Onsdag eftermiddag

På onsdagar slutar barnen i det här landet skolan vid lunch. Så även på Europaskolan. Det är ett välkommet avbrott mitt i veckan för barnen som har skola kl. 8.30 - 15.20 de andra dagarna. Det är  långa dagar för en som går i första klass.

Det finns en förklaring till varför barnen slutar tidigt på onsdagar. Tidigare hade de inte religionsundervisning i skolan. Istället fick man besöka sin kyrka på onsdag eftermiddag och där få undervisning i sin religion. Numera sköts detta på skoltid, men det är fortfarande kyrkan som utser de lärare som undervisar i religion. På Europaskolan får man välja vilken religion man vill läsa och det erbjuds bl.a kristendom med katolsk och protestantisk inriktning, judendom och islam. De flesta blir undervisade på sitt modersmål. Vill man inte läsa religion får man istället läsa etik och moral.

Onsdag eftermiddag innebär för våra barn och många andra barn att det finns möjlighet att leka med kompisar. Givetvis kan man göra det andra dagar också, men då många har aktiviteter efter skolan och skoldagen redan är ganska lång blir det inte så ofta våra barn leker med kompisar utöver helgerna och just onsdag eftermiddag.

Den här veckan var onsdag eftermiddag den enda dagen våra barn kom hem före kl. 18. På Europaskolan sätter man höstterminens betyg strax före eller strax efter jul. Det är jag van vid från Sverige. Systemet som används på denna skola känns dock något ålderdomligt. Till varje klass finns det en pärm och i den finns det ett papper för varje elev. På det pappret skriver lärarna betyget, 1-10 kan det vara. 1-5 är underkänt. Man ska även skriva en kommentar. När betygen är inskrivna är det en konferens för varje klass. Dessa ligger, av förklarliga skäl, efter skolans slut. Med nio olika språksektioner på skolan och i många fall två klasser/ år och sektion blir det sena kvällar. I det här sammanhanget kan man märka vissa skillnader i hur mycket tid en konferens tar. Fransmännen och italienarna tar längst tid. Det kan, delvis, förklaras med att de har stora klasser, men enligt svenska lärare som ibland är med på dessa konferenser har de, ibland, inte förberett sig. Finnarna, svenskarna och portugiserna är de som är bäst på att hålla de 15 minuterna som en konferens, enligt schemat, ska pågå. Den här veckan var jag med på tre sådana möten och det innebar långa kvällar, även för våra barn.

Igår, lördag, var vi på födelsedagskalas hos Henry. Då han uppnådde den aktningsvärda åldern 10 år,  hade han beslutat att han ville ha cocktailparty för både barn och vuxna. De inbjudna gästerna fick ta med sig ingredienser till sina favoritdrinkar och/eller drinktilltugg. Vi fokuserade på tilltuggen och snittarna med svensk, direktimporterad, löjrom försvann snabbt ner i magarna på festdeltagarna. En trevlig tillställning var det med många barn och vuxna från en rad olika länder. Jag är så glad över att vi har grannar som är så roliga att umgås med. Det förgyller vårt liv här i Bryssel.

Idag besökte vi flygmuseet  som ligger i Parc Cinquantenaire. Med tre pojkar i åldern 6-9 år i sällskap var det en bra museiupplevelse. Jag hann inte läsa allt som stod på skyltarna, men det gjorde inget för barnen var nyfikna och intresserade hela tiden vi var där. Att man fick gå in i ett av planen och att det gick att provsitta en cockpit till ett stridsflygplan gjorde inte besöket sämre. Jag håller med min vän C. om att man visst kan ta med barnen på museum. Man får fler perspektiv på det som visas och barn är nyfikna av naturen. Många bra samtalsämnen dyker upp naturligt.

I början på veckan hade vi strålande vackert väder här. Kvicksilvret låg runt noll och solen sken från klarblå himmel. Efter det kom gråvädret tillbaka och regnet. Att vintern hittills varit mild är bilderna nedan ett bevis på. De tog jag förra helgen och igår hittade jag den första krokusen i vår trädgård. Våren är här, eller?

Pontus fotograferade årets första snödroppar den 14 januari. 

Det är påsk om mindre än tre månader. Då har de här påskliljorna antagligen blommat över...