Vår och lyxbutik

Våren har exploderat i Bryssel. De få björkarna har löv stora som musöron och om jag hade haft några rosor skulle jag med andra ord ha beskurit dem nu. Vitsipporna i parken har nästan blommat över. Magnoliorna blommar för fullt just de här dagarna. Det är vackert och varmt. På eftermiddagarna kan man gå utan jacka, men för en frusen typ som jag är det för kallt att gå i shorts. Sitter man i lä är shorts helt rätt. Nu verkar det som att det ska bli kallare de närmaste dagarna och en och annan polenallergiker jublar säkert åt det.

Magnolian blommar för fullt i parken och sköldpaddorna solar sig på stenarna i dammarna. 

I lördags var det karneval här i Schaerbeek. Vår gata var helt avstängd beroende på att de olika ekipagen samlas här. Halv tio satte de igång discomusiken, som till största delen bestod av belgiska covers på musik från 80- och 90-talen. I takt med att allt fler ekipage anslöt sig blev musiken högre och andelen småberusade karnevalsdeltagare allt större. Nu låter det som att jag inte gillar karnevalen. Det gör jag. Jag tycker att det är imponerande att det är 83:e gången den anordnas och att så många människor engagerar sig. Tyvärr får vi se baksidan av arrangemanget med berusade, kissande män i trädgårdarna och discomusik i ostämd kanon halva dagen. Eftersom det bara inträffar en gång om året är det inget att haka upp sig på. I år hade vi inte möjlighet att se tåget eftersom det var kalas i en annan del av staden när det startade. Det ser ut som att det var ganska likt förra årets tåg på dessa bilder.

I tisdags hamnade jag, än en gång, i ett sammanhang som kändes mer eller mindre surrealistiskt. På kvällen gick jag och provianterade på lågprisbutiken Aldi. På väg hem bestämde jag mig för att gå in i en butik som öppnade i våra kvarter för några månader sedan. Jag hade sett damkläder i skylten och just där och då drog det till i shoppingtarmen. .Jag gick in och stoppades av en kostymklädd vakt som ville vakta min prickiga dramaten. Inget ovanligt. Jag styrde stegen mot skoavdelningen och såg direkt minst fyra skor jag kunde tänka mig köpa. Jag lyfte på  en sko och tittade på prislappen.  510€. Jag tittade igen, men det stämde. Då tittade jag i skon, Manolo Blahnik stod det. Jag skrattade för mig själv och konstaterade att butiken verkade vara av det lite dyrare slaget. När jag gick upp på andra våningen för att inspektera kläderna var det första märke jag träffade på Givenchy. Sedan radades idel exklusiva designermärken upp. Om jag hade haft en jättestor plånbok hade jag kunnat handla hur mycket som helst. Det fanns så mycket snyggt och min dyrhetsdetektor gick på högvarv... På nedre botten köpte jag ett nytt nagellack och pratade med expediten.

Smets, som butiken heter, är en butikskedja som ägs av en familj från Luxemburg, där de har flera butiker. De äger även andra butiker, t ex Superdry. Butiken jag var inne i är den första Smets i Belgien. Anledningen till att den ligger där den gör är att de ville bygga en helt ny butik och den plats som fanns i Bryssel var i våra kvarter. I mina ögon känns det som en något annorlunda placering av en butik för lyxvaror i Schaerbeek, men jag hoppas att det går bra för dem, även om jag inte har råd att handla där.

Idag har jag varit på  konstmuseet. För en vecka sedan öppnades en utställning med fokus på Stanley Kubricks stillbildsfotografier. Snygga foton med motiv på människor från New York. Utställningen var ganska så omfattande. Vi var där i över en timme, men hann inte att se allt.

I morgon ska jag jobba. Efter det väntar två veckor påsklov. Vi styr bilen mot Sverige på eftermiddagen. På lördag ska vi fira min barndomsväns födelsedag i Malmö. Något jag verkligen ser fram emot. Jag ser även fram emot att inspektera om vitsipporna blommar i vår trädgård, träffa släkt och vänner och njuta av tystnaden.