tisdag 21 juni 2011

Förra veckans långhelg

Detta inlägg skulle publicerats i början av förra veckan, men jag glömde bort det... Nu när jag försökte att lägga in några fler bilder insåg jag varför jag inte publicerat. Bilderna jag ville använda samarbetar inte med mig. Ni får gå in på länkarna istället.

Varje dag poppar det upp en massa tänkbara ämnen att skriva om här. Av någon underlig anledning verkar det som att de lika snabbt försvinner ur min hjärna...

Helgen som gick var långhelg. Liksom i de flesta andra europeiska länder är annandag pingst en röd dag i almanackan. Vi tillbringade vår lördag med att uträtta en massa ärenden, bl a hämtade vi en takbox och nya sängar. Sängarna ledde till att vi bestämde oss för att byta våning på våra soffor. Bäddsoffan skulle till nedre plan och en av de andra sofforna skulle upp till andra våning. Trodde vi. Vi fick, efter en halvtimme och ett antal irriterade meningsutbyten, inse att det inte gick att få ner bäddsoffan från andra våning. Vi behövde skruva bort benen, men verktyget som benen skruvats fast med finns inte längre i lägenheten. Numera står en del av bäddsoffan i biblioteket på nedervåningen och resten av soffan står i gästbadrummet, eftersom våra gamla sängar har flyttat in i gästrummet. Fortsättning på denna rafflande historia följer...

I söndags åkte vi på utflykt. Första stoppet var Antwerpen. Där intogs brunch och efter det tittade vi på det nybyggda stadsmuseet nere vid hamnen. På toppen av byggnaden fanns en utsiktsplats som gav en fin vy över staden och hamnen.
Hela MAS-byggnaden är täckt med metallhänder på utsidan. Fotot är taget genom ett av de vågformade fönstren.

Vill ni se fina bilder på byggnaden kan ni klicka på länken http://www.neutelings-riedijk.com/index.php?id=10,38,0,0,1,0 Vi fick bland annat lära oss att det arbetar mer än 60 000 människor i hamnen. Fascinerande med tanke på att den ligger en bit in i landet. Efter Antwerpen åkte vi vidare till den nederländska kusten. Vädret var hyfsat och barnen passade på att ta ett dopp, med kläderna på. Dagen avslutades i en liten mysig stad, Veere, med goda små glassar och sparrissoppa.
Den nederländska kusten besöker jag gärna igen. Antwerpen också för den delen. Jag fick inga diamanter den här gången heller...

I början av denna vecka råkade jag ut för två blottare. Den första var i parken. Jag tog en rask promenad och såg på avstånd en man som sysslade med något... Har man råkat ut för blottare tidigare känner man igen rörelsemönstret på långt avstånd. Eftersom det inte fanns några sidovägar att gå in på var jag tvungen att passera förbi mannen. Uppenbarligen såg jag ganska arg ut, för han vände sig om och stoppade in det han ville visa innanför gylfen innan jag hann fram till stället där han stod. Jag stoppades några minuter senare av en kvinna som varnade mig för att gå där jag just gått och hon hade även ringt polisen. Trots att hon pratade franska förstod vi varandra ganska bra och vi var rörande eniga om att de som sysslar med att blotta sig måste vara sjuka. Jag kan inte påstå att jag blev speciellt rädd, men arg blev jag och det var nog tur för mannen ifråga att jag är dålig på franska. Hade det varit i Sverige hade jag säkerligen fällt någon onödig kommentar... Den andra blottaren jag träffade på var min egen son... Mina söner behövde lite nya kläder inför det stundande Sverigebesöket. Vanemänniska och svensk som man är besökte vi den stora svenska klädkedjan. Efter att ha handlat till barnen ville jag ta en snabb tur in på damavdelningen. Barnen valde att vänta på mig vid hissen. Inom två minuter hör jag mina söner börja fnissa hysteriskt. Ni vet på det där sättet som man gör när man är liten och gör något man vet att man inte ska göra. När jag kommer runt hörnet ser jag min yngste son snabbt dra upp byxorna. Tilläggas ska att hissen är av glas så när man åker upp i den ser man allt som försiggår i närheten av den. Gissa om jag blev arg... Jag kanske överreagerade något med tanke på min upplevelse någon dag tidigare... Men det dröjer innan de kommer att hitta på något sådant igen, det kan jag lova.

Ett av Bryssels mest uppseendeväckande art deco/jugendhus är till salu.
http://vbpartners.max-immo.be/en/aanbod/to-let/house/spir195 Visst är det läckert. Undrar just om man får upp bäddsoffan för yttertrappan...

4 kommentarer:

  1. När jag ser bilderna på jugendhuset blir jag nyfiken på insidan! Kanske totalt gräslig eftersom de inte visar bilder!

    Blottare har jag, som tur är, skonats ifrån här! Tror jag skulle börja skratta hysteriskt ;-)

    SvaraRadera
  2. Visst blir man nyfiken på insidan. Det var därför jag gick in på hemsidan. För övrigt tycker jag att det är dåliga foton på fasaden också. Om man jämför med hemnet i Sverige känns det som att det är ett elevarbete för högstadiet när det gäller bilderna. Jag tycker att de åtminstone kunde unnat sig att lägga ut planlösningen.

    Antingen skrattar man eller så är man elak tillbaka;)

    SvaraRadera
  3. Men så är det överlag här när det gäller uthyrning och försäljning. Svenska mäklare är rena fotoproffsen om man jämför! Vi har vänner här som säljer ett hus för 1,5 miljoner euro och bilderna är urkassa...

    SvaraRadera
  4. Det var samma sak med bilderna på vår lägenhet. Det enda de visade var trappan upp till lägenheten, den öppna spisen i matsalen och vårt gästbadrum med badkaret mitt i rummet. Mäklaren berättade stolt att det var hon som hade fotograferat allt själv... När vi sålde huset i Sverige hade den mäklarfirma som vi anlitade en egen professionell fotograf. Bilderna blev jättesnygga. Vår ene son undrade vems hus de hade fotograferat och då var det enbart våra egna möbler och saker som fanns med på bilderna:) Men, men vi svenskar är nog näst intill maniska när det kommer till heminredning;)

    SvaraRadera