Vikarien

Nu jobbar jag så det står härliga till. Förra veckan tre av fyra dagar. Denna vecka alla dagar och nästa vecka blir det också hela veckan. Skönt tycker jag. Jag blir mycket effektivare när jag vet att jag inte har all tid i världen på mig...

Vikariesamordnaren på barnens skola har inget lätt jobb. Hon är minst sagt stressad. Enbart på den svenska sektionen saknas det två vikarier i slutet av nästa vecka. Och då finns det åtta sektioner till på skolan och många sitter i samma sits som den svenska sektionen. Detta gäller för primär, dvs år ett till fem. På sekundär, år sex till gymnasiet, ska lärarna själva ordna vikarier den första veckan de är borta. Av förståeliga skäl är det mycket svårt och det gör att elever på sekundär ibland kan ha fyra håltimmar på en dag i de värsta influensaperioderna.

För att få vara vikarie på Europaskolan måste man ha en pedagogisk utbildning. Det kan man tycka är väldigt bra till en början. När man sedan inser hur få svenskar det finns i Bryssel med lärarutbildning, som inte har ett fast jobb, tycker man att det är ganska dåligt.

Jag tycker som sagt var att tanken är bra att man som vikarie ska ha en pedagogisk utbildning. Problemet är bara när vikarier med de kvalifikationerna inte finns att få tag på. Hur löser man situationen då? På maternelle får en pedagog vara ensam med 25 barn. Hur lätt blir det att genomföra någon vettig verksamhet och hur slitigt blir det inte för den som är där? På resten av primär löser man det genom att ibland sätta in fransk- eller engelsktalande vikarier. Det innebär i sin tur att en sjuåring kan bli tvungen att översätta vad vikarien säger då alla i klassen inte förstår franska eller engelska... Ibland har man löst det genom att en lärare får ha två klasser - i samma klassrum. Man får nämligen inte lämna barnen ensamma i ett klassrum. Om man ska ha två klasser samtidigt slutar det ofta med att man tittar på film. Det blir med andra ord förvaring istället för pedagogisk verksamhet. Vilka signaler sänds då till barnen? Skulle det kanske inte vara bättre att i den situationen ta in en vikarie utan pedagogisk utbildning, någon som kan kommunicera med alla barnen och se till att uppgifter blir gjorda? I den svenska sektionen finns det inget större motstånd mot en sådan lösning. I andra sektioner finns det ett motstånd från lärarna som då anser att deras professionalitet som lärare hotas. Dessutom är regelverket sådant att försäkringar inte gäller om en vikarie saknar pedagogisk utbildning. Smidigt system...

Som ni märker är jag ganska upprörd över vikariesituationen och hela arbetssituationen. Det var när jag insåg hur det fungerade jag anmälde mig som vikarie. Min plan var ju från början att jag skulle vara lyxhustru och läsa franska det första året här. Jag skulle unna mig ett "friår". När jag insåg den pressade situationen kunde jag inte stå bredvid och titta på. Det absurda i sammanhanget är att jag förvisso har en pedagogisk utbildning, men ingen som helst erfarenhet av att arbeta med barn i åldern 4-11 år. Min pedagogiska utbildning riktar sig mot äldre tonåringar. I detta sammanhang spelar det ingen roll. Det är examensbeviset från lärarutbildningen som är det viktigaste, inte vilka erfarenheter man har.

Jag skojar med lärarna på Europaskolan och säger att jag är deras lärarkandidat. Och ett visst allvar finns det i detta skämt. Varje dag analyserar jag vad som har hänt i klassrummet och funderar på vad jag kunde ha gjort annorlunda. För det mesta fungerar det bra, men ibland trampar jag ordentligt i klaveret och ventilerar det då med mina duktiga "handledare", dvs de ordinarie lärarna. Nya erfarenheter görs varje dag och för det mesta är det kul att jobba. Att jobba som låg- och mellanstadielärare på heltid känns dock inte aktuellt.