Slutet på hemmafrulivet?

Många förundrades över hur jag skulle stå ut med tillvaron som hemmafru när vi flyttade hit. En av de som undrade mest var jag själv. Jag var inte van vid att vara hemma och tyckte, säkert helt obegripligt för en del, att det inte var speciellt givande att vara föräldraledig. Det verkar inte ligga i min natur att ta hand om hem och barn på heltid...

De första veckorna i Bryssel hade jag fullt upp med att få ordning i lägenheten och att skapa rutiner för barnen som längtade hem till Sverige. Efter det började läsa franska på halvtid och det var tur för precis i samma veva började tristessen att göra sig påmind. Efter jul började jag att vikariera och att kombinera det med studier i franska var inte så lätt, visade det sig. Våren har sedan gått i vikariatens tecken och det har gett mig många nya erfarenheter och insikter.

Under våren har jag mer aktivt börjat att leta efter jobb i Bryssel. Det har jag inte varit ensam om... Vi är många medföljande som vill jobba och många från Sverige söker också tjänster i utlandet. Jag har också insett att om jag ska in på arbetsmarknaden här, om det inte ska vara jobb med anknytning till Sverige, så måste jag lära mig franska och helst också flamländska. Med andra ord två ganska tunga uppgifter. Jag trodde att min räddning var nära när Skandinaviska skolan sökte en lärare som stämde in på min profil. Så verkade det till en början, men med tiden ändrade de kompetensen i tjänsten och helt plötsligt var jag inte alls intressant längre. Det kändes ganska tungt måste jag erkänna.

När vi kom tillbaka efter påsk kontaktade en av mammorna i Johans klass mig. Hon undervisar i religion på primärsektionen och är även svensk representant i protestantiska rådet i Bryssel. Läraren som har undervisat i religion på sekundär ska flytta till Sverige och nu behövde de en ny lärare, var jag intresserad? Jag tvekade lite till en början, eftersom jag aldrig undervisat i religion tidigare. Efter att ha pratat med mamman i Johans klass och den nuvarande läraren sa jag ja. Det innebar inte att jag automatiskt fick jobbet. Jag var först tvungen att tala med prästen i Svenska kyrkan här. Godkände han mig så var det upp till protestantiska rådet att säga ja eller nej. De sa enhälligt ja och tjänsten är min. Det innebär att jag kommer att undervisa ca. 9 timmar i veckan under nästa år. Det motsvarar en knapp halvtidstjänst och jag tror att det kommer att passa väldigt bra, med tanke på att jag inte undervisat i religion tidigare.

Nu sitter en del av er och funderar på vad protestantiska rådet har med religionen på Europaskolan att göra. Det ska jag försöka att förklara nu. Som elev på Europaskolan ska du läsa religion eller moral, från årskurs ett i primär till år 7 i sekundär. Väljer du att läsa religion ska du även specificera vilken religion du (i realiteten föräldrarna...)vill läsa. Du kan då t.ex välja kristendom med katolsk eller protestantisk inriktning, islam, judendom osv. Du kan byta i samband med läsårsstart och ämnet är inte en del i din BAC-examen, men man får betyg i det.  Det är de olika kyrkornas råd som godkänner de lärare som ska undervisa på de olika språken, för religionsundervisningen sker på din språksektions språk. Det är även kyrkornas råd som utformar kursplanen. Väldigt annorlunda system jämfört med Sverige. Skolan ställer kravet att religionslärarna ska ha en pedagogisk utbildning. Det innebär att det inte är helt okomplicerat att hitta lärare i religion. Dessutom ligger timmarna i religion samtidigt på primär och sekundär och det medför att det måste finnas minst två religionslärare.

Nåväl, nu ska jag ge det här en chans och se vad det innebär. Nya erfarenheter väntar och jag kommer att få en sommar i religionens tecken. Jag måste läsa in mig på ämnet och även få grepp om vad den tidigare läraren har gjort. Om någon har boktips angående religion tar jag tacksamt emot dem.