Det blir en dag på stranden...

Idyllen är total... Vi befinner oss i Alicante, eller rättare sagt i utkanterna av Alicante. Vi har lånat kompisarnas lägenhet och poolen ligger 100 meter bort. Där tillbringar vi tiden före och efter siestan. Jag och Pär i skuggan under träden med varsin bok och barnen i vattnet. Johan mest under vattnet. Med jämna mellanrum kommer han upp och hämtar luft... Efter två dagar får Pär och jag en idé: Vi åker till stranden...

Morgonen därpå packar vi strandväskan och går till busshållplatsen. Bussen kommer nästan i tid, men vi är ju i Spanien och tänker manana, manana... Efter tio minuter på den härligt lufttkonditionerade bussen når vi playan. Vi börjar gå mot stället där de hyr ut parasoll och solstolar. Maken börjar gnissla om att det är väldigt mycket varm sand... Barnen håller med. Vi når fram till parasollen och hyr två solsängar och jag börjar se fram emot en dag på stranden. Tomas Ledins gamla slagdänga ekar i mitt huvud. Stora härliga vågor rullar in mot stranden och jag och barnen springer ner till vattenbrynet. Vi slänger oss i vågorna. Pontus och jag håller oss nära stranden. Johan prövar att gå lite längre ut och lite längre och snart hör han inte mina varnande rop. Jag ser istället paniken börja komma i hans ögon, han bottnar inte längre. Jag säger till Pontus att stanna vid stranden och ger mig ut mot Johan. När jag kommer fram till honom får jag bogsera honom in till stranden. Han är rädd och trött och gå direkt till parasollet. Där ligger redan Pontus och gnäller om att han fryser. Det är 31 °C i luften. Båda barnen vill åka hem... Vi har varit på stranden i en halvtimme...

Pär tycker att det är för mycket sand och går iväg för att se om han kan köpa en öl. Då berättar Pontus med gråten i halsen att han är hungrig... Johan hakar snabbt på. Det är en och en halv timme sedan vi åt en stadig frukost... Jag får ropa tillbaka Pär och be honom att köpa något att äta. Johan traskar ner till vattenbrynet och Pontus huttrar under en handduk. Jag sitter i skuggan under parasollet och tänker på att det kommer en perfekt svalkande vind och att jag skulle kunna stanna här hela dagen. Pär kommer tillbaka med en öl och meddelar att smörgåsar är på väg. Samtidigt upptäcker jag att de har ett träningspass på stranden och går dit och får igång min semesterslappa lekamen.

Ett bildbevis på att vi, faktiskt,  besökte en strand under vår semester. Underbart är kort.

När jag kommer tillbaka till familjen vill alla tre åka hem. Vi har varit på stranden i lite mer än en timme. Jag vägrar och tar med mig Johan på ödlejakt i sanden. När vi kommer tillbaka efter en kvart har Pär börjat packa ihop våra saker och Pontus har bytt badkläderna mot vanliga kläder. Jag ser mig besegrad och vi går från stranden efter mindre än två timmar... Jag är sur. Humöret blir lite bättre när bussen kommer precis när vi når fram till hållplatsen. Vi åker tillbaka och äter en god lunch och jag blir på bättre humör. När poolområdet öppnar efter siestan parkerar jag och Pär under träden och barnen leker i vattnet  och ordningen är återställd. Jag saknar dock ljudet av vågorna som slår mot stranden. Sanningen är dock att det är bra mycket lugnare vid poolen än vad det var på stranden. Och badvakten ser till att alla är trygga i vattnet och jag kan koncentrera mig på min bok igen... Idyllen är total...