Brysselfrun har haft ett hektiskt liv de senaste veckorna. Inlägg har påbörjats, men inte publicerats. Till viss del på grund av lättja. Detta blir en resumé av den senaste tidens händelser, två veckor bakåt i tiden börjar den.
På tisdagen var det dags att jobba igen. Det gick bra. På onsdagen var jag på ett möte angående ett framtida jobb. Mötet gick antagligen bra, varför berättar jag om i ett senare inlägg. Oj, vilken cliffhanger!
Torsdag eftermiddag lyfte planet till Sverige. På Landvetter möttes vi av Pärs pappa. Han tog med barnen hem till sig medan jag och Pär körde ner till stugan. Där kollade vi att allt var okej inför kommande uthyrning. Vi hann att klippa kanterna och kunde nöjt konstatera att vår självgående gräsklippare var en bra investering. Pionerna vi planterade förra året stod i full blom. Uppenbarligen en växt som rådjuren inte tycker om. Det tycker jag om. Jag tycker även om att mitt lilla äppelträd har satt frukt i år. Ojdå, nu börjar detta likna rena rama trädgårdsbloggen. Till de mer spännande inslagen hörde att vi hade fyra getingbon i boden. De var ungefär lika stora som en tennisboll. Eftersom min make är allergisk mot getingar var det jag som fick slå ner dem med en kratta och sedan springa för glatta livet. Vilken adrenalinkick och vad manlig jag kände mig. Nu hoppas vi att getingarna inte bygger bo där igen...
Fredag förmiddag shoppade vi loss i Borås och på eftermiddagen åkte jag och barnen till Småland. Min brorson tog studenten och vi var med på uppvaktningen av honom. Jag har lite svårt att förstå att den där lille fyraåringen som jag tog hand om en vecka i Singapore för femton år sedan nu formellt sett är vuxen. Jag önskar honom allt gott och är säker på att det kommer att gå bra för honom.
På lördagen åkte vi tillbaka till Borås. Vi for hem till våra vänner som har ett helt fantastiskt hus med egen sjötomt. Där skulle vi tillbringa natten. Innan vi skulle sova där skulle vi genomföra helgens huvuduppgift. Vi skulle vara toastmasters på gemensamma vänners bröllop. Bröllopsbussen tog oss genom grönskande svenska hagar i ösregn. Vi fick sedan vara med på en vacker utomhusvigsel som följdes av en hejdundrande fest. Vid två på natten gav vi upp och tackade för oss. Tack för ett vackert och roligt bröllop!
På söndagen köpte vi några liter gräddfil och de, för oss, obligatoriska rårörda lingonen innan vi satte oss på planet tillbaka till Bryssel. Trötta kom vi tillbaka på kvällen och snabbt gick vi och lade oss för att få sova ut.
Måndag och tisdag jobbade jag och fixade presenter till lärarna på maternelle. Eftersom jag är klassförälder bredde jag 35 ostbaguetter till avslutningen på onsdagens förmiddag. Avslutningen var fin. Barnen sjöng och vi fick se bilder från året som gått. Efter det var det dags för fika/lunch och allmänt mingel. På eftermiddagen satt jag hemma hos O:s mamma och pustade ut. Det kändes som att jag höll på att bli sjuk. Antagligen höll jag på att bli förkyld och i kombination med ett ganska fullspäckat schema och dålig sömn. En god natts sömn gjorde att jag vaknade som en ny människa på torsdagen. En vän kom över och vi fikade och åt lunch här. Mikrovågsugnen lagades och fungerar igen. Just det, vi har faktiskt fått en ny diskmaskin och med tanke på hur ren disken numera blir fungerade den gamla aldrig. Helt plötsligt skiner det om glasen och man behöver inte diska om dem...
Vi har firat midsommar i Bryssel för första gången. Det gick bra. I fredags var vi bortbjudna och jag bakade två tårtor. En bild och receptet kan ni se här http://www.ica.se/Recept/midsommartarta-625063/
Den blir lika fin som på bilden och är hur god som helst. Även maten och sällskapet var bra. I lördags hade vi gäster här hemma och både barn och föräldrar trivdes. Många intressanta samtalsämnen avhandlades.
I söndags var det kalasdag. Det blir en del sådana. Johan var på kalas i en park och spelade brännboll och Pontus var på kalas på ett lekland. Under tiden passade jag och Pär på att gå en promenad ute i Tervuren. Där finns det härliga lövskogar som genombryts av små bäckar. Skillnaden mot Sverige är att man är inte ensam i skogen. Många människor promenerar eller cyklar i de skogsområden som finns i närheten av Bryssel. Det är lätt att ta sig till Tervuren från Bryssel. Det går spårvagn ut dit och man kan även cykla om man inte har tillgång till bil. I Tervuren ligger även Afrikamuseet. Enligt obekräftade rykten var det inte alltför många år sedan man kunde få titta på en uppstoppad pygmé... Belgiens historia är inte alltid något att skryta med. Men vilket land har en helt "obefläckad" historia?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar