Sjukdomar

I lördags verkade Johan vara bättre från sin förkylning, det gladde mig. På kvällen fick jag ett besked som inte var lika glädjande. Min pappa opererades i torsdags och allt verkade ha gått bra. I lördags tillstötte det komplikationer och det såg mycket illa ut. Jag förberedde mig på att snabbt kunna ta mig till Sverige och planerade att ta barnen med mig. Natten mot söndag sov jag oroligt och hade allmänt svårt att koncentrera mig på något. På förmiddagen fick jag veta att krisen inte var lika överhängande och att det verkade gå åt rätt håll. Inget som är självklart, med tanke på att min pappa fyller 85 år senare i vår. Det är många tankar man hinner tänka de där timmarna när man svävar i ovissheten. Har jag pratat med min far för sista gången? Har jag talat om för honom hur mycket jag tycker om honom? Finns det något jag borde tala om för honom om jag får möjligheten att prata med honom igen? Är det rätt att ta med en 6-åring till någon som är på väg att lämna jordelivet?

Nu verkar det som att vi kommer att träffa varandra igen och jag hoppas att vi kan ta tillvara på de tillfällena på bästa sätt. Jag hoppas att han kommer att orka att följa med ut på något litet strövtåg i naturen och dela med sig av sin kunskap om sin hembygd och det djurliv som finns där. Han är min förebild i livet med sin kunskapshunger. Varje gång jag pratar med honom har han något nytt (eller gammalt...) att berätta som han har lärt sig.

Idag fick jag ta Johan till doktorn. Hon bekräftade det jag misstänkte under gårdagen, han har bihåleinflammation. Nu har han fått medicin och med tanke på hur han busar och bråkar med sin bror för tillfället så bör han vara på bättringsvägen... Han är dock sjukskriven i morgon också. Här skriver doktorn ut intyg på att barnet är sjukt och hur många dagar de ska vara hemma från skolan. Detta intyg skickas sedan med till skolan. I barnens betyg står det hur många dagar de varit borta under läsåret. Har barnen varit borta mycket får man ett skriftligt påpekande från skolan.

När vi gick till doktorn idag blev vi omkörda av en hästdragen vagn från kommunen. Jag har sett den några gånger förut, men inte förstått i vilket syfte man kör omkring med den. Idag fick jag svar på mina funderingar. De använder kärran när de tömmer papperskorgarna som står utmed gatan. Ett miljövänligt alternativ till en liten lastbil, som antagligen hade stannat och gått på tomgång vid varje papperskorg. Jag tycker dessutom att det är lite mysigt att höra klappret av hästhovar utanför på gatan då och då. Min far skulle säkert uppskatta inslaget med hästar i gatubilden. Med stor sannolikhet skulle han stega fram till kusken och förhöra sig om hästarnas ursprung.

Kommunens hästdragna sopbil.