Shanghai del 2

Jag gillar Shanghai. Staden är lättare att ta till sig än Beijing. Jag, och många andra med mig, tror att det beror på att den genom sin historia varit utsatt för mycket mer västerländskt inflytande än vad Beijing varit.

Måndag morgon inleddes med en tidig bussfärd till Baoshan stålverk. Enligt mig en av resans höjdpunkter. Vi tog på oss hjälmarna och Byggare Bob kändes närvarande. Stålverkets sammanlagda yta motsvarade staden Macaos storlek... Industriområdet var som en egen liten stad i sig. De har egen järnväg och hamn och inom området finns det även bostäder. Vi fick se hur det gick till när de valsade ut den heta stålmassan till tunna plåtar. Jag tycker att det är så kul att få se den här typen av tung industri, eftersom jag sällan får den möjligheten. Känslan när hettan stiger emot en där man står på en plattform 10 meter ovanför gör att man funderar på arbetarna nere på golvet. Hur mycket hetta får de stå ut med på en dag. Det är en bullrig och smutsig miljö och tankarna på vad som händer om man skadar sig här slår jag snabbt undan.Vilka otroliga krafter man arbetar med. När man hettat upp stålet är det 1200 grader varmt och när det är utplattat och klart kan man ta i det. Vilken tyngd det är i valsarna och vilka enorma mängder vatten som måste användas för att kyla ner det. 15 000 personer arbetar på den enhet som vi besökte. Vi fick inte komma in och titta på masugnarna - industrihemlighet. Vi fick även veta att Kina inte har några större tillgångar av järnmalm utan man importerar den från bl.a Brasilien.

Här kommer stålet in i valsverket och kyls ner med hjälp av vatten från floden.

Det blir väldigt dammigt och smutsigt inne i valsverket. Undrar hur ofta hon måste svabba...

På eftermiddagen åkte eleverna till Fudanuniversitetet. Ett flertal av dem har sökt eller ska söka in där för att läsa kinesiska till hösten. Då mina möjligheter att plugga kinesiska på Fudan är begränsade passade jag på att åka tillbaka till muséet vi besökte på måndagen. I sällskap med min "arvtagare" vandrade vi runt och läste ordentligt på alla skyltar och log åt en del av formuleringarna. Man kan väl säga att en detta museum hade varit en utmärkt plats att hålla en övning i källkritik på. Vi blev lite överraskade när vi upptäckte att det fanns några européer med på bilderna över de som varit med när partiet grundades, men försod deras roll när de var representanter för KomIntern. När vi läst oss igenom muséet begav vi oss till fots till från den forna franska delen till den forna brittiska delen och The Bund. Vägen dit gick genom arbetarkvarter och än en  gång häpnade jag över hur omodernt det kan vara bara två kvarter bort från de mest fashionabla områdena. På kvällen lovade några av eleverna att ta oss med till en bra marknad. Vi tog tunnelbanan till centrum, men gav upp när vi inte hade hittat rätt på en kvart. Ett blodsockerfall var på väg och vi styrde istället stegen mot en restaurang där vi njöt av utsökt mat från Sigapore.

Ostron tycker många är gott. Den här mannen använde sig av en yxa för att öppna ostronen. 

Det var hyfsat klart väder i Shanghai. Jag står på The Bund, på andra sidan floden ligger  Pudong. Fram till 1992 var Pudongområdet ett outvecklat jordbruksområde. Idag är det känt för sina höga och spektakulära byggnader. 

Tisdagens morgon inleddes med ännu en bussresa. Den här gången var målet Autolivs anläggning utanför Shanghai. Där togs vi emot med öppna armar av den svenske ingenjören Fredrik. Han visade sig vara en "kändis" för en del av gruppen. Felix Herngren har haft en programserie "Felix stör en ingenjör". I ett av programmen besökte han Autoliv i Shanghai och träffade denne Fredrik (http://www.tv4play.se/noje/felix_stor_en_ingenjor?title=felix_glommer_sin_iphone_pa_ett_olampligt_stalle&videoid=1103475).  Fredrik tog med oss på ett av de bästa studiebesök jag någonsin varit på. Vi fick se produktionen av airbag och fick en ordentlig föreläsning i grundläggande fysik och även titta på ett krocktest. Krocktestet borde nog alla körkortsinnehavare få se, kanske kunde det hjälpa till att få ner hastigheten på vägarna... Jag som anser mig vara måttligt intresserad av teknik blev sugen på att bli ingenjör och då har man varit  duktig på att förklara hur saker och ting fungerar. Eller kanske det var ett nytt uttryck för mitt kända kontrollbehov. Tänk att kunna göra saker tryggare för oss som vistats på vägarna. En sann trgghetsnarkoman kommer med sina bekännelser...
Eftermiddagen var fri och vi tog oss till en marknad och handlade lite. Jag fick med skor och leksaker till barnen, skärp till mig och Pär och ett antal sjalar/halsdukar. Jag åkte sedan och hämtade min klänning. Den blev fin, men lite för stor. På kvällen gick jag och mina kollegor ut och åt tapas. Det var så kul att få sitta i lugn och ro och prata med dem. Jag saknar dem väldigt mycket, men nu har jag gjort mitt val.

Onsdag morgon vinkade jag adjö till hela gruppen. De åkte till partnerskolan och jag satte mig så småningom i en taxi. Vi hade blivit varnade för att åka med de röda taxibilarna, men jag hade inte tid eller hjärta att säga nej till den taxi som körde upp framför hotellet. Det visade sig vara ett misstag. Taxiresan blev 50 yuan dyrare än vad de sagt på hotellet och dessutom kördes jag till fel terminal. Jag tackade min lyckliga stjärna att jag var ensam och inte behövde ta hand om 30 st. sura 18-19-åringar i samband med detta missöde. Det löste sig snabbt med flygplatsens shuttlebuss. På flyget hamnade jag bredvid en familj med en ettåring som inte sov speciellt mycket under resans gång, därför gjorde inte jag det heller. Istället hann jag att se nästan fyra hela filmer, bland annat The American och Black Swan. Den sistnämnda var jag sugen att se på bio så det här blev en bonus. Att den dessutom var riktigt bra gjorde inte saken sämre. 21 timmar efter att jag lämnat hotellet i Shanghai kom jag innanför dörren till lägenheten. Dödstrött, men nöjd med vad jag fått vara med om. Tack mina f d kollegor och elever för att jag fick vara med er under några dagar.