En olycklig skidsemseter

Tillbaka i Bryssel igen. Sportlovet innebar flera nya erfarenheter. En del av dem hade vi gärna varit utan...

Resan till alperna gick bra. Vi fastnade i bilkö vid Lyon. Vi var inte de enda som tänkt oss att åka till alperna förra lördagen. Vid Grenoble konsulterade vi vår vän GPS:en och kom på att vi kunde köra förbi hela bilkön, som vår vän informerade om, om vi besökte byn Vif. Nöjda kunde vi konstatera att trots en omväg sparade vi mycket tid. Då träffades vi av blixten och Pär fick den här gången bekanta sig med de franska gendarmerna. Något fattigare var hans uppfattning att de tyska poliserna är muntrare än sina franska kollegor och att det är billigare att köra för fort i Frankrike än i Tyskland. De franska gendarmerna tjänade in mycket pengar på alpvägarna den här veckan.  Det var många turister som fick bidra till den franska statskassan...

På plats i Les 2 Alpes gladdes vi åt ett mycket bra boende. En nyrenoverad lägenhet med fantastisk utsikt över alper som inte lusats ner av liftar och pister. Planer smiddes för veckan och trötta efter resan somnade vi på lördagen. Söndagsmorgonen bjöd på strålande sol och när utrustningen var hyrd och liftkorten köpta gled vi nerför perfekt pistade backar. Alla klarade av det farliga första åket. I liften på väg mot det andra åket var olyckan framme. Vännen U skulle åka knapplift med en av sina söner. På något sätt trasslade de in sig i varandra och föll. Sonen var snabbt uppe medan U låg kvar. Ett oroväckande ljud och en obehaglig smärta i knät gjorde att hon ville vänta en stund med att resa sig. Efter att ha blivit dragen i pulka av sin man till ortopeden runt hörnet kom hon hem med röntgenbilder som visade att två ben inne i knät gått av. Sex veckor beräknas läkningen att ta och eventuellt kan det bli nödvändigt med operation. Jag behöver knappast tala om att detta lade sordin på semesterstämningen. U:s man, som inte åker skidor, fick vatten på sin kvarn om att skidsemester var en överskattad typ av semester...

En del av utsikten från lägenheten. Att vakna till denna vy varje morgon i en veckas tid är inte dumt. 

Två mycket nöjda skidåkare. Varför har inte Pär hjälm?

Måndagen bjöd på fantastiskt väder och vi åkte skidor hela dagen. Framåt eftermiddagen hostade Johan och såg oroväckande blank ut i ögonen. På natten vaknade han med hög feber och febern höll sedan i sig resten av veckan. Lite tur i oturen, för vår del, var att han emellanåt kunde tänka sig att vara själv inne med U i lägenheten, så att vi kunde åka lite skidor tillsammans. Hade inte stackars U suttit där med sitt brutna knä hade en av oss varit tvungen att vara inne med Johan hela tiden. U:s äldste son åkte skidor med oss. Tjänster och gentjänster.

Resten av veckan flöt iväg och solen sken från en klarblå himmel varje dag. Ska vi summera veckan kan
vi konstatera att vi hade ett mycket bra boende och sällskap och fantastiskt väder. Tyvärr grumlades det av olyckan och sjukdomen. Vi håller tummarna för att U ska slippa att operera sitt knä och vår familj ser fram emot nästa skidresa vid påsk och hoppas att alla är friska då.