Ett besök i stenåldern

I torsdags följde jag med Johans klass på utflykt. Målet var Musée de la Préhistore en Wallonie, ett museum om livet på stenåldern, beläget i närheten av Liege.

Kvart i nio satt vi i bussen. Alla flickorna i klassen påstod sig vara åksjuka och var tvungna att sitta längst fram i bussen. Hur sant det var är svårt att veta, men ingen av dem sa att de mådde illa under de nittio minuter som vi åkte buss. När vi kom fram till museet åt vi mellanmål och lämnade sedan våra ryggsäckar i ett litet hus.

Vi fick en halvtimmes genomgång om hur man levde på stenåldern. Guiden talade både engelska och franska, men en del av barnen tyckte att det var svårt att förstå allt. Det började klia i de små benen och att sitta stilla blev allt svårare för dem. Då tog guiden fram sitt ess ur rockärmen och tände en eld på samma sätt som en bonde gjorde på stenåldern. Hon slog två stenar mot varandra och gnistorna som bildades landade på lite fnöske. Fnösket lade hon sedan i lite hö och blåste försiktigt på det och efter några minuter brann det ordentligt i höet. Spännande!

Ingen rök utan eld. Guiden lyckades att tända eld på stenåldersvis. Barnen, och jag, blev imponerade. 

När vi lärt oss att tända eld var det dags för oss att jaga. Vi fick en bra genomgång av hur man jagade med spjut. Man använde sig av ett spjut och en kastpinne för att få mer kraft i kasten. Under glada tillrop fick alla i gruppen prova att skjuta på en noshörning och en mammutunge. Hade vi levt på stenåldern hade vi kunnat ha en ordentlig fest på kvällen eftersom många av barnen träffade bytesdjuren. Det gjorde inte jag och den lärare som var med i gruppen. Jakt med pilbåge stod sedan på programmet. Bisonoxe och häst var träfftavlorna då och det fälldes många bisonoxar. Barnen ville fortsätta att skjuta, men vi var tvungna att bege oss till nästa uppdrag.

Mammutjägarna in action. 

Flinta var ett begärligt material för stenåldersmänniskan. När jag nu har haft chansen att försöka tillverka något av detta åtråvärda material är jag mycket imponerad av de verktyg man tillverkade av denna hårda sten. Det var svårt att få loss en bit. Det såg så enkelt ut när guiden måttade till sina slag och fick loss den ena skärvan efter den andra. Jag slog och slog och inget hände. Jag fick se mig besegrad av en bit sten och guiden slog en gång på "min" sten och fick bort en bra bit. Övning ger färdighet, men jag har nog ingen framtid som stenhuggare, fast de tankarna har jag nog aldrig haft heller... Barnen tillverkade halsband och var stolta som små tuppar över dem.

Här slås det flinta för fullt. Skyddsglasögonen är inte från stenåldern.

Vi avslutade vårt besök som vi började det, vi åt. Den medhavda matsäcken smakade gott efter jakten. Barnen var inte det minsta trötta när vi satt i bussen på vägen hem. Det var jag...