Mammagruppen

Det var ett tag sedan jag skrev och det beror på att jag har haft fullt upp. Dels med jobb och dels med fint besök från Sverige.

Äntligen börjar den värsta nybörjarångesten att släppa angående jobbet. Jag kan namnen på de flesta eleverna och börjar få ihop planeringen för klasserna. Jag undervisar sju olika grupper och det kräver ganska mycket planering, eftersom det handlar om sju årskullar elever, 12-18 år gamla. Som jag skrivit tidigare har jag drabbats av viss prestationsångest, min vana trogen... Det har i sin tur resulterat i att jag har sovit dåligt. Den dåliga sömnen kan även kopplas till viss oro för min mamma, som nu ligger på sjukhus igen, och till att Johan har varit på sin första skolresa med övernattning. Tre dagar var de borta och under den tiden fick man inte kontakta barnen. Det var första gången han sov borta utan att vi har kunnat ringa till honom eller han till oss. Lätt ångestframkallande, men allt som inte dödar härdar... Han hade haft jättekul. 

I torsdags drabbades vi av svår i-landsproblematik. Städerskan dök inte upp, för tredje veckan i rad. Jag kan städa själv, men min planering för torsdagen gick ut på att jag skulle jobba och planera fredagens lektioner medan lägenheten blev städad. Istället fick jag städa lägenheten själv och planeringen gjordes samtidigt i huvudet för att sedan nedtecknas sent på kvällen. Inte optimalt, men allt löser sig på något sätt. 

Anledningen till min städiver var att vi skulle få besök. Det var "mammagruppen" som äntligen skulle komma hit. Från början var vi åtta som hamnade i samma grupp efter att vi fött våra första barn för nio år sedan. Två har vi tappat på vägen, men vi är sex familjer som träffas några gånger om året. Vid en del av tillfällena är det med barn och ibland utan barn. Den här gången utan barn. Fem kvinnor/tjejer/mammor/ vänninor dök upp här i torsdags kväll. Givetvis välkomnades de med ett glas champagne och belgisk choklad. Vi planerade vad de skulle göra på fredagen, eftersom jag jobbade då, och sedan var vi tvungna att gå och lägga oss. Efter en orolig natt fick de lyssna på familjen Fäldts morgonbestyr, och de log igenkännande åt uppmaningarna om att äta upp frukosten, ta på sig skorna och skynda, skynda annars kommer vi för sent...

Självklart fick vi en gris den här gången också. Denna verkar var lite mer lätthanterlig än den maken fick i våras. 

Efter att de hade varit vid Grand Place, kissepojken, ätit moules frites och testat shoppingen i Bryssel  kom de tillbaks hit. Då drog vi med dem till marknaden. Där åt vi tapas och köpte med oss en massa goda ostar, korvar och oliver och parkerade hemma i vår matsal och pratade och skrattade i flera timmar. Det behövde jag! Vad det är härligt att träffa sina gamla vänner emellanåt och prata av sig om allt och inget.

Lördagen ägnades åt shopping och promenader. Vi gick genom stora delar av centrala Bryssel och provade på shoppingen i flera olika områden. Ett antal kassar släpade vi runt på och en del bra inköp blev det. Bland annat fick jag med mig den här jackan hem.Redan en favorit! God lunch intogs och lite kaffe hann vi också med. På kvällen gick vi på restaurang, tyvärr var servicen inte speciellt bra och jag var ganska besviken på maten. Jag rekommenderar därför inte restaurang Bonsoir Clara, nere vid Dansaert. Sällskapet förgyllde kvällen och vi hann med att dricka några drinkar innan vi tog en taxi hem vid tre på natten.

Söndag morgon ringde väckarklockorna redan vid åtta. Ingen av oss var speciellt utvilad. Vi skrattade åt varandras trötta ansikten och åt frukost tillsammans och konstaterade att ingen av oss är tjugofem längre... Vid halv tio kom taxin och jag vinkade av fem underbara kvinnor. Tack allesammans för att ni kom hit och förgyllde vår vardag och såg till att lufta mig ordentligt på stan. Kom hit igen!