Grevinnan

Igår var jag med om något som jag aldrig varit med om förr.  Jag, maken och ett annat svenskt par var bjudna på middag hemma hos en 92-årig, belgisk, grevinna.

Anledningen till inbjudan var vår lärare i franska. Vår lärares mor var konstnär och grevinnan hade varit mecenat för henne. I detta fall innebar det att grevinnan utnyttjade sitt stora kontaktnät och på det sättet hjälpte franskfrökens mor att sälja tavlor. Konstnärsmodern har gått ur tiden, men vår lärarinna och grevinnan har tät kontakt med varandra och för tillfället hjälps de åt att skriva grevinnans släktkrönika.

När vi anlände till angiven adress igår kväll bjöds vi på champagne med tilltugg i trädgården. Vi fick en liten guidad tur i trädgården, som delades med ett annat hus. Det visade sig vara den gamla bostaden för chauffören. För tillfället bodde en släkting till grevinnans bror i det huset. Tidigare ägde släkten även tre hus till som gränsade till grevinnans, men de var nu sålda. Förr i tiden hade man haft en gigantisk trädgård att tillgå, den nuvarande var, med Brysselmått, väldig stor. Bland annat fick man plats med en egen tennisbana. Huset i sig var också stort och för tillfället bodde grevinnan där tillsammans med ett barnbarnsbarn och en avlägsen, ung släkting från Polen.

Vi bjöds på middag inne i matsalen som var möblerad med möbler från en svunnen tid. Vi fick ett smakprov på hur ett välbärgat belgiskt hem, med en lång historia kan möbleras och dekoreras. Ombonat, trevligt och väldigt långt från modern, svensk minimalism. Många små statyetter och religiöst influerad konst prydde väggarna. Och besticken pryddes med släktens sigill.

Vår värdinna, som till min stora lycka talar engelska, har levt ett långt och innehållsrikt liv. Hon hjälpte sin man i hans olika verksamheter och födde åtta barn på tolv år, varav sex fortfarande är i livet.
När hon inte tog hand om barnen var hon under lång tid engagerad i scoutrörelsen för flickor i Belgien, även på styrelsenivå för hela landet. Grevinnan hade även varit politiskt engagerad, för vilket parti vågade jag inte fråga... Med tanke på hennes bakgrund finns det nog inte så många att välja på... Hon hade varit med och kämpat för att kvinnor skulle kunna bli parlamentsledamöter. Den första kvinnan i det belgiska parlamentet valdes in i mitten på 1960-talet. När det målet var uppnått kämpade man vidare för att kvinnor skulle kunna bli ministrar. Hon var väl insatt i att vi i Sverige hade kommit långt när det gäller jämställdhet och föräldraförsäkring jämfört med Belgien och hon sade sig vara imponerad av det svenska systemet som uppmuntrade att kvinnor kunde jobba efter att de fått barn.

Religion är ett annat ämne som ligger grevinnan varmt om hjärtat. Hon har en djup gudstro och är väl påläst när det gäller helgon i norra delen av Europa. Över huvudtaget är hon fantastiskt allmänbildad och helt klar i huvudet, trots sin höga ålder. Familjen är viktig för henne och hon berättade om släktträffarna de brukade ha på slottet, som släkten äger, i Frankrike. Enbart hennes gren av släkten är  numera 75 personer och senast de träffades var över 60 personer på plats. Släkten är spridd i olika europeiska länder och bland dem finns bl a  diplomater och formgivare. Som jag skrev tidigare talar hon engelska med en härlig fransk brytning, däremot talar hon inte flamländska. När jag frågade varför hon inte talar flamländska berättade hon att det inte hade varit nödvändigt när hon var ung, på den tiden talade alla franska även i Flandern. Jag sa inget om det, men jag tvivlar lite på den uppgiften, eller åtminstone vad som menas med "alla" i detta sammanhang.

Tiden gick mycket fort, som den gör när man har trevligt och helt plötsligt var klockan nästan tolv. För vår värdinna var detta inget problem. enligt hennes polska släkting, som var med på middagen. En vanlig vecka var hon iväg på middag eller hade besök åtminstone tre dagar/kvällar. Hon gick sällan och lade sig för midnatt, men var alltid vaken vid sju på morgonen. Den polska kvinnan log och konstaterade att grevinnan var mer på fest än hon själv, som är i 25-årsåldern. Jag hoppas att jag kommer att vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 92 år.

Rom

På den här bloggen händer det inte så mycket för tillfället. När jag började skriva för lite mer än 1,5 år sedan var det upptäckarlusten och behovet att kommunicera med gamla vänner som drev min skrivlust. Upptäckarlusten har jag kvar, men eftersom vårt liv alltmer normaliseras här så upplever jag att jag inte har så mycket att skriva om. En del av det som händer i mitt liv är också av sådan karaktär att det känns som att jag hänger ut andra människor om jag berättar om det och det vill jag inte. Behovet att kommunicera har jag fortfarande, men en blogg blir trots allt ganska mycket envägskommunikation.   Jag kommer att fortsätta att skriva, men för tillfället inte lika ofta som förut.

En bra sak med flytten till Bryssel för vår del var att vi fick en veckas lov i samband med Kristi Himmelfärdsdagen. Förra året åkte vi till Paris några dagar och i år åkte hela familjen till Rom. Vi fick tag på billiga flygbiljetter och hyrde en liten lägenhet i de gamla delarna av staden. Boendet låg så bra till att vi hade gångavstånd till de sevärdheter som vi ville besöka.

Vi kom fram till Rom i söndags kväll och lämnade väskorna i lägenheten och gick ut och köpte lite att äta. Det var ljummet och skönt ute även att klockan passerat nio. Det har vi saknat i Bryssel. Vi somnade ganska tidigt på kvällen och före nio i måndags morse satt vi på ett kafé och åt frukost. Vi smorde kråset med färskpressad apelsinjuice, italienskt kaffe och nybakade croissanter med lufttorkad skinka. Mätta och belåtna styrde vi stegen mot Peterskyrkan som var dagens första stopp. Efter en stunds köande kom vi in i denna gigantiska katolska kyrka. En imponerande byggnad med all konst och andra utsmyckningar. En annan sak som var imponerande var hur tyst och lugnt det var inne i kyrkan trots att det var mycket människor där. Vi gick ut och upptäckte, för sent, att vi kommit utanför avspärrningarna som gjorde att vi hade kunnat komma in i Sixtinska kapellet också. Kön var mycket längre än när vi stod i den tidigare så vi bestämde oss för att strunta i kapellet då och gå dit en annan dag. De två yngsta i sällskapet hade mycket spring i benen och vi drog oss till Trastevere där en god lunch avnjöts och fotbollströja inhandlades. Vi tog oss sedan därifrån via ett stort antal vindlande gator till Pantheon och förundrades över ännu ett mäktigt byggnadsverk. Jag skulle nog vilja påstå att det var än mer imponerande än Peterskyrka, med tanke på att det är så mycket äldre. Romarna var fantastiska med sin byggnadskonst. Efter att ha sett Fontana di Trevi och druckit resans dyraste läsk var vi trötta i fötterna efter dagens långa promenader.

I Peterskyrkan tittade man mycket i taket. Vilka fantastiska målningar!

Schweizergardet var på plats och vaktade Vatikanstaten. Jag gillar deras färgglada uniformer. 

Vilken mäktig kupol Pantheon har. 

Tisdag morgon inledde vi med att bege oss till Forum Romanum. När vi kom dit var det stängt och vi tyckte att det var lite synd att vi inte skulle få chansen att besöka denna historiska plats. Vi begav oss med bestämda steg mot Colosseum, som  även det var stängt. Där fick vi dock veta att det skulle öppna om en timme och vi ställde oss i den redan långa kön. Jag tycker inte om att stå i kö, men det det visade sig vara ett smart drag att ställa sig i kön. Vi kom in efter en timme och då var kön dubbelt så lång som när vi ställde oss i den. Ännu ett gigantiskt byggnadsverk bredde ut sig framför oss. Den yngste i sällskapet fick dock ett sammanbrott eftersom han inte fick köpa en gladiator i museishopen och vi köpte en hög med böcker och lämnade Colosseum för att äta lunch. Efter lunchen var galdiatorn i stort sett glömd och vi bestämde oss för att titta på lämningarna av Cirkus Maximus. Det visade sig att det inte fanns så mycket kvar att se av denna, en gång i tiden storslagna, arena. En bonus i detta sammanhang var dock att vi kunde komma in på Forum Romanum. Två trötta barn grät på vägen hem och ett nödvändigt stopp för en glass gav de unga herrarna krafterna tillbaka igen. Kokosglass var favoriten denna semester och det fanns ett avtal som följdes, minst två glassar om dagen om solen sken. Och solen sken varje dag, till barnens och föräldrarnas stora glädje.

Forum Romanum. 

Colosseum på utsidan...

...och insidan.

Onsdagen var barnens dag. Vi hade varit duktiga och betat av i stort sett alla de sevärdheter vi tänkt oss på måndag och tisdag. Dagens första mål blev, efter noggrant övervägande, en biograf med 4D. Eftersom jag blir åksjuk väldigt lätt hoppade jag över biobesöket och shoppade en stund istället. Det visade sig vara ett bra drag eftersom Johan hade mått lite illa under filmen. Dagens andra mål var parken vid Villa Borghese. Picknick skulle vi ha i parken. Maten fick vi dock njuta av på en kyrktrappa istället för i parken då den enda regnskuren under vår vistelse inträffade just när vi skulle äta. Efter att det slutat regna gick vi till parken. På plats där hyrde vi en fyrhjulig cykel och cyklade runt den stora parken. Efter avslutat parkbesök bar det av hemåt. Vi passade på att shoppa lite på vägen. Bland annat inköptes ett par nya fotbollsskor till Pontus i en av Romas sportaffärer. Lyckan var gjord. Kvällen tillbringade vi på en uteservering i Trastevere med god mat och barnen hittade en ny kompis, en taxvalp.

Villa Borghese i bakgrunden. Den fyrhjuliga cykeln var uppskattad av både vuxna och barn.

Med stor sannolikhet kommer vi att återvända till Rom när barnen blivit lite äldre. Jag hann aldrig tillbaka till Sixtinska kapellet och det vill jag gärna besöka. Barnen tyckte om staden och var duktiga på att gå och tyckte att det var spännande med alla gamla "stenhögar" vi tittade på. De uppskattade också menyn på restaurangerna och jag vet inte hur många pizzor de åt på tre dagar. Den italienska glassen fick toppbetyg och även kyparna på restaurangerna. Barnvänligt var ordet.

Med Luther på axeln...

Nu får det vara slut på det här grå och kalla vädret. Jag blir totalt oinspirerad och längtar efter att plocka fram lite tunnare kläder ur garderoben. Jag tror faktiskt att vi har haft sämre väder än i Sverige för vi har fortfarande inte grillat ute i trädgården. Förra året hade vi grillpremiär i början av april. Ge mig sol och värme nu!

Ett och ett halvt år, lite drygt, tog det för mig att överlista den lille Luther som sitter på min axel...
I torsdags inledde jag en ny era i mitt hemmafruliv. Jag och en vän tittade på en hel film mitt på dagen. Det finns säkert de som tycker att det inte är något speciellt alls, men för mig och min vän var det det. Det var första gången som vi tillät oss att göra det. Egentligen ville vi gå på bio, men eftersom de filmer vi ville se började kl.13.15 var det inte möjligt om jag skulle vara säker på att vara hemma när barnen kom med bussen. Luther, som sitter ganska hårt fast på min axel, har tidigare kämpat emot när jag har tänkt tanken. Varför kan man egentligen undra? Men för min del känns det mer korrekt att läsa en bok eller en tidning jämfört med att "slötitta" på en film. Jag antar att det har med min uppväxt i bibelbältet och med gnosjöandan att göra... De där tankarna om att man ska visa sig produktiv på något sätt varje dag. I min värld är det mer "produktivt" att läsa en bok eller ett antal artiklar. Film mitt på dagen gav mersmak och jag kommer att göra det igen. Luther -Eva: 0-1...

I fredags anser jag att jag var ganska produktiv. Footfest är ett evenemang som går av stapeln på skolan varje vår. Evenemanget, som består av allt från fotbollsturnering och hoppborgar till modevisning och talangjakt, är till för att samla in pengar till olika välgörenhetsprojekt. Alla länder som finns representerade på skolan brukar också ha var sitt stånd där man säljer mat och godsaker som är specifika för landet. Förra året var Sverige inte representerade eftersom eldsjälen som organsierat det hade flyttat. En av mina kollegor tyckte att det var synd och tog tag i det hela. Hon organiserade så att eleverna i år 1 och 2 på sekundär hjälpte till med att baka och även sålde det de producerat. När hon kom med förslaget ställde en del av dem upp motvilligt, men den attityden byttes snabbt ut när de hjälpte till i fredags. De var så duktiga och de flesta verkade tycka att det var jättekul. Jag och min kollega höll oss i bakgrunden och servade med att koka kaffe, göra saft och koka korv. Det var härligt att se hur eleverna växte med uppgiften. Jag har lovat att jag ställer upp och hjälper till nästa år också.

Så över till en nyhet, som inte är någon nyhet för mig. Det är inte bara jag som kommunicerar på engelska med mina grannar. Både bra och dåligt. Bra för att kunna göra sig förstådd. Dåligt för integrationen i det belgiska samhället. Ämnet integration ska jag försöka att blogga om någon gång när solen har börjat skina över den belgiska huvudstaden.

Utmanad

Jag fick en utmaning av Brysselkakan och ska försöka att svara så ärligt som möjligt på frågorna.


1. Är du nöjd med din vikt?
Jag tror det. Faktum är att jag inte är säker på vad jag väger. Jag väger mig inte så ofta, men ibland känner jag i kroppen att jag borde leva lite sundare och då försöker jag att göra det. 

2. Vilket rum i ditt hem gillar du bäst?
Jag gillar vår matsal. Det låter kanske stelt och tråkigt, men jag tycker att vi har lyckats få till en bra harmoni i det rummet och det lämpar sig bra för långa måltider med intressanta samtal omkring det långa bordet. 

3. Och vilket gillar du sämst?
Jag tycker sämst om vårt bibliotek. Mattan och soffan passar inte ihop och jag ska försöka få tag på en ny matta. Jag måste bara övertyga mannen jag är gift med att det behövs. Han har en speciell anknytning till mattan.
 4. Jobbar du med det du vill?
Både ja och nej. Jag har gått en lång utbildning för att kunna jobba som behörig gymnasielärare. Jag har haft turen att få jobba med bra elever och duktiga, inspirerande kollegor. När vi flyttade hit tänkte jag att jag skulle byta yrke, men kunde inte komma på vad jag ville bli, nu när jag faktiskt måste vara stor på riktigt. Av de jobb jag har provat på i mitt liv är mitt nuvarande yrke det som jag känner är mest givande. Jag har dock inte släppt tanken på att göra något annat. Jag har lite funderingar, men jag tänker inte avslöja dem i detta forum. 

5. Absoluta favoriten när det gäller skräpmat?
Kebabrulle UTAN pommes frites i. 

6. Lånar du ut din bil om en vän behöver låna den?
Ja, men jag är alltid lite orolig att något ska hända...

7. Har du någon ovana du håller på med när du kör bil?
Nej. 

8. Ljuger du för din partner om pris på saker du köpt?
Nej, han bryr sig inte, så länge det finns pengar kvar på kontot. 

9. Om du får en present du inte gillar, säger du då det eller tackar du snällt för den ”fina” presenten?
För det mesta blir jag glad över det jag får. Skulle det vara något jag inte gillar så beter jag mig lite på olika sätt beroende på vem som har gett mig presenten. För det mesta tackar jag snällt, men kommer den från mannen i mitt liv så talar jag om det. 

10. Vågar du fisa så din älskling hör det?
Ja.
 11. Kan du fickparkera utan att svettas floder?
Jag fickparkerar mycket sällan... Jag går hellre en kilometer från en lätt parkering och svettas på grund av promenaden. 


Egentligen ska man skicka utmaningen vidare. Det verkar som att de bloggar jag brukar läsa nyss har deltagit i denna utmaning. Jag har därför ingen att skicka den vidare till. Om någon känner sig förbisedd så får ni gärna höra av er så ska jag ge er 11 frågor att svara på.