Kalashelg

Helgen som gick hade vi fullt upp. Tre barnkalas och en middag klarade vi av från fredag kväll halv åtta till söndag eftermiddag halv fem. Det gäller att hålla tempot uppe.

Jag "arbetstränade" i Pontus klass hela fredagen. Än en gång konstaterade jag att de som arbetar med barn i förskoleåldern är riktiga hjältar. Jag beundrar deras tålamod med alla de "kringelikrokar" som en del av barnen försöker sig på hela tiden. På fredag eftermiddag är det endast en person som ska ta hand om fler än 20 barn. Jag undrar om jag kommer att våga mig på att vikariera en fredag eftermiddag på maternelle...

På fredag kväll inledde vi vår kalashelg hemma hos Henry och hans mamma. Henry uppnådde den åtråvärda åldern nio år för en vecka sedan. Ett antal grannar med barn var samlade och njöt av hans mammas fantastiska hemmagjorda pizza. Barnen drack saft och de vuxna drack vin. Det var en riktigt bra kväll och det bjöds på många skratt. Det var en intressant blandning av människor från USA, Frankrike, Storbritannien, Belgien och Sverige. Tröttheten jag kände efter min dag på maternelle försvann efter en kort stund i sällskapet. Barnen tittade på film och trivdes bra de också.

Lördag förmiddag innebar städdag. Efter en del raseriutbrott från barnens sida var deras rum så småningom städade och det kunde börja lekas. Jag och Pontus åkte iväg på kalas nummer två för helgen.   Det var maskeradkalas och han var utklädd till gepard. En mycket fin sådan.

Efter avklarat maskeradkalas fick vi skjuts hem till bästisen O och hans familj. Vi var bjudna på middag där. Ännu en kväll avnjöts i gott sällskap och med god mat och dryck. TV-spelet gick varmt och vi vuxna kunde före ett hyfsat sammanhängande samtal trots att det fanns fyra barn och en bebis i sällskapet.

Eftersom vi är dåligt tränade i socialt liv här var vi ganska trötta när vi vaknade i söndags morse. Efter en sen frukost gav sig Pär och Johan iväg till kalas nummer tre. Pontus och jag stannade hemma och tog det lugnt. Vi var ute en sväng i det fina, men råkalla, vädret. Större delen av dagen kurade vi mest inomhus och njöt av lugnet.

Två timmar arbetade jag i måndags eftermiddag. Jag var vikarie för en engelsk lärare under det som kallas European Hours. Det innebär att elever blandas från de olika språksektionerna utifrån vilket andraspråk de läser. Under dessa timmar ska de arbeta tillsammans med något europeiskt tema. Enligt vad eleverna sa höll de på med medeltidshistoria för tillfället. Slaget vid Hastings hade varit på tapeten förra veckan. Jag hade anförtrotts uppgiften att visa en film för gruppen. Enkel match, tänkte jag... Jag rullade in TV:n i salen och satte in filmen i videon. Ja, ni läste rätt, det var en videofilm inte en DVD. Givetvis fungerade inte TV:n... Jag antog att det var jag som inte visste vilken kanal videon var på och hämtade en annan lärare för att få hjälp. Jag kände mig som den klassiska vikarien som inte vet var något finns och inte förstår sig på tekniken. Efter att ha slagit våra kloka huvuden ihop hämtade vi en annan TV och då gick filmen igång direkt, men den var givetvis inte tillbakaspolad. Efter nästan 30 minuter kunde vi börja titta på filmen och då ringde det ut till rast... Tala om att känna sig misslyckad. Ännu mer misslyckad kände jag mig då jag försökte att kommunicera med de fransktalande eleverna. Några av dem förstod inte ett ord av vad jag sa till dem och då har de läst engelska fyra dagar i veckan under snart fyra års tid. Sämre än så här kan det knappast bli när man vikarierar. Jag biter ihop, glömmer det hela och kommer tillbaka med nya tag! Jag är också glad över att jag inte hade Stavros Louca eller Gunilla Hammar Säfström på besök i klassrummet...

Geparden på spårvagnen med sin gröna "vinterpäls". Geparddräkten gör det svårt att kissa utomhus.  Det är också mycket kallt just nu. Det fick denne lille gepard erfara i lördags eftermiddag när vi fick ta av pälsen utomhus...