar som heter Kong vid Pont Neuf. Enligt säkra källor skulle denna bar ha varit platsen för någon scen i Sex and the city 2. Problemet för vår del var att vi inte hade reserverat bord den kvällen och därför fick vi inte komma in. Vakterna var lika svårflörtade som Oscarsjuryn var för filmen Sex and the city 2. Vi traskade vidare till en bar där de blev glada över att vi kom och drinklistan inte var lika lång som hos Kong. Drinklistan var dock tillräckligt lång för att vi efter några timmar kunde känna oss som tjugo igen...

Utsikten från mitt hotellrum. När jag gick förbi Notre Dame på söndag eftermiddag reagerade jag på alla beväpnade soldater som patrullerade bland turisterna. Jag har aldrig tidigare sett det där. Terrorhot?

Vi kände oss inte som 20 när vi vaknade på söndag morgon. Klockan halv nio firade vi K med champagne och presenter. Hon blev glad, men var trött och sov resten av förmiddagen. Jag gick iväg till ett kafé och åt frukost och efter någon timme dök K upp och vi hittade en restaurang med lä och gassande sol. Där åt vi lunch och njöt av solens värmande strålar. Eftermiddagen tillbringade vi i Eiffeltornet. K:s dotter ville så gärna åka upp och vi var inte svåra att övertala. Tyvärr gick inte hissen hela vägen upp så vi fick nöja oss med de lägre nivåerna den dagen. Det var en fantastiks utsikt denna dag då man inte kunde se ett moln på himlen. Efter en sockerstinn fika sa jag adjö till mina vänner och drog iväg till Gare du Nord. Jag tror inte att tåget hann ut från bangården innan jag sov sött.

Utsikt från Eiffeltornet. Senast jag var uppe i Eiffeltornet var i början av 90-talet.  Som ung och fattig var det trapporna som gällde. När man blivit medelålders kan man unna sig att åka hiss...

Måndagen gick åt till att fixa med hemmafrusysslorna som inte blivit gjorda under helgen. Jag saknade mina vänner ganska mycket. Det är så fantastiskt kul att träffa gamla vänner. De som varit med ett tag och som man har en historia tillsammans med. Johan var på ett miserabelt humör på morgonen. Att först ha sportlov och sedan vara sjuk en vecka gör att man inte tycker att det är superkul att börja skolan igen. Jag bestämde mig för att fjäska för honom och gjorde semlor till honom, utan en tanke på vilken dag det var på tisdagen.  För första gången sedan vi flyttade hit stod skolbussen och väntade på mig när jag kom till hållplatsen på eftermiddagen. Jag var där fem minuter innan den ska komma, men den här veckan är trafiken inte alls så intensiv. De flesta belgiska skolor har sportlov, eller som det kallas här, karnevalslov. Det märks att vi lever i ett land där den katolska kyrkotraditionen dominerar

Mardi gras = fettisdag.  Jag är, som bekant, ganska blond ibland... Eftersom jag inte har varit så insatt i det franska språket tidigare har jag faktiskt inte gjort kopplingen mardi=tisdag gras=fett. Jag fick en liten "ahaupplevelse" på morgonkvisten. Eftersom det var karneval fick barnen klä ut sig om de ville. Pontus ville och var gepard. De tyska barnen hade godis med sig till skolan för att fira karnevalen.

Det finns ett svenskt kafé här i Bryssel. Perfekt utflyktsmål på fettisdagen. Tyvärr visade det sig att de hade öppet torsdag till söndag, så vi blev utan semla. Nu gjorde det inte så mycket eftersom vi hittade ett annat kafé med solläge... Efter en promenad i området, en god indisk lunch och efter att ha löst många världsproblem åkte vi hemåt igen. Vi gjorde ett stopp i en bokhandel och jag inhandlade en bok av den senaste nobelpristagaren i litteratur. Jag har blivit medbjuden till en bokklubb och "Tant Julia" är boken som ska diskuteras. På kvällen ringde jag ett samtal som fick mig väldigt sugen på att börja jobba. Det har inte blivit så mycket jobb för min del på sistone.

Igår var det bestämt att Pontus bästis med storebror skulle leka här efter skolan. Eftersom jag ändå skulle göra lunch till barnen så passade jag på att bjuda in deras mamma och au pair att äta lunch här också. Jag hittade mina semlebullar i frysen och fick ihop semlor till fika. Tanken var att jag och den andra mamman skulle ha gått en rask promenad och au pairen skulle passa barnen i parken eller vår trädgård. Ösregn och blåst satte stopp för dessa planer och istället pratade och fikade vi bort hela eftermiddagen. Trevligt!

Idag gav jag mig ut på en cykeltur för att uträtta ett ärende inför framtida äventyr... Jag tror aldrig att jag har varit med om att det har blåst motvind både på vägen till och från målet för dagen. Cirka tolv kilometer cykeltur i  motvind kändes som ett ganska bra träningspass den här dagen. När jag åt lunch idag passade jag på att titta på en dokumentär som har gått på SVT nyligen, Wallströms resolution. Den finns på svtplay, för er som bor i Sverige, för er som inte bor i Sverige kan man hitta den på youtube. Skakande berättelser om hur våldtäkt används som vapen i världens konflikter och hur otroligt svårt det är att få någon fälld för brottet. Dokumentären skildrar Margot Wallströms arbete för att få FN:s säkerhetsråd att anta en resolution som gör detta till ett krigsbrott. Ingen kan se den här dokumentären utan att fundera över hur människor kan vara så grymma mot varandra och varför det har dröjt så länge innan man har riktat uppmärksamheten mot denna typ av brott.