Bil, Brügge och strejk

I helgen åkte vi bil. På lördagen uträttade vi ärenden som vi har väntat med ett tag för att det skulle vara enklare att uträtta dem med hjälp av bil. Dessutom klurade vi en del över hur vi skulle kunna backa ner bilen i garaget. Spår i garagenerfarten gör att vår nya bil skrapar i sitt underrede... Vi skulle köpt en stadsjeep så hade vi inte behövt bekymra oss;) Dagen gick i ett lugnt tempo och barnen var ganska slitna. De frågade inte efter några kompisar på hela dagen. På kvällen tittade vi på andra deltävlingen av melodifestivalen och jag kan konstatera att jag är ganska mätt på dessa deltävlingar redan.

Söndag morgon satte vi oss i bilen vid nio på morgonen. Målet för dagen var Brügge. Staden är en gammal handelsstad med anor från 800-talet och vi hade fått veta att den skulle vara mycket vacker. Vi blev inte besvikna. I höstas var vi i Gent och tyckte att det var en vacker, liten, stad. Nu kom vi till en vacker, större, stad. Mycket gamla byggnader från olika århundraden och kanaler genomkorsade staden. Det enda som inte var så bra var vädret. Det blåste snålt och det gjorde att man försökte att söka skydd för vinden hela tiden. Båttur på kanalen lockade oss inte den här gången, men när det blir varmare ute återvänder vi och njuter av detta gamla kommersiella centrum för lyxvaror.

Hus från olika tidsepoker kantar kanalerna i Brügge. Observera huset/lägenheten som ligger precis i vattenlinjen. De måste kunna reglera vattenmängden bra för att de inte ska drabbas av översvämning. 

Vi försökte att värma upp oss med en våffla efter en promenad i snålblåsten.

Vi befinner oss i pommes fritens hemland...

När vi återvände från Brügge körde jag den nya bilen för första gången. Pär blev nog lite besviken på mig när jag sa att jag kände mig som en gammal farbror. Stor, tung, bil med automatlåda förknippar jag med några av de gamla fabrikörerna i den by i Småland där jag växte upp... Premiärturen gick bra och jag gillar "parkeringshjälpen" skarpt redan. Som många andra kvinnor tycker jag genuint illa om att fickparkera och går hellre en längre sträcka om jag hittar en "enkel" parkering. Detta hjälpmedel kan kanske hjälpa mig att övervinna min aversion mot fickparkering... Bilen är för övrigt mycket bekväm att åka i och det finns mycket finesser som man kan utnyttja. Barnen gillar takluckan mest och det är skönt att få in dagsljus, men också att ha möjlighet att titta upp på byggnader som man kör förbi.

Sen eftermiddag gav jag mig ut och försökte jogga. Jag har ägnat mig åt raska promenader sedan vi kom tillbaka efter jul och tyckte att det kändes om att det var dags att jogga lite lätt. Där hade jag fel... Mina knän började värka efter tio minuter, trots att jag värmde upp innan jag började jogga. Mina knän är nog helt enkelt inte skapta för att jogga eller är det kanske åldern som börjar ta ut sin rätt... Jag hoppas att knäna gillar skidåkning bättre än jogging, annars har jag inte så mycket att göra nästa vecka när barnen har sportlov.

I måndags morse åkte jag till svenska ambassaden och hämtade ut Pontus nya pass. Jag lyckades att sätta mig på tunnelbanan i riktning mot barnens skola först och kom inte på det förrän efter tre stationer. Tala om tankspridd! Efter att jag hämtat ut passet introducerades jag för "out let"-affärerna i Bryssel. Shoppinggeisten var inte på topp så jag hade alla pengar kvar och åt en god lunch på ett kafé. Jag försökte sedan att köpa ett presentkort på fotvård till Pär i alla-hjärtans-dagpresent. Jag lyckades på tredje stället, men det var så billigt så jag misstänker att det bara är en lätt pedikyr med målning av tånaglar. Men det är tanken som räknas och jag tror att hans tånaglar kan bli fina med lita snyggt lack.

Igår var det strejk i kollektivtrafiken. I måndags kväll hade en tunnelbaneförare misshandlats av en man och nu krävde fackföreningarna att man ska höja säkerheten för denna yrkesgrupp. Om jag inte minns helt fel var det en liknanade strejk i Stockholm för några år sedan. Det märks snabbt när kollektivtrafiken inte fungerar i denna stad. Om jag har förstått rätt var det 1500 bussar, spårvagnar och tunnelbanetåg som stod stilla igår. Det finns 1250 taxibilar som skulle försöka kompensera bortfallet. En omöjlig uppgift. På kollektivtrafikens hemsida kunde man under dagen skriva ut ett intyg om att man inte kunnat ta sig till sin arbetsplats/skola beroende på strejken. Intyget skulle lämnas till arbetsgivaren/skolledningen. Undrar hur många som utnyttjade det i ett oärligt syfte... Pär fick ta bilen till jobbet och jag blev tvungen att tacka nej till att jobba. Jag kunde inte lösa det rent logistiskt. Barnens skolbuss gick som vanligt - till Johans stora besvikelse... Besviken eller snarare lite ledsen var Pär när han kom hem på kvällen. I köerna genom staden på väg hem rullade en annan bil på vår nya bil. Ingen stor skada, men det känns lite tråkigt när bilen har rullat sex dagar på vägarna. Men värre saker händer i ens liv och ingen människa kom till skada och det är huvudsaken.