Way Out West och Alicante

Nu har livet börjat lugna ner sig lite. De flesta av våra vänner har börjat att jobba efter sina semestrar och tempot i vårt liv har blivit lugnare.

Det var ett tag sedan jag skrev senast och lite har hänt. Bland annat var jag och Pär på Way Out West förra fredagen. För 21 år sedan såg jag Prince i Nice. Det var en av de bästa konserter jag sett, trots att jag inte är något stort Princefan. Nu ville jag se honom igen. Endagsbiljetter köptes, barnvakt anlitades och vid lunch rullade vi mot Göteborg. Det var bra stämning på festivalen och vi såg bland annat The Avett Brothers,the Hives och Robyn. Efter Robyn stannade vi kvar vid scenen och började väntan på Prince. Det blev en lång väntan och vi stod upp i två timmar och höll våra platser ca. 5-10 meter från scenens utbyggnad. När klockan var nästan 22.30 kom han så in på scenen och sedan drog konserten igång. De första 45 minuterna var bra. Resten av konserten var fantastisk. Vilken artist han är den lille 53-årige mannen. Pär, som inte är något fan, konstaterade att det var en av de bästa konserter han sett. Med ömma fötter och lätt euforiska åkte vi hem.

Enligt vår ursprungliga plan skulle vi ha åkt till Stockholm i några dagar och hälsat på släkten. När vi tittade på väderprognoserna insåg vi att det, antagligen, skulle vara ganska dåligt väder. Vi var trötta på halvkasst väder och bestämde oss för att få tag på en restresa. När vi hade sökt ett tag kom vi på att vi har vänner som har en lägenhet i Alicante. Vi kontaktade dem och vi kunde låna den. Vi beställde biljetter med mitt hatobjekt, Ryan air, eftersom de kunde erbjuda bäst flygtider. Jag blir dock irriterad på deras sätt att visa vad en biljett kostar. Vid en första anblick såg det ut som att biljetterna skulle kosta 1100 SEK/pers. Tjoho! Men efter att ha fyllt i allt och beställt två väskor och tryckt på betala så kommer det en administrativ avgift på 500 och helt plötsligt kostar biljetterna nästan 2000 SEK/pers. Jag tycker inte att det är schysst. Samtidigt är det deras affärsidé och det vet jag om, men jag morrar ändå.

Nu är vi på plats i Alicante och solen skiner. Jag sitter i skuggan och läser religion och barnen badar i timmar i poolen. Idyllen är total...