söndag 6 november 2011

Motorvägar

Om jag ska fortsätta där jag slutade förra gången får jag haka på temat motorväg. I förra inlägget skrev jag om skillnaderna på motorvägar i Belgien och Nederländerna och nu har jag haft möjlighet att utvärdera de tyska, danska och svenska motorvägarna också. I den lilla jämförelsen kan jag konstatera att de belgiska är de som är gropigast och att de nederländska är de tystaste och jämnaste. Givetvis har jag inte åkt alla sträckor som är motorväg i de inblandade länderna, men om man utgår från Bryssel och kör via Hannover och Rödby till den halländska kusten så är detta ett helt subjektivt och empiriskt resultat.

Det är höstlov och eftersom min mamma har legat på sjukhus stora delar av hösten kände jag att jag ville åka till Sverige. Min pappa och mina bröder sköter om allt som måste göras på ett bra sätt, men jag vill också vara delaktig i mammas liv och ge henne mitt stöd på plats. Som jag har skrivit tidigare tycker jag att det är påfrestande att inte kunna åka och hälsa på lite oftare. Mitt hjärta känns lite lättare efter att ha varit på plats och pratat med mina föräldrar och syskon. Det finns ingen säker diagnos på vad mamma lider av ännu och vi inväntar fortsatt utredning av henne. Mina föräldrar är ganska gamla och har varit mycket friska väldigt länge och det är jag tacksam för. Med det i minnet kan man tycka att man skulle vara förberedd på att de kommer att bli sjuka någon gång, men det är jag inte, trots att det har hänt en hel del med dem de senaste två åren. Det är jobbigt när någon i ens närhet är sjuk och ledsen.

Veckan präglades av sjukdom. När vi satte oss i bilen förra fredag eftermiddag hade Johan hög feber. Han piggnade till under resans gång och i söndags var han frisk igen. Söndag eftermiddag fick Pontus feber och helt frisk var han först igår. Då kände jag mig hängig och febrig och idag är det Pär som har feber. Förhoppningsvis är alla friska till på måndag.

Vistelsen i Sverige kändes både lång och kort på ett konstigt sätt. Beroende på det allmänna sjukdomstillståndet i familjen träffade vi inte så många vänner. Jag prioriterade också att kunna hälsa på hos mina föräldrar och ville därför inte boka upp för mycket under veckan. Jag hann ändå med att klippa mig, ansiktsbehandling och ett läkarbesök. Utöver det sysselsatte jag mig med en "Blitzshopping" i Borås, det vill säga snabb och oerhört effektiv. Vi köpte en del vinterkläder, framför allt till barnen. Frågan är när de kommer att använda dem...  Ikväll var det 15 grader varmt  i Bryssel och inte ett dugg lockande att börja använda underställ och täckjacka. Även bilen har förberetts för vintern - vi satte på vinterdäcken innan vi lämnade Sverige.
En nybliven sexåring möttes av ett spökpyntat hus  förra lördagen.  Våra grannar hade hängt upp spindelväv och lagt läskiga djur lite varstans i vårt hus, bland annat fanns det maskar i vår müsli... Det tyckte vi var kul. 

Barnarbete. Belöningen var att se Tintin i 3D.  Det är viktigt att barnen får bekanta sig med den belgiska kulturen på sitt modersmål...
Då Pär varit hängig har jag fått köra nästan hela vägen mellan Sverige och Bryssel idag. Det var bra för min del som, vid ett flertal tillfällen, har skrivit att jag tycker att vår bil är lite för stor... Den är fantastisk att köra långt med. Det är ju en tysk bil och den går oerhört bra på Autobahn, både när man kör snabbt och när man måste snigla sig fram i köerna. Därmed slutar jag detta inlägg där jag började, på motorvägen.

3 kommentarer:

  1. Tack för koliktipsen! :) Han verkar inte ha "riktig" kolik än, så det är jag glad över. I natt sov han till och med fyra timmar i sträck, helt otroligt. Men hans morgonskrikighet håller i sig och vi testar allt för att få honom på bättre humör. Det med att hänga på magen över arm/ben funkar utmärkt! Det är hans favoritmys för tillfället. :)

    Jobbigt att din mamma inte mår bra. Och att inte få diagnos är hemskt. Men hoppas de kommer på vad det är snart och att det finns bra sätt att behandla.

    Förresten, hur har det gått med scouterna? Skulle inte en av sönerna eventuellt gå med? Min make är gammal inbiten scout och jag har varit aktiv i hans scoutkår en del innan vi flyttade ut hit på landet. Det är nog ett toppensätt att komma in i den belgiska kulturen och att öva franskan (jag lärde mig i stort sett all min franska under två sommrar som scoutledare). Men var beredda på lite kulturchock när det gäller barnuppfostran...belgarna är inte lika "mjuka" som vi svenskar, särskilt inte när det gäller småpojkar. Behöver ni tips och råd när det gäller scoutrörelsen så är det bara att höra av er!

    SvaraRadera
  2. Håller helt med i dina "studier" av motorvägar! Och att DU körde! Så vågar du köra mer i Bryssel numera??
    Hoppas din mor får diagnos snart, måste vara jobbigt...

    SvaraRadera
  3. My, ni testar det ni tycker verkar vara bra för er bebis. De är alla individer.
    Vi vill jättegärna vet mer om scouterna här i Bryssel. Vilka grupper som verkar bra och var de finns i staden. Vi bor i Schaerbeek och vår söta lärarinna i franska tyckte att vi skulle hitta en grupp i något annat område... Angående barnuppfostran har vår son redan undrat om inte de belgiska föräldrarna kan barnkonventionen...

    Min mamma verkar ha piggnat till lite sedan hon kom hem från sjukhuset och låter lite piggare och framför allt gladare när jag pratar med henne, så det känns skönt.

    Brysselkakan, jo jag körde hela vägen ner och jag kör en hel del i Sverige där det är lite bättre med plats i trafiken. Jag har börjat ringa in rädslan och kommit fram till att det är trängseln som gör att jag känner mig osäker, i och med att bilen är stor. Som sagt var en fantastisk bil att åka långt i, men ingen stadsbil. Givetvis är det en vanesak. Jag försöker att köra i Bryssel ibland, senast i söndags. Nästa steg är att börja köra flera gånger i veckan, men för tillfället har maken bilen varje dag och att ge sig ut köra på kvällen känns ganska omotiverat.

    SvaraRadera