Belgisk sjukvård

Igår satt jag i vårsolen i godan ro på en bakgård inne vid Place Luxembourg. Då ringer mobilen. Johans lärare berättar att hon skickat honom till skolsyster för andra gången under dagen. Det är nog bra om jag kommer och hämtar honom. Jag informerar mitt sällskap och snabbt styr jag stegen mot tunnelbanan. Då ringer mobilen igen. Det är skolsköterskan. Hon är orolig för Johan eftersom symptomen kan tyda på att han har fått blindtarmsinflammation. Mitt dåliga samvete knackar på och jag skäms lite för att jag på morgonen sagt till honom att det onda i magen säkert går över när han kommer till skolan.

Väl på tunnelbanan börjar de praktiska bekymren göra sig påminda. Barnens ID-kort och sjukförsäkringskort har jag inte med mig, men jag hinner inte hem och hämta dem. Det får lösa sig ändå. Om Johan har blindtarmen och måste opereras måste jag inkvartera Pontus någonstans, han kan inte vara med på sjukhuset hela natten. Jag planerar att ringa O:s föräldrar, så löser det sig säkert. Pär befinner sig i Sverige för att vara med på sin farmors begravning och jag får tag i honom och han lovar att maila över sjukförsäkringsnummer om det behövs. Jag känner mig hyfsat förberedd när jag kommer till skolan.

Jag hämtar Pontus i hans klass så att han inte ska hinna sätta sig på skolbussen. En av lärarna erbjuder sig att ta hand om Pontus om Johan blir inlagd. Så snällt och precis vad jag behövde få höra just då.  Sedan går Pontus och jag och hämtar Johan hos skolsköterskan. Han är hängig och har ont i magen och har fått lite feber, jämfört med vad han hade tidigare under dagen. Skolsköterskan säger att han måste undersökas av läkare så snart som möjligt. Hon rekommenderar mig att åka direkt till akuten, eftersom det är där de har all medicinsk utrustning som behövs för att bedöma vad det kan vara. En taxi beställs och snabbt är vi framme vid sjukhuset.

Johan skrivs in och vi får sätta oss i väntrummet. Efter en kvart får vi träffa en sjuksköterska och efter ytterligare en kvart träffar vi läkaren. Det är mycket folk på akuten och vi får inget eget rum, men en egen brits i en korridor där de undersöker honom. Eftersom symptomen är ganska diffusa skickas vi ner i underjorden och en och en halv timme efter att vi kommit in har de undersökt Johan med ultraljud. Johan tycker att det är ytterst spännande att få se sin mages insida, även om man inte förstår så mycket av det man ser. De kan konstatera att det inte är frågan om någon inflammerad blindtarm och jag drar en lättnadens suck. Jag har fortfarande Pärs perforerade blindtarm i färskt minne och något sådant vill jag inte uppleva igen. Tillbaka på akuten tas det några kompletterande prover och tre timmar efter att vi kommit fram får vi veta att det inte är något allvarligt fel på honom och vi kan åka hem. Han blir sjukskriven en dag av läkaren och det medför att jag inte kan följa med Pontus klass på Naturhistoriska museet, något som jag hade sett fram emot.

Vad detta sjukhusbesök kostade vet jag inte ännu. De skickar en faktura och vi är försäkrade via Pärs arbete, så vi kommer inte att behöva betala några större summor själva. Mitt intryck av den belgiska akutvården är väldigt positivt. Ur mitt perspektiv gick besöket fort, med tanke på att vi under tre timmar hann med att träffa läkare och sjuksköterskor fyra gånger, göra ultraljud och få provsvar. När jag läser Borås Tidning på nätet idag handlar huvudrubriken om en man som fått vänta åtta timmar på akuten med en propp i lungan. När jag berättade vår lilla historia vid bussen idag på morgonen blir mina vänner förvånade när jag tycker att den belgiska vården är effektiv. De tror att vi har bättre vård i Sverige än i Belgien. Det är för tidigt för mig att dra några slutsatser om vilken vård som är bäst eller mest effektiv, men det känns för tillfället som att den belgiska är minst lika bra som den svenska. Sedan är frågan om den belgiska vården är lika för alla. Har den belgiske arbetslöse rätt till samma typ av sjukvård som de EU-anställda? Det är en fråga som jag ska försöka att finna svar på med tiden.

Dödströtta kom vi hem och somnade tillsammans. När vi vaknade idag på morgonen var himlen klarblå och ännu en vacker vårdag väntade oss.

Under min lilla promenad i parken i förmiddags hittade jag årets första vitsippor. Lycka!

Om några dagar slår magnolian ut. Jag älskar magnolians blommor och dess doft.