Föräldramöte, tand och bil

Förra måndagen var jag på möte med föräldrarepresentanterna för svenska sektionen på skolan. Jag kunde inte annat än skratta lite åt det. I stort sett alla frågor som togs upp var för mig välkända områden. Det jag själv "gick igång på" var när jag fick veta att de två sista veckorna på året har de flesta barn ingen undervisning på skolan eftersom avgångseleverna har sina exams och de måste ha tillgång till en massa salar. Det gör att de 180 skoldagarna i verkligheten bara är 170 st. Man kan ju tycka att det här inte är något större problem eftersom de andra barnen får två veckor längre sommarlov. Men för min del handlar det om att de ska få sina garanterade skoldagar. Kan man inte lösa det på något bättre sätt får man väl göra om antalet skoldagar och anpassa det till hur verkligheten ser ut. Läraren i mig reagerar i ryggmärgen.

Andra föräldrar drog upp det kända fenomenet att barnen slutar den 22 december och att det när alldeles för tätt inpå julen, speciellt om man ska resa, vilket de flesta gör. Här handlar det till viss del om att det är EU-anpassat. Det är väl bara svenskar och finländare som firar julafton, på barnens skola. Den här diskussionen känner jag väl till sedan tidigare. Skillnaden här är att det inte accepteras att man ger barnen ledigt en eller två dagar tidigare, vilket ofta kan vara fallet i svenska skolor. Överhuvudtaget är det mycket svårare att få ledigt här jämfört med i Sverige. Här tillåts inga ledigheter utöver loven. Man håller hårt på det regelverket och det anser jag är bra. Som det har blivit i Sverige känns det ibland som att vissa föräldrar och elever ser det som en mänsklig rättighet att kunna lägga in semesterresor utanför loven. Att barnen ska få sin undervisning är underordnat två veckor i Thailand. Har man tänkt på det när man gör Pisaundersökningen?

Vi satte ihop ett pepparkakshus i veckan. Pontus frågar varje dag när vi ska äta upp det...

Jag sov knappt något natten till tisdag eftersom jag har tagit över Johans hosta. Tisdagen tillbringade jag till stor del under duntäcket. På eftermiddagen hade Johan en kompis med sig hem. Lycka!

I onsdags var det tänkt att vi skulle baka pepparkakor, men jag kände mig krasslig och det blev istället en eftermiddag med den svenska julkalendern på svt-play. När vi åt middag på kvällen trodde jag att jag fått en sten i maten. Det visade sig vara en bit av en kindtand. Plomben från sent 70-tal hade gett med sig och tagit en del av tanden med sig i "fallet". Ett ålderstecken? 40-årskrisen knackar på dörren.

Torsdagens förmiddag frilades för tandläkarbesök. Utrustad med min trogna följeslagare, den svensk-franska ordboken, traskade jag iväg till en tandläkarmottagning i närheten av vårt hem. Jag var inställd på en lång väntetid, men fick komma in till tandläkaren med det samma. En timme senare promenerade jag därifrån med en lagad tand och en halvt bedövad tunga. Det är inte lätt att prata franska i vanliga fall och med en halvt bedövad tunga blir det inte lättare. Som tur var kunde den snygge tandläkaren bra engelska och man kan ju inte prata speciellt mycket när man är hos tandläkaren. Efter tandläkarbesöket fick jag hämta Johan i skolan. Han var ledsen och mådde illa. När vi kom hem blev han glad och mådde bra. Vi låg i soffan och läste Harry Potter och hade det mysigt.

Torsdag eftermiddag innebar en besvikelse för de vuxna i familjen. Vår bil har kommit till Bryssel och står hos bilhandlaren ett par kilometer härifrån. Meningen var att vi skulle hämta den i fredags. Vi har förberett allt väl och sett till att betala den, innan vi sett den, skaffa försäkring och beställa registreringsskyltar. Det var det sista ledet som skrinlade våra planer. I detta land följer inte registreringsskyltarna med bilen utan med ägaren. Det innebär att när man köper bil i Belgien första gången ska det tillverkas en ny skylt. Denna skylt levereras till beställaren när den är klar. Vår skulle vara klar i fredags och den skulle budas hem till oss någon gång mellan åtta på morgonen och åtta på kvällen. En nätt specificerad leveranstid... När vi fick veta att bilen inte skulle komma kändes det ungefär som  att någon hade sagt till ett barn den 23 december att man flyttar julafton en vecka framåt... Vi fick tillbringa ännu en helg utan bil. Miljövänliga är vi i alla fall!