Spöket Laban

"På västfronten intet nytt"... Ett uttryck som kan karaktärisera de senaste dagarna i vårt nya liv.

Regnet har verkligen öst ner och det har orsakat översvämningar på många håll i Belgien. Om jag har förstått tidningen rätt har även två människor dött beroende på översvämningarna. Det är tur att jag har bott i både Göteborg och Borås, det har gjort att man är van vid att vara ute även om det regnar på tvären... Den gamla devisen om att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder stämmer även i Belgien. Vad jag dock har observerat, och även fått höra av vänner som har bott i denna del av Europa tidigare, är att barnen här (och även de vuxna) inte har ordentliga regnkläder. Ganska fascinerande med tanke på att belgare ofta påpekar att Bryssel är väldigt regnigt... I lekparken igår var det bara jag och mina barn som hade ordentliga regnkläder och stövlar. Jag såg ett antal föräldrar som blev arga på sina barn när de inte kunde låta bli att hoppa i alla stora fina vattenpölar.

På onsdag är det dags för mitt första prov på kursen i franska. Jag har lyckats att hitta alla mina gamla tentaångestkänslor. Det innebär att jag är en pest för min omgivning och att det känns som om min egen undergång är nära. Mina kurskamrater skrattade åt mig idag och sa till mig att ta det lugnt. Jana, från Lettland, log och sa att det här gäller ju ingenting... Du behöver inte ens visa upp resultatet för dina föräldrar. Det fick mig på lite bättre humör. Som ytterligare humörhöjare gick jag ner på stan och shoppade lite efter kursen.

I eftermiddag har vi haft besök av "spöket Laban" i lägenheten. Uppenbarligen är "spöket Laban" intresserad av heminredning. Idag passade han på att dekorera vår vita soffa med permanent OH-penna... Kan han vara den nye Josef Frank?

"Spöket Laban" har dekorerat den vita soffan. Lite taskigt av honom att skriva Pontus namn spegelvänt. Nu måste vi  köpa en ny klädsel till soffan. Det har vi funderat på i flera månader, så vi får väl tacka "spöket Laban" för att det äntligen blir av...

Storm

Jag måste komma med en rättelse till mitt förra inlägg. Jag utökade min kunskapsbas angående köttfärs idag. Det anges om den är kryddad eller inte. Förutsättningen för att jag ska förstå det är att jag har lexikon med mig när jag köper mat. Det har jag inte unnat mig hittills. Men idag har jag lärt mig ett nytt ord, épice= krydda. Bra!

I måndags var barnen lediga eftersom det var studiedag för lärarna och i tisdags var det dags för utvecklingssamtal. Det som är annorlunda jämfört med det svenska systemet är att på Europaskolan ska inte barnen vara med. Det är ett samtal mellan lärare och föräldrar. Samtalet gick bra och jag och Johans duktiga lärare kunde konstatera att allt flyter på bra. Han är mycket gladare, trivs bra och är en bra elev att ha i gruppen. Givetvis finns det saker att förbättra, men så ska det vara.

Barnen framför skolan. Det går 3 000 elever på skolan. Man börjar vid fyra års ålder  och slutar när man är 18 år.

Igår, onsdag, var jag på min kurs igen. Jag förstod ingenting av vad läraren sa till mig och de meningar jag fick ur mig gick knappt att förstå. Oroväckande eftersom jag har prov nästa vecka och både hörförståelse och samtal måste jag klara då... I helgen ska det pluggas!

Ja, egentligen skull jag ha pluggat ordentligt idag också, men jag fick annat att tänka på. Jag gick på promenad med en vän. Vi hade tänkt promenera i parken som ligger i närheten av hennes hem. När vi kom dit var ingången till parken stängd. Det berodde på att det skulle bli storm i eftermiddag. När vi var där blåste det inte mycket och det hade inte börjat regna. Vi tog en annan promenadväg och efter en fika skulle jag cykla hem. Då hade det börjat blåsa och regna och när jag äntligen kom in genom porten till vårt hus tyckte min granne att jag hade varit modig som hade gett mig ut i busvädret. Nu öser regnet ned och det viner i skorstenens rökgångar och jag ska ge mig ut för att hämta barnen vid bussen...

Den, av polisen, avspärrade ingången till parken i vårt kvarter. Ett kommunalt beslut i våras gör att man spärrar av parken om det kan medföra fara för människor att vistas i den t.ex vid storm. Jag har aldrig hört talas om något liknande i Sverige.

För övrigt är det helgdag i Belgien idag. Man firar slutet på 1:a världskriget. Alla belgiska skolor är stängda och de flesta är lediga från sina arbeten. Europaskolan håller dock öppet. En av föräldrarna vid skolbussen i morse konstaterade att det inte skulle vara kul för tyskarna om man firade/hade ledigt beroende på att de förlorade kriget... 

Hemma igen

Så är vi då tillbaka hemma i Bryssel efter en intensiv lovvecka i Sverige. Vi hann att träffa ganska många av våra vänner, men långt ifrån alla. Snart är det jul igen och då dyker vi upp i vårt gamla hemland igen.

Vi hann att mysa vid brasan i stugan. 

Svensk hummer, himmelskt god!

Jag var lite orolig för hur det skulle bli att åka tillbaka till Bryssel med Johan. Innan vi åkte till Sverige gav han oss varje dag i en veckas tid nostalgiska inlägg om vänner och platser. När vi körde in i Borås förra måndagen släppte han följande replik: "Jag stoppar hellre mitt huvud i en tunna med skit än åker tillbaka till Belgien." Jag såg då framför mig hur vi skulle få bära honom genom säkerhetskontrollen på Landvetter och hur han skrikande skulle klamra sig fast i larmbågen. Så blev det inte alls. God och glad gick han in i avgångshallen och humöret var på topp hela dagen. Min och Pärs tolkning av hans beteende är att det var bra att han fick åka till Sverige och träffa sina kompisar. Han insåg att det var ungefär som det brukar och att man kan träffas ibland och leka, trots att vi bor i Belgien. Han verkar äntligen ha förstått att han kan ha kvar sina gamla vänner, något vi har försökt att förklara för honom. Tidigare har han varje dag talat om att han vill flytta till Borås, men det har jag inte hört honom säga sedan vi kom tillbaka. Med andra ord känns det bra!

Största skillnaden mellan Sverige och Bryssel för tillfället är att här sitter löven kvar på ganska många av träden fortfarande. Idag kunde jag även bekräfta något som jag tidigare bara haft starka misstankar om. I detta land köper man köttfärs som är saltad och pepprad av charkuteristen. Köttfärssåsen har smakat salt sedan vi flyttade hit och nu förstår jag äntligen varför. Det tog bara två månader för mig att förstå det. Ibland är jag så blond...

Hundar och fotboll

Här i Bryssel finns ett fenomen som inte är speciellt vanligt i Sverige. Det är hundtoaletter. Med ojämna mellanrum i staden har man byggt små inhängnade områden där det är meningen att hundarna ska göra sina behov på en liten yta täckt med grus. Dessa utnyttjas av en del hundar, tyvärr inte alla märker man under skorna ibland.... och av en och annan människa, bland annat min yngste son. I stort sett varje dag på väg hem från skolbussen stannar vi vid hundtoaletten och kissar vår egen lilla chihuahua...Frågan är om det är för att det är spännande eller om det är för att han verkligen behöver... Jag har även sett äldre herrar utan hundar besöka dessa rastplatser, aldrig äldre damer...

Den yngste sonen vill börja spela fotboll. Vi traskade därför till planen som ligger 200 m. från vårt hem och tänkte att allt skulle lösa sig snabbt och lätt. Där hade vi fel. Vi är välkomna tillbaka i april. Då ska han få "spela upp" och efter det bestäms det om han får vara med. Hur många klubbar i Sverige behandlar en femåring så? I och för sig har jag förstått att det ganska ofta finns en "hidden agenda" i de svenska klubbarna, där man alltid ringer de "bästa" först inför matcher... Frågan är vilket som är bäst? 1. Inte ens få chansen att vara med och träna,  eller 2. Få vara med och träna men aldrig plats i laguppställningen... Det är sådant man kan roa sig med att fundera över på tunnelbanan en onsdag.

Skridskor

Sju veckor har gått sedan jag och barnen kom till Bryssel. Tiden springer iväg och att få tiden att gå är det minsta problemet i våra liv...

Vi hade en lugn helg, jämfört med förra helgen.  I lördags åkte jag och Johan och köpte födelsedagspresenter till Pontus. Vi får väl se om Johan lyckas att hålla tyst om vad det är i paketen. På eftermiddagen var en klasskompis till Johan hemma hos oss och lekte. Det tyckte både Pontus och Johan var kul.

Söndagsförmiddagen tillbringade vi i ishallen i Woluwe. Johan tycker att det är kul att åka skridskor och på ett av barnkalasen förra söndagen visade det sig att många i klassen träffas i ishallen på söndagar. Vi åkte dit och träffade ett antal av både Johans och Pontus klasskompisar. Johan gav sig snabbt ut på isen tillsammans med Pär. Pontus och jag stod bredvid. Vi försökte att få Pontus att åka skridskor hela förra säsongen, men han totalvägrade. Samma sak i söndags, till en början, men helt plötsligt ändrade han sig och ville åka. Snabbt hyrde vi skridskor och fick ut honom på isen. Det fanns en liten "Kindergarten" med saker att hålla sig i och leka med. Där höll Pontus till i ungefär en halvtimme, sedan ville han åka med oss andra. Det gick riktigt bra för honom, en och annan vurpa blev det, men han klarade av att åka utan att hålla sig i något/någon efter en timme. Jag själv fick på mig ett par konståkningsskridskor för första gången på 24 år. Det kändes väldigt annorlunda om man som jag är van vid att åka på ishockeyrör. Det gick ganska bra, trots taggarna...

Pontus lär sig åka skridskor i Woluwe.

På skridskobanan var det väldigt enkelt att känna igen de svenska barnen. Det berodde inte på att de åkte bättre eller annorlunda än de andra barnen. De svenska barnen var de enda som hade hjälm på huvudet... Trygghetsnarkomanerna flyttar utomlands... Eller är det så att vi är realisterna?

Johan åker tryggt med hjälmen på...

Vi åkte spårvagn och tunnelbana till skridskobanan. Det tog ungefär en kvart. Vi har varit utan bil i tre veckor och vi klarar oss ganska bra. Det kan vara lite knepigt ibland när barnen ska iväg på kalas och när man ska handla. Vi får handla lite oftare och det är ganska bra eftersom vi varken har stor kyl/frys eller mycket skåp/lådor att förvara andra matvaror i köket. Tack vare att vi har så pass nära till buss och spårvagn är behovet av bil minimalt under veckorna.

På eftermiddagen gick barnen och jag till bageriet och köpte fika och bröd. Brödet här är så mycket bättre än det som säljs i svenska butiker. I stort sett alla affärer erbjuder flera olika sorters färskt bröd varje dag och det finns gott om små bagerier i grannskapet. Jag gillar det mycket. Här möglar faktiskt brödet om det har legat i skåpet en vecka, vilket inte alltid är fallet i Sverige...

En vanlig fredag

Idag har varit en intensiv dag. Jag började med att åka ut till barnens skola, än en gång... Där lämnade jag över och förklarade vad som stod på pappren om Johans tidigare skolgång. Nöjd åkte jag därifrån. Om jag inte hade åkt ut till skolan hade de antagligen inte förstått pappren och bett oss att göra om än en gång. Victory!

Dagen fortsatte med franskkursen och faktum är att det går bättre och bättre. Om en månad är det dags för det första testet och jag har en hel del att plugga. Den lugna hemmafrutillvaron lyser med sin frånvaro. Lunch intogs i EU-kvarteren och på restaurangen lunchade även vår svenska EU-kommissionär, Cecilia Malmström. Vi hejade glatt på henne och fnissade sedan lite förläget. Varför är det så att man hejar på en egentligen okänd människa enbart för att man känner igen den från media?

Delar av lunchsällskapet drog sedan vidare till en butik som säljer svenska livsmedel och tidningar. Jag handlade saker som jag antagligen hade kunnat hitta belgiska substitut för. Först på tunnelbanan hem började vi att reflektera över och skratta åt vad vi hade betalat för våra varor. Frågan vi ställde oss då är: Vilket pris får svenskheten ha?

Mina inköp idag. Jag betalade 7 € för dessa varor...

Nu ropar familjen på mig. Det är dags för fredagsmys på en restaurang nära oss.

Bussar

Det känns att man bor i en ganska stor stad på morgnarna. När vi väntar på bussen ringlar sig bilkön sakta förbi oss och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte behöver köra barnen. Det går ca. 60 bussar till skolan varje morgon och det är föräldraföreningen som ansvarar för denna service. Jag tycker att det är ett bra system. Mitt ansvar ligger i att lämna och hämta barnen i tid vid bussen på morgon och eftermiddag. Ombord på bussen finns chauffören och på eftermiddagen dessutom en person som är ansvarig för att barnen går av vid rätt hållplats. Barnen släpps inte av om det inte finns någon som hämtar dem. Om de inte blir hämtade får de åka med bussen tillbaka till skolan och så får föräldrarna hämta barnen där. Denna service finns för att minska trafiken vid skolan.

Precis som i Sverige är det många barn som blir skjutsade till skolan, trots att de inte har lång väg att gå eller cykla... Detta har jag länge ställt mig undrande till. Varför måste man skjutsa sina barn till skolan om de har mindre än en kvart att promenera och gatorna inte är speciellt hårt trafikerade? Vi lever i en värld där vi i väst oroas över att barn har en tendens att bli överviktiga, samtidigt som vi plockar bort mycket av den vardagsmotion som vi fick när ni var barn. Jag kan inte påminna mig om att det var speciellt många av mina klasskompisar som fick åka bil till skolan när jag gick i låg- och mellanstadiet. Trafiken nuförtiden är tätare och bilarna kör snabbare, kommer en del att tänka, men varför är trafiken tätare nu än för trettio år sedan? Jobbar fler människor? Har vi blivit bekvämare? Är kollektivtrafiken sämre än för trettio år sedan? Är det farligare att gå till skolan nuförtiden? Jag bara undrar...

Barnen åker skolbuss och det beror på att vi bor några kilometer från skolan och hade vi bott kvar i Borås hade de haft rätt att åka skolbuss med det avståndet. Det som skiljer Borås och Bryssel åt är att här får vi betala ur egen ficka för denna service. Det kostar ca. 9000 SEK/barn och år. Idag tycker jag att det är värt varenda krona/euro. Jag var tvungen att ta mig ut till barnens skola på morgonen för att lämna några papper. Jag hade 40 minuter på mig att ta mig dit för att vara där i god tid innan besökstiden tar slut. Spårvagnen kom på utsatt tid, men den anslutande bussen, som ska gå var åttonde minut, kom 17 minuter för sent. Det gjorde att jag kom två minuter efter besökstiden och fick vända och åka hem igen utan att kunna lämna mina papper. Jag skulle kunna åka kollektivtrafik med barnen till skolan varje morgon och betala ca. 5000 SEK/ år. Problemet i det fallet är att jag är ansvarig för att barnen kommer i tid till skolan och det kan bli nog så svårt med opålitliga busstider. När jag har sett till att barnen har kommit på skolbussen på morgonen ligger ansvaret hos busschauffören att se till att de kommer i tid. Det är värt ganska mycket pengar och framför allt tid och att vi slipper känna stress på morgonen.