Jobb och bil

Nehej, det blev inget Europaparlament den här veckan heller...

Måndag och tisdag jobbade jag hela dagarna i en fyra på skolan. Barnen var söta och det märks att de är lite mognare än de som går i tvåan. det är dock fortfarande långt kvar till de elever jag är van vid att undervisa...

I onsdags kom jag äntligen iväg till tandläkaren igen. Jag bet sönder en tand i december och den lagades, men till och från har jag haft värk i tanden sedan dess. Jag fick tid hos ett skandinaviskt tandläkarteam och de var jätteduktiga. Jag fick en mycket pedagogisk genomgång om vad som har hänt med min tand. Efter det gav tandläkaren mig två alternativ att välja mellan och sin rekommendation om vad han skulle ha gjort. Hans rekommendation var inte det dyraste alternativet, det gillar jag! Efter en genomgång av min övriga tandstatus kunde jag något fattigare, lättad och nöjd cykla därifrån. Det var fint väder och strejk bland spårvagnsförarna i Bryssel. De är lite mer "hetlevrade" i detta land. De strejkar mer och uttrycker sina åsikter mer direkt än i Sverige. Det är min personliga iakttagelse, så här långt. På hemvägen besökte jag Van Dender, den chokladtillverkare som jag håller högst för tillfället. Deras praliner är fantastiska och chokladbakelsen gick inte av för hackor den heller. Belgarna är bra på choklad, Marabou står sig ganska slätt, men är bra mycket billigare.  På eftermiddagen hade barnen varsin kompis med sig hem. De var ute i stort sett hela eftermiddagen, då det var 12 grader varmt och solsken.

Våren har nog kommit till Bryssel... Tusenskönor  blommar  i gräsmattan och  Forsythian har börjat slå ut. 

En milstolpe passerades i torsdags. Den hett efterlängtade bilen kunde hämtas ut. Jag jobbade på maternelle hela dagen och efter det var det en mycket stolt man som hämtade sin familj utanför skolan. När vi satte oss i bilen för premiärturen mötes vi av glada tillrop från en del av de andra svenskarna som följt vår historia med nummerplåtarna på plats här i Bryssel. Maken betedde sig som en artonåring som just fått körkort och ska imponera på sin flickvän. Alla finesser skulle visas på en gång. Han möttes av en trött, glasartad blick från sin fru som jobbat på maternelle hela dagen. Jag var hur trött som helst och somnade före kl. 21.

 Det här är vår bil. Med nummerskyltar... Nu blir det åka av!

Idag, fredag, har jag jobbat halva dagen på maternelle och många tankar virvlar runt i mitt huvud. Mycket handlar om barnens skolgång och mitt framtida yrkesliv. Efter att ha tillbringat ett antal dagar på skolan är jag full av beundran för det arbete som utförs där med tanke på förutsättningarna. Det är en överbefolkad skola och med det följer en tuff arbetsmiljö för barnen och lärarna. Lugnet lyser med sin frånvaro på raster och i matsalen och att få en lugn stund bland de små barnen kan också vara svårt med tanke på lokalernas förutsättningar.  Jag har trots allt något att jämföra med, vilket de flesta andra föräldrar inte har. Frågorna som virvlar i mitt huvud är om vi har gjort rätt mot våra barn genom att flytta hit. Vi tror att vi ger dem bra förutsättningar med utbildning och språk när vi är här. Samtidigt tar vi bort en del av deras frihet, som att kunna gå själva till skolan och att ha nära till sina kompisar. Nära till kompisar kan vi till viss del kompensera på somrarna. Lugnet i skolan kan vi inte kompensera dem med. Men mår då barnen dåligt av detta? Det verkar faktiskt inte så, men barn är också väldigt anpassningsbara...

En annan fråga som snurrat runt i mitt huvud är om jag har gått tillbaka i min "karriär" (om man nu kan tala om en sådan för en gymnasielärare...) genom att arbeta på primärsektionen. Mitt svar på detta är ett rungande NEJ! Tvärtom. Det här är faktiskt något som jag har velat göra tidigare, få chansen att uppleva hur det är att arbeta med barn i olika åldrar. Då har det främst kretsat kring att få bekanta sig med högstadiet, eftersom det var därifrån mina elever kom. Den möjligheten har aldrig givits och det blir alltid svårt att koordinera när man har egen undervisning att hålla ordning på. De veckor jag jobbat här hittills har varit så otroligt nyttiga för mig. Jag har fått en inblick i hur det är att jobba på motsvarande förskolan och lågstadiet och jag är, som jag skrivit tidigare, full av beundran för dessa pedagoger. Detta har berikat mitt liv. Jag har fått lära mig en massa nytt. Vilken möjlighet jag fått. Mer kompetensutveckling än vad jag fått på flera år...

Denna kväll går mina tankar till en god vän som blivit svårt sjuk. Jag hoppas innerligt att prognoserna visar sig vara goda för henne. Det är min högsta önskan för tillfället.