Pensionsålder och kyla

En skillnad på hur människor reagerar på ökad pensionsålder blev tydlig under veckan som gick. Fredrik Reinfeldts uttalande om att människor i Sverige kanske i framtiden får räkna med höjd pensionsålder fick många att se rött. Röster höjdes i media till stöd för statsministerns uttalande, men ett stort antal kritiska röster höjdes också. Pensionsåldern i olika EU-länder har varit ett aktuellt ämne det senaste halvåret. Mest högljudda har protesterna varit i Grekland. Även i Belgien har man ställts inför faktum att pensionsåldern kommer att höjas för de offentliganställda. I fredags visade brandmännen i Belgien sitt missnöje med att deras pensionsålder kommer att höjas. De åkte helt enkelt till regeringsbyggnaderna mitt i staden och sprutade vatten. Det var minusgrader ute och det gjorde att protesten blev väldigt kännbar, då vattnet frös till is. Tänk er Rosenbad inbäddat i ett ishölje när svenska brandmän gjort likadant som sina belgiska kollegor. En sådan manifestation tror jag aldrig skulle inträffa i Sverige. Vi är lite mindre konfliktbenägna än belgarna känns det som.

En annan nyhet i Belgien den gångna veckan är kylan. Belgien har haft minusgrader fjorton dagar i rad. Senast det inträffade var vintern 1941. På rean köpte jag ett par varma vinterstövlar som jag trodde att jag enbart skulle få användning för när vi åkte till alperna. De har jag använt i stort sett varje dag och inte frusit om fötterna en enda gång. Det är rekord i min värld. Jag fryser ständigt om fingrar och tår under vintern. Nu har jag äntligen blivit så gammal att fåfängan har försvunnit och jag vandrar glatt omkring i min dunjacka som går ner över rumpan, har långkalsonger, fula, men varma stövlar, mössa och stora gore tex-tumvantar från Hestra. Mamma, detta är sant och jag önskar att jag hade varit lika klok för 25 år sedan... I torsdags arbetade jag på maternelle och var ute i nästan en och en halv timme utan att frysa om tårna eller fingrarna, trots att jag inte rörde speciellt mycket på mig.

Ett av mina bästa reafynd någonsin. 35€ kostade de. Antagligen för klumpiga för de chica kvinnorna i denna stad som trippar omkring i tunna skor och kjolar när det är -10 grader utomhus. 

Snö

Äntligen! I fredags föll det snö, som fortfarande ligger kvar. Trots att det varit ganska kallt och blåsigt några dagar den senaste veckan föredrar jag det framför gråväder och regn.

Reaktionen från belgarnas sida när snön började falla var inte lika positiv som min. I det här landet kan de inte köra bil om det kommer mer än en centimeter snö. Det kom 3-5 cm och det innebar trafikkaos utan dess like. Under kvällen slogs det gamla rekordet för bilköer i Belgien, över 100 mil kö i detta lilla land. På vår gata i staden slirade bilarna i det lilla uppförslutet. Framför allt var det, precis som vid tidigare snöfall, de stora, tunga lyxbilarna som hade problem att köra vidare när de blivit tvungna att stanna vid övergångsställena. Vinterdäck har de flesta inte. En av våra grannar berättade att det var först för 2-3 år sedan som han fick kännedom om att det fanns vinterdäck. Med tanke på hur de kör utgår jag från att de inte får lära sig halkkörning när de tar körkort. Det är väl inte så konstigt eftersom det är väldigt få dagar de har snö eller halt här varje år. De dagar det förekommer plogar man inte gatorna utan istället saltar man mycket. Det fungerar på den gata vi bor, men kan säkert vara annorlunda i andra delar av staden. Att salt inte är så bra för miljön är inget man tänker på.

När det fallit så här mycket snö börjar det bli problem i trafiken...

Om belgarna inte är så bra på att kör bil när det är halt är de desto bättre på att vara utomhus i vintervädret. Vår park var flitigt besökt av invånarna under helgen. Det åktes nerför minsta backe på vad som helst. Korrugerad plast, stjärtlappar, pulkor och fina kälkar såg man susa nerför backarna, där gräset dominerade framför snön. Snowracer lyser med sin frånvaro.

Precis som i Sverige verkar det som att kylan håller i sig några dagar till. Någon mer snö verkar det inte falla inom en överskådlig framtid. Nästa fredag börjar sportlovet, eller karnevalslov, som man kallar det i detta katolska land. Karnevalen föregår fastan och här är traditionen att man klär ut sig i samband med andra festligheter. På tal om fasta så tänker jag osökt på fastlagsbullar, ja eller semlor som det kallas. Semlor är ingen tradition man har här. Vill man äta en semla får man helt enkelt baka den själv. Det gjorde jag i tisdags eftermiddag när jag skulle få upp värmen i min kropp efter en promenad i isande kyla. Jag hoppade över träningspasset i poolen och njöt istället av en ganska god hembakad semla. En farlig träningsmetod om man siktar på Beach 2012, men ack så god och lättsam...

Nu ger jag upp mitt försök att importera bilder. Datorn visar fel nummer på bilderna och därmed kan jag inte få in rätt bild i texten. Det innebär att helgen är räddad...

En hälsoundersökning

För två veckor sedan sökte en av kanslisterna på jobbet upp mig. Hon var irriterad på att jag inte hade sökt upp henne trots mail och lappar i mitt lärarskåp. Jag förstod inte vad hon pratade om. Inga mail hade kommit från henne och mitt lärarskåp tittar jag i varje gång jag kommer till jobbet. Nåväl, min personalmapp var inte komplett, bland annat saknades min hälsoundersökning. Jag hade inte en aning om att jag var tvungen att göra en sådan, men lovade att gå till doktorn. Utvecklingen på dagen blev sedan ganska komisk. På eftermiddagen hämtar jag saker i mitt lärarskåp, när jag vänder mig om tittar jag på skåpen mitt emot. Då upptäcker jag att det finns ett skåp till med mitt namn på... När jag öppnar det ligger det mycket riktigt två lappar från kanslisten där... Jag börjar skratta och traskar bort till kansliet och försöker reda ut i situationen. Rätt person är inte där just då, men senare kommer ett mail där de lovar att ordna till allt på rätt sätt. De förklarar också att det är jag som har använt rätt skåp. Med andra ord löste sig den biten. Det som rört till det hela var mina två efternamn.

Idag var det dags för hälsoundersökningen. Klädseln idag bestod av varma kläder som skulle vara lätta att ta av för att doktorn snabbt och enkelt skulle undersöka mig. Jag tog en uppfriskande promenad i det kalla vintervädret och kom i god tid. Medan jag väntade roade jag mig med att försöka lära mig lite nya franska ord. När jag kom in till doktorn förklarade jag mitt ärende på stapplande franska. Hon bytte snyggt över till engelska efter några minuter och därefter fungerade kommunikationen utmärkt. Hon förhörde mig om min hälsostatus och antecknade lite stödord. Hon mätte mitt blodtryck och rekommenderade mig att komma tillbaka för att ta blodprover. Sedan var hälsoundersökningen klar.  Jag tittade förvånat på henne. Var detta en hälsoundersökning? Ja, det var det som krävdes av arbetsgivarna. Det behövdes inte lyssnas på hjärta eller lungor, inga prover behövde egentligen tas. Ett intyg skrevs ut. 35€ fattigare gick jag därifrån, men med en sak mindre på min "att-göra-lista"...

Det här är resultatet av min hälsoundersökning. Där intygas det att jag är vid god hälsa. 

En awards betydelse

Förra veckan drabbades jag några dagar av nedstämdhet. Oklart varför, men ibland ifrågasätter man de val man har gjort i livet och det man gör för tillfället. För min del inträffar det ofta i samband med att jag har avslutat något som jag har tyckt varit väldigt roligt. I det här fallet var det min Kinakurs som avslutades och jag gladdes över att mitt mål att klara den med VG uppnåddes. Sedan infann sig en stor tomhet och jag letade efter nya distanskurser att läsa nu, men hittade ingen som jag föll för.

I torsdags vaknade jag med dunkande huvudvärk och blixtar i ögonen, ett migränanfall. Jag lämnade barnen vid bussen och kröp ner i sängen och sov. Framåt lunch vaknade jag till liv och efter det var jag tvungen att jobba. På kvällen var det föräldrasamtal på skolan och jag måste vara där. För er som någon gång har haft migrän så vet ni om att även om huvudvärken går att dämpa så är man ganska mosig efter ett anfall. Föräldrasamtalen gick bra och när jag kom hem upptäckte jag att jag hade fått en award. Det gladde mig väldigt mycket och slutet på veckan blev riktigt bra.

Det var Brysselkakan som förärade mig awarden. Svag som jag är för smicker, så rodnade jag klädsamt och neg och tackade för de fina ord hon skrivit om denna blogg. Awarden delas ut till bloggar som har färre än 200 följare eller prenumeranter. Med awarden följer även vissa förpliktelser:

1. Tacka den som har givit awarden och länka. Tack än en gång Brysselkakan!

2. Skriva ner de fem bloggar som man vill lämna awarden vidare till och lämna en kommentar hos dem, så de vet om det.

3. Hoppas  på att de fortsätter att sprida awarden i den stora, lilla, bloggvärlden.

Jag är ganska sent ute med denna award och läser inte våldsamt många bloggar, men jag gör ett försök att skicka awarden vidare till följande bloggar:

Stunten, skriver mycket tänkvärt om sitt liv med knattarna, drömjobbet(?) och maken på distans.
Sköna konster, skriver intressanta inlägg om kultur. En mycket duktig skribent.
Brysselbarnen,en blogg från Bryssel. Här hittar man mycket bra förklaringar till olika företeelser i det  belgiska samhället. En källa till ny kunskap.
Marialoving, en blogg med fokus på inredning. Här skrivs det med passion om olika trender och renoveringsprojekt
Bruxelles ma belle, är en blogg med fokus på Bryssel. Kulturlivet beskrivs på ett levande och entusiastiskt sätt.

I följetongen generalstrejk skrivs ett nytt kapitel idag. Jag tror att det är den femte generalstrejken sedan vi flyttade hit. För mig som bott i Sverige större delen av mitt liv känns detta fortfarande väldigt ovant. Det har också fått mig att börja fundera allt mer om strejkvapnet ger något resultat för de som strejkar. De belgiska fackföreningarna måste ha stora strejkkassor, med tanke på hur ofta de har råd att strejka. Statsfinanserna i Belgien verkar inte ha lika stora tillgångar... Jag har inte påverkats så värst mycket av strejken den här gången, vi har vetat om att den ska komma och har lagt in den i våra planer. Jag fick cykla till jobbet och barnen kunde inte gå på sina eftermiddagsaktiviteter, eftersom kollektivtrafiken var inställd. Varken jag eller barnen led av det, tvärtom. Anledningen till strejken den här gången är, liksom i december, protester mot budgetnedskärningar och försämrade pensionsvillkor. Ett genomgående tema i flera europeiska länder. Den här gången fick antagligen strejken viss publicitet även i utlandet, eftersom den lägligt nog låg samma dag som ett toppmöte...

Det är dags för mig att berätta att jag har köpt mitt första träningskort här i Bryssel. En ganska ansenlig summa har jag betalat för att försöka få lite mer muskler på kroppen innan min nästa födelsedag. Igår var det premiär och jag gick igång så hårt på stairmastern att den stängdes av, eftersom min puls blev för hög... Jag har aldrig varit med om det tidigare. Liknande maskiner jag använt har åtminstone varnat och rekommenderat att man ska lugna ner sig, men den här stängde helt sonika av. Jag fick mig ett gott skratt. Nästa gång får jag väl träna med en defibrillator bredvid mig;) Nästa gång blir imorgon, pilates står på programmet. Akta er vilka magmuskler jag ska visa upp på stranden i sommar.

Sommar känns för övrigt avlägset idag. Även här i Mellaneuropa ska vi få ta del av rysskylan, eller vad den nu kallas för i Sverige. Idag har det fallit lite snö. Det ser ut som någon har pudrat florsocker på hustaken. Äntligen säger jag, som faktiskt tycker om snö och vinter.

Onsdag eftermiddag

På onsdagar slutar barnen i det här landet skolan vid lunch. Så även på Europaskolan. Det är ett välkommet avbrott mitt i veckan för barnen som har skola kl. 8.30 - 15.20 de andra dagarna. Det är  långa dagar för en som går i första klass.

Det finns en förklaring till varför barnen slutar tidigt på onsdagar. Tidigare hade de inte religionsundervisning i skolan. Istället fick man besöka sin kyrka på onsdag eftermiddag och där få undervisning i sin religion. Numera sköts detta på skoltid, men det är fortfarande kyrkan som utser de lärare som undervisar i religion. På Europaskolan får man välja vilken religion man vill läsa och det erbjuds bl.a kristendom med katolsk och protestantisk inriktning, judendom och islam. De flesta blir undervisade på sitt modersmål. Vill man inte läsa religion får man istället läsa etik och moral.

Onsdag eftermiddag innebär för våra barn och många andra barn att det finns möjlighet att leka med kompisar. Givetvis kan man göra det andra dagar också, men då många har aktiviteter efter skolan och skoldagen redan är ganska lång blir det inte så ofta våra barn leker med kompisar utöver helgerna och just onsdag eftermiddag.

Den här veckan var onsdag eftermiddag den enda dagen våra barn kom hem före kl. 18. På Europaskolan sätter man höstterminens betyg strax före eller strax efter jul. Det är jag van vid från Sverige. Systemet som används på denna skola känns dock något ålderdomligt. Till varje klass finns det en pärm och i den finns det ett papper för varje elev. På det pappret skriver lärarna betyget, 1-10 kan det vara. 1-5 är underkänt. Man ska även skriva en kommentar. När betygen är inskrivna är det en konferens för varje klass. Dessa ligger, av förklarliga skäl, efter skolans slut. Med nio olika språksektioner på skolan och i många fall två klasser/ år och sektion blir det sena kvällar. I det här sammanhanget kan man märka vissa skillnader i hur mycket tid en konferens tar. Fransmännen och italienarna tar längst tid. Det kan, delvis, förklaras med att de har stora klasser, men enligt svenska lärare som ibland är med på dessa konferenser har de, ibland, inte förberett sig. Finnarna, svenskarna och portugiserna är de som är bäst på att hålla de 15 minuterna som en konferens, enligt schemat, ska pågå. Den här veckan var jag med på tre sådana möten och det innebar långa kvällar, även för våra barn.

Igår, lördag, var vi på födelsedagskalas hos Henry. Då han uppnådde den aktningsvärda åldern 10 år,  hade han beslutat att han ville ha cocktailparty för både barn och vuxna. De inbjudna gästerna fick ta med sig ingredienser till sina favoritdrinkar och/eller drinktilltugg. Vi fokuserade på tilltuggen och snittarna med svensk, direktimporterad, löjrom försvann snabbt ner i magarna på festdeltagarna. En trevlig tillställning var det med många barn och vuxna från en rad olika länder. Jag är så glad över att vi har grannar som är så roliga att umgås med. Det förgyller vårt liv här i Bryssel.

Idag besökte vi flygmuseet  som ligger i Parc Cinquantenaire. Med tre pojkar i åldern 6-9 år i sällskap var det en bra museiupplevelse. Jag hann inte läsa allt som stod på skyltarna, men det gjorde inget för barnen var nyfikna och intresserade hela tiden vi var där. Att man fick gå in i ett av planen och att det gick att provsitta en cockpit till ett stridsflygplan gjorde inte besöket sämre. Jag håller med min vän C. om att man visst kan ta med barnen på museum. Man får fler perspektiv på det som visas och barn är nyfikna av naturen. Många bra samtalsämnen dyker upp naturligt.

I början på veckan hade vi strålande vackert väder här. Kvicksilvret låg runt noll och solen sken från klarblå himmel. Efter det kom gråvädret tillbaka och regnet. Att vintern hittills varit mild är bilderna nedan ett bevis på. De tog jag förra helgen och igår hittade jag den första krokusen i vår trädgård. Våren är här, eller?

Pontus fotograferade årets första snödroppar den 14 januari. 

Det är påsk om mindre än tre månader. Då har de här påskliljorna antagligen blommat över...

Fullt upp

Nu börjar vi rota oss ordentligt i Bryssel. Vi säger nämligen att vi åker hem när vi åker till Sverige och att vi åker hem när vi åker till Bryssel. Barnen längtar hem till sina rum och de vardagliga rutinerna i Bryssel. Jag inbillar mig att det inte bara är TV-spelet de längtar efter. Jag hittar inga självklara ämnen att blogga om för tillfället, beroende på att detta numera har blivit min vardag. På riktigt.

Resan till Bryssel gick smidigt och bra. Konceptet den här gången innebar lunchstopp i Malmö innan vi lämnade fädernelandet. Vi köpte med oss några tidningar och en påse plockgodis och körde över bron i ösregnet. Ösregnet och blåsten följde oss sedan under stora delar av resan för att kulminera i en hagelstorm mellan Hannover och Dortmund. Där såg vi blixten, men den här gången var det naturfenomenet som lyste upp himlen och inte polisens blixt. 13 timmar efter att vi lämnat stugan låste vi upp dörren till lägenheten och pustade ut.

Semlor från ett konditori i Malmö avnjöts på färjan mellan Rödby och Puttgarden.  Mycket goda och antagligen de enda konditorisemlorna vi kommer att äta det här året. 

Att komma hem innebar, för min del, att jag började hetsläsa den bok jag valt till slutuppgiften på Kinakursen. Boken var intressant, men inte särskilt kul att läsa... Den handlade om hur en före detta kinesisk premiärminister blivit satt i husarrest  på grund av sitt liberala synsätt på politiska reformer. Om någon av mina före detta elever läser detta, kan jag meddela att boken Vilda Svanar var lika lättläst och gick lika snabbt att läsa som en Kalle Anka-tidning i jämförelse med den här boken. Boken lästes ut och tisdag och onsdag var avsatta till skrivardagar. En, minst, fem sidor lång recension av boken skulle vara inlämnad senast fredagen den 13:e. Datumet lät olycksbådande och jag bestämde mig för att bli klar i god tid. I onsdags kväll skickade jag iväg den och nu sitter jag och saknar tentafesten...

Torsdag och fredag jobbade jag hela dagarna och irriterade mig på kollektivtrafiken... Gårdagens kväll tillbringade jag på föräldraföreningens årsmöte. Roligare möte har jag varit på, men ibland måste man göra saker som inte står högst upp på ens önskelista. Jag fick lära mig en ny sak om skolan igår. Marken som skolbyggnaden ligger på tillhör Brysselregionen, medan skolans fotbollsplan ligger i Flandern. Det innebär att det gäller olika regler vid t.ex. nybyggnation inom skolområdet. Detta medför givetvis problem... Ett annat tecken på att man börja vänja sig vid att bo i Belgien är att jag inte längre blir förvånad. Man rycker på axlarna, ler lite snett och konstatera med viss ironi "This is Belgium..."

God fortsättning

Jag fick en kommentar om att det var dags att uppdatera och det stämmer att det var länge sedan jag skrev senast.

Som vanligt har besöket i fädernelandet gått väldigt fort och jag har inte hunnit träffa alla som jag hade tänkt. Jag kan än en gång konstatera att det är otroligt skönt att vi har stugan att bo i när vi är i Sverige. Här har vi allt vi behöver för att livet ska kännas bra. Barnen är nöjda och glada då de har kompisar att leka med och vi kan ta emot besökare utan att vi behöver ta hänsyn till några andra än oss själva.

Vi kom hit kvällen före julafton efter en mycket bra hemresa. Vi lämnade Bryssel på torsdag kväll och övernattade i Tyskland. Fredag morgon satt vi i bilen klockan åtta och vid halv tolv hade vi passerat flaskhalsen Hamburg. Där fastnade vi i den enda kön på hela hemresan. Fastnade gjorde vi i och för sig en gång till, men det berodde inte på kö. Snarare tvärtom. Vid Lübeck träffades vi av blixten. Polisens blixt, visade det sig... Strax dök det upp en liten blå bil med en skylt som det stod "Polizei folgen" på... Några nervösa minuter passerade. Hur mycket för fort hade Pär kört och vilken lagstiftning har man i Tyskland då det gäller fortkörning, hur mycket skulle det kosta var det som vi funderade på. Jag log även ett diaboliskt leende eftersom jag faktiskt hade påpekat att det kanske gick lite för fort strax innan vi träffades av blixten. Vad var det jag sa, liksom... 23 kilometer för fort hade det gått, sa polisen, och det kostade 100€. Billigt, jämfört med Sverige där det hade kostat 2 800 SEK, enligt Trafikförordningen.

Vi firade vår första julafton i stugan och fick sällskap av en del av Pärs släkt och en del av min släkt. Då detta bestämdes ganska sent fick jag vara tomte. Pontus var lite fundersam till en början och visste inte vad han skulle tro. Sedan lyfte han på rocken och sa nöjt: "Det är mamma, det ser jag på jeansen." Johan påstod att han hade sett att det var jag direkt. "Har man haft en mamma i nio år känner man väl igen henne" var hans kommentar. Vi får väl se om vi kan återupprätta tron på tomten nästa år.

På annandagen var vi bjudna till mina föräldrar. Min mamma, som hade varit pigg ett tag, var dålig igen och det blev jag som lagade middag. Vi träffade mina syskon och det var kul. Mamma var trött och dagen efter blev hon inlagd på sjukhuset, för fjärde gången sedan slutet på augusti. I skrivande stund får hon vara kvar där till i början på nästa vecka och jag hoppas att de kan kurera henne denna gång.

Den 29 december var barnen bjudna på teater i Göteborg av sin farfar. Det var även deras kusiner. Efter teatern skulle de sova över hos kusinerna. Det innebar att jag och Pär var barnlediga och att jag fick min julklapp av Pär. Julklappen innebar shopping, helkroppsmassage, middag på 28+ och övernattning på hotell. Göteborg visade sig från sin allra sämsta sida med storm och regn, men eftersom vi befann oss i våra gamla hemkvarter stod inte sightseeing på dagordningen. Hotellet och maten var fantastiskt bra så det spelade ingen roll att det var dåligt väder.

Nyår firade vi i Sandared. Vi började med att grilla korv vid lunch och de modiga bastade och badade i sjön i samband med det. Det gjorde inte jag. Framåt kvällen blev det fördrink i ett hus, medan middagen avnjöts i ett annat. Firandet innehöll allt som ska finnas på en nyårsfest. Det vill säga finkläder, god mat, champagne och roliga människor. På nyårsdagen var vi sega och passade på att stödja den svenska restaurangnäringen genom att hämta pizza. Det var vi inte ensamma om att göra.

Nyårsaftonens morgon var sagolikt vacker. Frost, sol och helt vindstilla skapade vackra  vyer  nere vid bryggan. 

I måndags åkte vi till Pärs mamma i Jönköping. Efter det lekte barnen med kompisar i Borås. Under tiden passade jag på att avlägga ett besök hos min frisör. Jag har inte hittat någon bra frisör i Bryssel, än så länge. När jag var klar hos frisören besökte jag jeansaffären. Visst kan jag köpa jeans i Bryssel, men i Borås gör jag det på tio minuter och är alltid nöjd.

Igår var jag och hälsade på mamma på sjukhuset. Jag hade ett bra samtal med hennes läkare och nu är det bara att vänta och se vad som händer. Färden tillbaka till Varberg tog lång tid. Det var mörkt och snöade och blåste hela vägen från Värnamo till Ullared. Strax efter Ullared övergick snön till regn och det var att ett lyft. När jag kom fram väntade en god middag i goda grannars sällskap. På natten väcktes jag av Emil och hade svårt för att somna om. Några knäckta tallar på grannarnas tomt vittnade om stormen när vi vaknade idag på morgonen. Idag har vi packat och förberett oss inför morgondagens hemresa.

Idag var det en annorlunda vy nere vid bryggan. Bryggan syntes inte idag och havet piskade mot stranden.

Alla överlevde inte stormen Emil. Den här fågeln hade havet sköljt upp. Är det någon som vet vad det är för sort? 

God fortsättning på det nya året!