fredag 25 maj 2012

Grevinnan

Igår var jag med om något som jag aldrig varit med om förr.  Jag, maken och ett annat svenskt par var bjudna på middag hemma hos en 92-årig, belgisk, grevinna.

Anledningen till inbjudan var vår lärare i franska. Vår lärares mor var konstnär och grevinnan hade varit mecenat för henne. I detta fall innebar det att grevinnan utnyttjade sitt stora kontaktnät och på det sättet hjälpte franskfrökens mor att sälja tavlor. Konstnärsmodern har gått ur tiden, men vår lärarinna och grevinnan har tät kontakt med varandra och för tillfället hjälps de åt att skriva grevinnans släktkrönika.

När vi anlände till angiven adress igår kväll bjöds vi på champagne med tilltugg i trädgården. Vi fick en liten guidad tur i trädgården, som delades med ett annat hus. Det visade sig vara den gamla bostaden för chauffören. För tillfället bodde en släkting till grevinnans bror i det huset. Tidigare ägde släkten även tre hus till som gränsade till grevinnans, men de var nu sålda. Förr i tiden hade man haft en gigantisk trädgård att tillgå, den nuvarande var, med Brysselmått, väldig stor. Bland annat fick man plats med en egen tennisbana. Huset i sig var också stort och för tillfället bodde grevinnan där tillsammans med ett barnbarnsbarn och en avlägsen, ung släkting från Polen.

Vi bjöds på middag inne i matsalen som var möblerad med möbler från en svunnen tid. Vi fick ett smakprov på hur ett välbärgat belgiskt hem, med en lång historia kan möbleras och dekoreras. Ombonat, trevligt och väldigt långt från modern, svensk minimalism. Många små statyetter och religiöst influerad konst prydde väggarna. Och besticken pryddes med släktens sigill.

Vår värdinna, som till min stora lycka talar engelska, har levt ett långt och innehållsrikt liv. Hon hjälpte sin man i hans olika verksamheter och födde åtta barn på tolv år, varav sex fortfarande är i livet.
När hon inte tog hand om barnen var hon under lång tid engagerad i scoutrörelsen för flickor i Belgien, även på styrelsenivå för hela landet. Grevinnan hade även varit politiskt engagerad, för vilket parti vågade jag inte fråga... Med tanke på hennes bakgrund finns det nog inte så många att välja på... Hon hade varit med och kämpat för att kvinnor skulle kunna bli parlamentsledamöter. Den första kvinnan i det belgiska parlamentet valdes in i mitten på 1960-talet. När det målet var uppnått kämpade man vidare för att kvinnor skulle kunna bli ministrar. Hon var väl insatt i att vi i Sverige hade kommit långt när det gäller jämställdhet och föräldraförsäkring jämfört med Belgien och hon sade sig vara imponerad av det svenska systemet som uppmuntrade att kvinnor kunde jobba efter att de fått barn.

Religion är ett annat ämne som ligger grevinnan varmt om hjärtat. Hon har en djup gudstro och är väl påläst när det gäller helgon i norra delen av Europa. Över huvudtaget är hon fantastiskt allmänbildad och helt klar i huvudet, trots sin höga ålder. Familjen är viktig för henne och hon berättade om släktträffarna de brukade ha på slottet, som släkten äger, i Frankrike. Enbart hennes gren av släkten är  numera 75 personer och senast de träffades var över 60 personer på plats. Släkten är spridd i olika europeiska länder och bland dem finns bl a  diplomater och formgivare. Som jag skrev tidigare talar hon engelska med en härlig fransk brytning, däremot talar hon inte flamländska. När jag frågade varför hon inte talar flamländska berättade hon att det inte hade varit nödvändigt när hon var ung, på den tiden talade alla franska även i Flandern. Jag sa inget om det, men jag tvivlar lite på den uppgiften, eller åtminstone vad som menas med "alla" i detta sammanhang.

Tiden gick mycket fort, som den gör när man har trevligt och helt plötsligt var klockan nästan tolv. För vår värdinna var detta inget problem. enligt hennes polska släkting, som var med på middagen. En vanlig vecka var hon iväg på middag eller hade besök åtminstone tre dagar/kvällar. Hon gick sällan och lade sig för midnatt, men var alltid vaken vid sju på morgonen. Den polska kvinnan log och konstaterade att grevinnan var mer på fest än hon själv, som är i 25-årsåldern. Jag hoppas att jag kommer att vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 92 år.


6 kommentarer:

  1. Helt underbart! Vilken erfarenhet för er och vilken dam! Måste varit som att gå in i en bok eller något, sånt man bara läser om!

    Lite avis...

    SvaraRadera
  2. Ja, det var faktiskt en helt underbar tillställning. Ett av de där speciella minnena man gömmer till dagar när livet känns deppigt och man behöver pigga upp sig själv. Jag önskar att jag hade vågat fotografera, men det kändes för privat. Antagligen var det enda gången under vår tid här som vi kommer att få vara med om något liknande. Känslan när man kom in i huset med alla gamla släktklenoder, ikoner och den krumma damen med de pigga ögonen var väldigt speciell. Jag och den andra svenska kvinnan konstaterade att vi hade varit nöjda om vi fått bo i chaufförens bostad...

    SvaraRadera
  3. Jamen, visst är det härligt att som kunna gå in i en svunnen tid och få kontakt med historien på ett levande sätt! För en många år sedan så hade jag en mycket äldre väninna i Sverige vars hus fick mig att fyllas med lika mängder fascination över innehållet som lätt nervositet över skicket. Både hon och hennes mamma var excentriska to say the least men vilka människor! Ojojojoj vad jag lärde mig om konsthistoria och litteratur av dem! Mamman var född i tsarryssland och på diverse olika vägar och genom diverse olika levnadsöden så bland alla högar med böcker, damm, mörka hörn och jag vet-inte-vad så fanns det bl a Fabergéägg, bara lite så där på kvart, och signerade Chagall på väggarna :-) Vissa saker talade de öppet om och andra inte, inte ens efter så många år. Stunderna där var stunder i en helt annan värld och jag tror aldrig jag kommer att glömma varken dem eller allt the som vi drack! /RE-kollegan

    SvaraRadera
  4. Låter helt fantastiskt. Jag önskar att jag ska kunna ge mina barn möjligheten till dylika möten. Jag imponeras över de som varit med och kämpat sig till det som vi tar för givet idag. Det är så viktigt att poängtera för den yngre generationen att demokrati inte var någon självklarhet i Europa för hundra år sedan och hur hårt en del människor kämpade för att överleva i vår "trygga" del av världen.

    SvaraRadera
  5. Oj vad spännande! Vilken drömkväll! Oh vad jag blir avundsjuk.
    Det är möten som detta som ger livet sin guldkant!

    SvaraRadera
  6. Ja, det var spännande. Jag hade otroligt stort utbyte av kvällen. Det blev inte sämre av att den unga polskan var djupt troende och berättade en hel del om det katolska livet i Polen. Helt klart en kväll med tjock guldkant i en miljö som andades gammal guldkant;)

    SvaraRadera