Markoolio i Waterloo

Vi är tillbaka i Bryssel.

Efter storstaden begav vi oss till Champagne. Ett landskap med böljande kullar täckta med vinstockar. Vackert och pittoreskt. Vid den här tiden på året gallrar och klipper vinbönderna bort onödiga skott från rankorna. Antagligen arbetade de flesta väldigt hårt med det. Vi stannade hos två vinproducenter som inte var det minsta intresserade av att låta oss provsmaka och köpa deras vin. På tredje stället togs vi emot med öppna armar. Vi fick en guidad tur i produktionen och fick sedan provsmaka den ädla drycken. Vår värdinna, Isabelle, guidade oss på ett sätt som bara en person som är född och uppväxt med champagne kan göra... Vårt besök slutade med att vi fyllde halva bagageutrymmet med vinlådor som ska förbrukas inom en inte alltför avlägsen framtid.

Ett glas champagne till lunchen i Epernay är ett måste när man besöker Champagne. 

Den lilla staden Bouillon blev nästa stopp på färden tillbaka till Bryssel. Vilken mysig stad och vilken fin medeltida borg! En av deltagarna i det första korståget kom från denna stad. Godfrey av Bouillon sålde sin borg och allt han ägde och gav sig av mot det heliga landet, där han dog. Borgen, som alltid varit strategiskt viktig i gränstrakterna, ligger  högst upp på en brant klippa med floden Semois som naturlig vallgrav. Mer eller mindre den perfekta riddarborgen med den obligatoriska tortyrkammaren, egen naturlig vattenkälla och bra försvarslösningar.

Här står jag uppe i ett av tornen på borgen. Långt nere i dalen ser man floden ringla sig fram genom landskapet.

Det fanns fullt med smala gångar och små prång i borgen. Populärt att springa in och gömma sig i.

Tillbaka i Bryssel upptäckte vi att de flesta av barnens kompisar är bortresta. Med två rastlösa småpojkar måste man göra lite utflykter. Waterloo ligger inte mer än tjugo minuters bilväg från vårt hem och dit åkte vi i fredags. Johan var skeptisk till en början, men efter att ha sett två filmer som dramatiserade det stora slaget för snart 200 år sedan var han nöjd med utflykten. Pontus var nog lite för liten för att uppskatta det. Filmerna var på franska och han tyckte att de pratade om Markoolio när de sa Napoleon hela tiden. "Mamma, varför var Markoolio här och krigade med sin hästar?", var frågan han ställde ett antal gånger. Vi hade försökt att vara pedagogiska på vägen dit och pratat om Napoleon och varför man krigade. Men det franska uttalet av Napoleon och hans svenska referensramar ställde till det för honom. Lite kuriosa i detta sammanhang är att man varje år gör en dramatisering av slaget på plats i Waterloo.