Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Förra veckan frågade en vän om jag hade lust att följa med på Dutch Design Week i Eindhoven, www.ddw.nl. Jag var inte sen att tacka ja. Jag vet inte mycket om holländsk design, men vill gärna lära mig mer. Jag ordnade så att barnen kunde följa med kompisar hem efter skolan, om vi skulle fastna i trafiken på vägen tillbaka till Bryssel.

Fastnade i trafiken gjorde vi idag på morgonen när vi kört tre kilometer. Eller egentligen så fastnade vi inte i trafiken, men polisen stoppade oss innan vi ens hunnit ut på motorvägen. De vinkade in oss till kanten och lät oss sedan sitta och vänta i bilen i fem minuter innan de kom fram till oss. Tre poliser stod och stirrade på oss under tiden och en fjärde stod och rökte en fet cigarr. Min vän fick visa registreringspappren och sitt körkort och sedan fick vi åka, utan att ha förstått varför de stannat oss. Resan till Eindhoven gick förvånansvärt lätt och min väns ettåring sov sött i baksätet hela vägen.

Vi hittade snabbt fram till mässområdet och var där i så god tid att vi hann ta en fika innan de öppnade mässområdet.  Det kändes som att det skulle bli en bra dag. Vi hann att titta på lite olika saker som väskor och snygga lampor innan ettåringen gav hals efter en halvtimme. Då var han hes och rosslade lite när han andades och ville bara bli buren. Efter en kvart till började han väsa när han andades och vi tyckte att det var bäst att ta ut honom. Ute i friska luften kvicknade han till lite grann, men vi bestämde oss för att lämna Eindhoven och se till att komma tillbaka in i Belgien. Jag körde och de båda andra satt i baksätet. När vi nådde Antwerpen tyckte vi att det var bäst att uppsöka ett sjukhus eftersom han andades tungt igen. Nu var klockan närmare två och när jag förvissat mig om att min vän var inne på akuten och att hon hade pengar och mat, satte jag mig på bussen ner till Antwerpen för att ta tåget till Bryssel och hämta barnen.

De här stolarna är tillverkade i någon sorts gummi. Jag tycker att de ser ganska bekväma ut, men samtidigt ganska groteska. 

När jag hade hämtat barnen pratade jag med min vän, som då hade hunnit tillbaka hem till sitt hus. Sonen hade kommit under behandling omedelbart när hon kom till akutmottagningen. Han hade fått inhalera vidgande medicin och till en början ville de lägga in honom för observation. Han reagerade dock så pass bra på medicinen att de inte tyckte att han behövde stanna.

Dagen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, men huvudsaken är att den lille blir frisk. Man blir lite omskakad när något sådant händer och man känner sig ganska maktlös. Ännu en gång tackar man sin lyckliga stjärna för att man är privilegierad och bor i ett land med en akutvård som fungerar väldigt bra.

Dagens reflektion om Belgien och Nederländerna gäller kvalitén på motorvägarna. Motorvägarna i Nederländerna är i mycket bra skick och man har bullerskydd som är snyggt utformade. I Belgien är vägarna som ett lapptäcke och avsaknaden av utsmyckningar är mycket tydlig, men de har belysning utmed motorvägarna. Kan det vara det höga elpriset som gör att de inte har råd att laga vägarna på ett vettigt sätt?