Carema made in Belgium?

Huset vi bor i har en intressant historia. En typ av Caremahistoria, för att anknyta till ett hyfsat aktuellt ämne i svensk media...

Igår kom jag hem glad i hågen eftersom vår porttelefon skulle vara lagad. Det var den inte. Jag sa några väl vald ord utom hörhåll för barnen. Jag har som sagt var börjat tröttna på att inte ha en fungerande porttelefon och jag är väl medveten om att det är ett i-landsproblem, men trots det är jag småsur. Elektrikern skulle komma igår och jag förutsatte att problemet skulle vara löst. Naivt kan man tycka. This is Belgium...

Idag fick jag veta varför den inte var lagad. Elektrikern hade mycket riktigt varit här, men i vår grannes lägenhet fanns så mycket att ordna till att han inte hann med porttelefonen. Han ska komma tillbaka på tisdag. Personen som talade om detta för mig var ägaren till huset, som nu har kommit till Bryssel från Qatar för julledighet. Hon besiktigade lägenheten tillsammans med den nye agenten för uthyrningen. De gick igenom och kollade på allt, inklusive vår ostädade vind... En trevlig kvinna som visade sig vara lärare i franska på en amerikansk skola i Qatar. Hon berättade även en del av husets historia.

Huset vi bor i fungerade fram till 2004 som ett äldreboende. I hela fastigheten bodde det 25 åldringar. De som bodde på övervåningen i vår lägenhet kunde inte ta sig nerför trappan och två gamla människor bodde i garaget... De som ägde äldreboendet på den tiden var tre legitimerade läkare. 2004 hände något som gjorde att de evakuerade huset på grund av sanitära orsaker. Det var väldigt nergånget och att ta hand om 25 äldre människor kräver, även i Belgien, tillgång till ändamålsenliga lokaler. Huset hade uppenbarligen evakuerats snabbt och ingen hade återvänt för att ta hand om det som lämnats kvar. Skor hade stått kvar i hallen. Sängarna stod obäddade med smutsiga lakan. I köket var kaffet kvar i kaffebryggaren och kylskåpet var inte tömt tre månader senare. Det var då det var visning av fastigheten. Det luktade inte gott i huset... Man kan verkligen fundera över hur åldringarna som bodde här mådde. Det  tre läkarna som ägde äldreboendet är verksamma som läkare idag. Det är med andra ord inte enbart i  Sverige som man kan sko sig på dålig äldrevård. Tråkigt men sant.

Den här trappan är inte helt lätt att gå i för en hyfsat ung människa. Om man är gammal och sjuk är det nog nästintill omöjligt. Jag tycker synd om åldringarna som bodde på vår övervåning. 

I det här mysiga garaget, utan fönster, ska det ha bott två människor år 2004. Jag ryser när jag tänker på hur fuktigt det måste ha varit och på de stora spindlarna de var tvungna att dela utrymme med. 

Det här badrummet fanns inte i äldreboendet, men det hade behövts...

Priset på fastigheten hade varit väldigt lågt och ägarna insåg varför när de fick tillträde till huset. Renoveringen av fastigheten kostade mer än vad inköpspriset var. De fick göra om allt från taket till att dra ny elektricitet. Under tiden som renoveringen pågick träffade man på nya fel hela tiden. Ägarna som vid den tiden bodde i Thailand flög hem fem gånger på ett år för att fatta beslut om hur renoveringen skulle fortlöpa. De blev nöjda med resultatet och lägenheterna är verkligen fina. De har aldrig bott här själva och en inte alltför avancerad gissning är att fastigheten är köpt i rent spekulationssyfte. Året som gått har det dock varit en hel del problem. Inte för vår del, men för vår granne och de som har haft hand om fastigheten har inte skött sitt uppdrag. De verkar dessutom ha hyrt in en del svart arbetskraft, för enligt ägaren, har de inte kunnat visa kvitton på arbeten de sagt att de låtit göra.

Nu ser vi fram emot det nya året och hoppas att vi ska slippa krypa genom häcken till äldreboendet fler gånger. Det verkar till och med som att vi ska kunna börja använda garaget.  De har lovat att göra nya inställningar på garageporten så att de inte stängs innan man hunnit köra ut hela bilen. Vi fick nämligen vita "stripes" på bakdörrarna då porten stängdes innan vi hunnit köra ut när bilen var helt ny... Vi ropar inte hej riktigt ännu, men jag är optimist och tror verkligen att det blir bättre. Ett nytt år och nya utmaningar väntar.