När det lider mot jul

I lördags var det dags för julmarknad på barnens skola. En tradition som elevernas föräldrar upprätthåller. Alla språksektioner var representerade och det såldes delikatesser från länderna i de olika stånden. Fransmännen serverade champagne och gåslever, svenskarna glögg och pepparkakor. Tänk er det på en svensk skola...Trevligt arrangemang, men vad mycket folk. Det bjöds även på traditionella uppträdanden som de olika länderna har i samband med julen. Den svenska sektionens bidrag var, inte så svårt att gissa..., ett luciatåg. Johan var stjärngosse och skötte sig strålande. Tyvärr har vi inga bilder från. Pär, som hade kameran, missade luciatåget beroende på strul med spårvagnstrafiken. Vi var där nästan tre timmar. Vi skrattade mycket åt vårt i-landsproblem med bilen och åt andra familjers i-landsproblem i samband med försök att få tag på vinterdäck i Bryssel. Vi skojade friskt om att vi skulle öppna däckfirma och kanske även en Clas Ohlson-butik i staden för att råda bot på våra problem.

Söndag förmiddag satte jag igång med förberedelserna inför maternelles luciatåg. Jag hade lovat att baka 35 lussekatter. Den första omgången blev inte bra, varmluftsugnen visade sig vara värdelös. Jag satte en ny deg och fick till 35 st. riktigt snygga lussekatter. De snyggaste av den första omgången tog vi med oss på "kakbytardagen". Våra grannar på gatan träffas en eftermiddag före jul och har med sig julkakor som man bjuder de andra på. Detta arrangemang var mycket uppskattat från vår sida. Nu fick vi chans att säga hej till en hel del av de som bor här i närheten. Jag fick också möjlighet att praktisera min franska, med blandat resultat... Som avslutning på denna sammankomst gick vi in till hemmet för handikappade som ligger granne med oss. Hos dem bjöd vi på kakor och sjöng tre franska julsånger. Mycket uppskattat. Jag fick nästan lite Karl-Bertil Jonsson-känsla...

På måndagen var det dags för Pontus luciatåg. Eftersom jag är klassförälder innebar det vissa åtaganden, som att baka lussekatter, köpa present till pedagogerna och städa efter kalaset. Allt gick bra och barnen var duktiga och lussekatterna verkade smaka bra. Sedan kan man alltid undra för vem man gör luciatågen. Läste den här artikeln i Svenska Dagbladet och den innehåller nog en del sanningar. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barnunga/barnens-roll-ar-att-tindra-i-jul_5800591.svd

Det är mörkt i midvintertid, även i Bryssel. Pontus, håll i hatten! Bra!