Jag - en fotbollsmorsa?

Jag tillhör den delen av befolkningen som inte är speciellt bra på fotboll. Till saken hör väl också att jag inte är så värst intresserad av just den sporten, trots, eller kanske på grund av, att min pappa var fotbollsdomare i min barndom.

När vi fick barn bävade jag för att bli tvungen att stå och hänga i sporthallar och utmed fotbollsplaner och vänta på mina barn. Äldste sonen visade sig vara ungefär lika bra som sin mor på fotboll, så jag slapp enkelt undan. Yngste sonen visade tvärtom ett stort intresse för sporten, till makens och svärfars stora glädje. Automatiskt blev det så att Pär är den som tagit hand om Pontus och hans fotbollsträningar och matcher. Jag har avsagt mig allt ansvar för detta.

På barnens skola har de en fotbollsturnering mellan de olika språksektionerna. Matcherna spelas på onsdag eftermiddag och det är svårt för Pär att ta ledigt för att vara med och coacha laget vid den tiden. Idag erbjöd jag mig att vara med och ta hand om det lilla laget med 7-8-åringarna. Till min stora förvåning tyckte jag att det var ganska kul. Dessutom har jag nog den där genen som fotbollsmammor verkar ha. Den där som gör att man står och skriker till sina barn bredvid planen. På det där, som jag tycker pinsamma, sättet som jag bestämt mig för att aldrig göra...

Vi var tre svenska mammor som hejade på vårt lag idag. Det var en italiensk pappa som stöttade det italienska motståndarlaget. Förra gången hade de fått sätta tydliga gränser för hur nära planen han fick gå. Det kompenserade han idag med att skrika och vifta med armarna mer än vad vi tre klarade av tillsammans. I det perspektivet verkar jag ha ganska långt kvar innan jag blir en fullfjädrad fotbollsmorsa.

Den italienske pappan instruerar sitt lag med stora gester, ganska nära mitten på bilden. Matchen spelades i gassande solsken och 17 grader varmt. Det tinar upp kroppen och humöret. 

Vår i luften och svordomar

Det är ganska tyst på den här bloggen för tillfället. Min önskan vid nyår om att vi skulle få en roligare start på det nya året jämfört med avslutet på det gamla året slog inte in. Mycket sjukdom av viruskaraktär har däckat vår lilla familj här i Bryssel och som om inte det räckte har familjen i Sverige drabbats av sjukdomar som inte är snabbt övergående. Nu håller vi tummarna för att vi slipper fler virus och för att sjukvården i Sverige ska kunna bota elaka sjukdomar som man inte ens skulle önska att ens värsta fiende fick.

Med tanke på ovanstående har det inte funnits något speciellt att blogga om. Hur intressant är det att berätta att man har feber eller håller tummarna för att en operation ska lyckas?

Nu måste vi se framåt och det blir lite lättare när det helt plötsligt är vår i luften och termometern visar på +11°C efter kl. 19. I morgon ska det bli 17 grader varmt. Härligt!

Sedan jag skrev senast har vi varit i alperna och åkt skidor. Les Houches var orten vi bodde i den här gången. En liten mysig by i närheten av Chamonix. Bra med snö, barnvänligt, men inte så fint väder som förra året. En av dagarna åkte vi genom Mont Blanctunneln till Courmayeur och åkte skidor tillsammans med vänner från Sverige.

Les Houches i ett soligt ögonblick. 

Det känns som att vintern har varit ovanligt lång och kall i vår del av Europa och jag har ett tag haft ett behov av att uppdatera min garderob med något färgglatt. I lördags köpte jag mig ett par tuggummirosa byxor och jag kände mig som om jag vore sju, åtta år gammal igen... Garderoben fylldes på med lite annat smått och gott även igår. Då träffade jag två bloggvänner för lite shopping och lunch. En träff som lättade upp mitt sinne som varit lite tungt på sistone.

En annan sak som lättade upp mitt sinne var ett mail från Pontus fröken idag. De hade pratat om svordomar och då hade Pontus glatt stämt upp i Svordomsvisan, till klasskamraternas stora glädje. Jag tycker att det blir lite extra kul i sammanhanget att det faktiskt är en religionsfrökens son som kan denna visa... Tilläggas bör dock att det är barnens far och farfar som har lett ( eller kanske förlett?) våra barn till denna svenska musikskatt.

Kan någon förklara för mig...

Kan någon förklara för mig hur man lyckas att måla så här utan att polisen, eller någon annan märker det? Är det tillåtet i Belgien att måla på gavlarna? Jag bara undrar och vill så gärna veta.

New mural of male holding sex in Brussels

Instagram - Jihes

Wed 06/02/2013 - 11:25After a street mural of a masturbating woman surprised pedestrians in the upmarket Louisalaan district of Brussels a while back, a striking new mural has now appeared a little further along on the Hallepoortlaan.

The large mural depicting a gaunt male nude appeared out of the blue a couple of days ago. The style and the subject clearly show that the same street artist has been at work here too.

The identity of the artist remains a mystery, but the murals do seem to brighten up the area, though not everybody is partial to this kind of thing.

Källa:http://www.deredactie.be/cm/vrtnieuws.english/news/130206_street_art

Lappsjuka och gasläcka

Så sitter jag här igen och försöker att summera veckorna som gått. I mitt förra inlägg önskade jag att vi skulle vara mindre sjuka det här året jämfört med hur vi avslutade förra året. Tyvärr verkar inte min önskan bli uppfylld. De senaste veckorna har varit fyllda av sjuka barn och föräldrar. När Pär och Johan var hos doktorn i torsdags konstaterades det att vi hade två olika influensavirus i vårt hem. Lagom upplyftande att få veta är att det finns tre starka virus i omlopp i vår stad för tillfället. Nog gnällt om detta.

Jag drabbades av lappsjuka (än en gång) för några veckor sedan och det gjorde att vi en lördag gav oss av till Liège. En stad som gav oss intrycket av att vara i nedan. Det första vi gjorde var att bege oss till det historiska centrumet och i den kalla vintervinden var vi i stort sett själva på gatorna där. Många hus stod tomma och många sönderslagna fönsterrutor gav ett spöklikt utseende till den delen av staden. Vi flydde undan blåsten och gick in på ett av stadens muséer, Le Grand Curtius. Ett museum som bjöd på en mängd olika samlingar. Där fanns bl a  föremål från faraonernas Egypten, en stor samling av glas och en stor mängd vapen. Liège är känt för sin vapentilverkning och denna samling var den intressantaste enligt den manliga delen av familjen. Själv tyckte jag att byggnaden i sig var mer fascinerande än vapensamlingen. Vi åt sen lunch i den modernare delen av staden. Där var det fullt med människor som med något jagat i blicken sökte reafynd.

Under januari var det ovanligt mycket snö i Belgien. Framför allt låg snön kvar på marken i över en vecka. Jag var nog en av få människor i den här staden som uppskattade det. Snön gav oss möjlighet att åka pulka i parken och vi kunde än en gång konstatera att vi har en perfekt pulkabacke i parken.

Stjärtlappen gled riktigt bra i den välpreparerade backen. 

Förra lördagen var jag på begravning. En av de svenska kollegorna på primär förlorade sin kamp mot cancer för några veckor sedan. En väldigt vacker och personlig begravning som besöktes av många, både vuxna och barn.

Igår var det min tur att stanna hemma med våra sjuka barn. Det känns alltid lite surt att vara hemma när man har förberett sig på att vara på jobbet och mitt humör var inte på topp. Humöret vände dock när jag tittade på min telefon framåt kvällen och såg att jag hade fått fem sms. Alla handlade om att man hade blivit tvungna att utrymma skolan beroende på en gasläcka. Jag drog en lättnadens suck över att jag och barnen slapp att vara med om att utrymma en skola med över 3000 elever. Samtidigt tänkte jag på mina stackars kollegor, som fick ta hand om mina elever också eftersom jag inte var på plats. En av kollegorna hade vaktat examensskrivningar i aulan när brandlarmet gick och de hade blivit allmänt förvirrade där i aulan. Examensskrivningarna omges av många speciella regler och utrymning ingår inte i den reglerna. Pontus fröken rapporterade att ur hennes synvinkel hade allt gått lugnt och sansat till. Enligt den senaste informationen vi fått hålls skolan stängd på måndag. Det ska bli intressant och se var detta slutar eftersom det saknas nödutgångar på stora delar av skolan. På andra och tredje våningen har man bara tillgång till de ordinarie trapphusen vid en eventuell utrymning. Detta uppmärksammas av föräldraföreningen vid varje årsmöte, men inget har gjorts åt det. Frågan lär helt klart få än mer uppmärksamhet efter det som inträffade igår, med all rätt.

Palais Royal och jul m.m

Konserten på Palais Royal var vacker. Både musiken och byggnaden andades kunglig pompa och ståt. Palatset är mycket stort och vi hann bara se en bråkdel av det under vår kväll där. Högt i tak, stora ljuskronor, mycket förgyllda pelare, imponerande blomsteruppsättningar och vackra parkettgolv ramade in vår kväll. Musikerna och sångarna höll hög klass. Bland annat sjöng Belgiens mest kände baryton, José van Dam, för oss. Enligt vår franskfröken är han att betrakta mer eller mindre som ett helgon i detta land.

Det var lite svårt att fotografera under konserten. Den spelades in av TV och de hade lite för bra ljus för vår dåliga kamera. Dessutom kändes det lite fånigt att sitta och fotografera under konserten. Efteråt var det så mycket människor att det var svårt att få till en snygg bild på interiören. 

Efter noggrant övervägande klädde jag mig i en liten svart klänning, som gick ner över knäet, kavaj och lagom höga skor. När vi kom dit insåg jag att jag kunde haft på mig nästan vad som helst, förutom jeans. Nu vet jag det om vi, mot förmodan, skulle bli bjudna i år också. Vi fick sitta ganska långt bak i salen och den enda av kungafamiljen som jag skymtade var den belgiska kronprinsessan. Stolarna var ganska obekväma och under konsertens gång fick jag lite lätt plastsmak där bak. Musiken var som sagt var vacker. Så vacker att en äldre dam några rader framför oss svimmade. Hon fick snabbt hjälp av den kungliga staben och leddes diskret ut. Efter konserten bjöds det på champagne och snittar. Ett trevligt arrangemang för ca. 500 personer. Vi lämnade tillställningen ganska tidigt för att hämta upp barnen hemma hos en kompis.

En bild på 2012 års "julgran" på Grand Place. Den blev hett diskuterad och kritiserad... 

Två dygn senare satte vi oss i bilen och påbörjade julresan till Sverige. Vi följde vårt favoritupplägg och körde några timmar på fredag kväll tills vi var strax utanför Bremen. Där sov vi över på ett litet hotell och fortsatte vår resa på lördag morgon. Det gick knappt att komma in i bilen på morgonen eftersom den var mer eller mindre ingjuten i is. Vägarna var som tur var saltade, men trafiken flöt ganska trögt mellan Bremen och Hamburg, men vi stod aldrig helt stilla. Vi halv sju öppnade vi dörren till stugan och möttes där av en julgran, hyacinter, pepparkakshus, julgodis och lite annat smått och gott. Det var Pärs pappa och min mammas väninna som hade julpyntat lite åt oss. Vi blev så glada och kände oss väldigt välkomna till Sverige och julen.

Redo att äta upp pepparkakshuset. Johan står bakom mig...

Jul och nyår flöt sedan på ganska lugnt, men med ganska mycket tid i bilen. Jag och Pär tillbringade ett dygn i Göteborg på tu man hand. Bland annat var vi och åt på Kock och vin. Där stötte vi på våra vänner som flyttade hem från Bryssel i somras. Livet är fullt av överraskningar! Vi körde runt lite mer än vad vi tänkt oss eftersom min pappa och Pärs mamma blev inlagda på sjukhus, båda två med dubbelsidig lunginflammation.

Det nya året skålade vi in i Sandared och vi hoppas att det ska bli ett år som bjuder på många glada överraskningar och färre sjukdomar än 2012. God fortsättning till alla som läser här!

Plast, kvarnar och Palais Royal

Här var det länge sedan jag skrev och det beror väl på att livet springer fram i en rasande takt för tillfället.

Min väns dotter har blivit bättre och är numera utskriven från sjukhuset och det gläds jag otroligt mycket över. Nu hoppas vi att hon ska bli helt återställd.

Hösten och numera även vintern har gjort ordentlig entre i Bryssel. Det märks på vädret som har varit blött och grått, men för tillfället är kallt och klart. Ett annat säkert tecken på det är att de flesta restaurangerna i Bryssel erbjuder Moules frites på alla upptänkliga sätt. Ostron är ett annat säkert tecken på att det är sen höst eller vinter i det här landet. I de flesta mataffärer kan man köpa ostron. Något som jag inte är van vid att kunna göra i Sverige.

Vi har haf födelsedagskalas för båda barnen de senaste veckorna. Vi var inte hemma så det gick ganska så smärtfritt. Vad som inte är smärtfritt är att varje barn har fått ungefär fyra kilo plast i samband med kalasen. Jag mår lite lätt dåligt av denna överkonsumtion av leksaker. Det mesta blir liggande utan att det leks med mer än någon enstaka gång. Efter ett år sorterar vi bort mer än hälften och det läggs upp på vinden och efter ytterligare något år åker det vidare till tippen, efter att vi har försökt att ge bort det till någon med yngre barn. Ingen vill ha dem eftersom alla tycker att de har för mycket leksaker. Jag tror inte att vi är unika på något sätt, men det får mig ändå att må dåligt av denna överkonsumtion. Att det dessutom är jul om några veckor gör det inte bättre. Nu måste man komma på vad man ska köpa till barnen så att tomten har några paket med sig. I-landsproblem.

Jag önskar mig en granuleringskvarn i julklapp. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en kvarn man använder för att mala ner gammal plast till småbitar. Dessa småbitar kan man sedan använda till att göra nya plastsaker av. Tänk vad härligt att bara kunna slänga i det man vill bli av med och sedan kunna göra något nytt av det. Tänk vad mycket leksaker vi skulle kunna bli av med...

I söndags hade vi lunch för grannarna. 10 vuxna och 10 barn samlades för att ta farväl av Pamela, som nu antagligen har sålt huset här och börjat finna sig tillrätta i Amsterdam. Det var ett härligt sällskap runt matbordet och franska, engelska och flamländska mixades glatt. Vi tycker alla att det är tråkigt att Pamela flyttat, men är samtidigt nyfikna på vem som kommer att flytta in i huset. Kanske blir det en familj med barn i passande ålder.

Jag befinner mig för tillfället i en av de mer arbetsintensiva perioderna under året. Betygen på hälften av mina undervisningsgrupper skulle vara satta igår kväll. Nu är det klart och nu måste jag ta tag i planeringen inför vårterminen. Det är alltid mycket roligare att påbörja något än att avsluta något...

Idag har jag och Johan varit hos doktorn. Han är inne på sin tredje dag med feber och hosta och då måste man ha ett läkarintyg till skolan, annars får man ogiltig frånvaro. Tillsammans klarade jag och Johan av besöket på enbart franska. Ja, okej då jag upprepade en fras på engelska för att vara helt säker på att jag förstått rätt och det hade jag. Jag tror minsann att jag växte några centimeter i samband med det besöket. Nu hoppas vi på ett snabbt tillfrisknande för på fredag får vi besök från Sverige. Det ska bli så kul!

Nästa vecka ska jag och Pär göra något vi aldrig gjort tidigare och med stor sannolikhet aldrig kommer att få göra om igen. Pär, med madame, har blivit inbjuden av kungen till årets julkonsert på Palais Royal. Även om jag inte är någon större rojalist så tycker jag att det ska bli kul att få chansen att komma in i Palais Royal och se hur arrangemanget runt julkonserten går till. Givetvis är jag osäker på klädsel, hur höga klackar jag klarar av och funderar på om jag måste gå till frisören och blåsa håret. Ännu ett i-landsproblem har kommit upp på min agenda som ni hör.

Konsten att köpa frimärken en söndag

Min väninnas dotter klarade den värsta krisen. Lättnaden över det är stor. En lång konvalescensperiod  väntar, men det är helt klart, i det här fallet, ett mycket bra alternativ...

Efter två år i Belgien finns det fortfarande saker som vi inte förstår alls. Idag, söndag, skulle Pär göra något så simpelt som att köpa frimärken för brev som ska till utlandet. Han går in i vår närmaste lilla tidningsbutik. De säljer frimärken, men de får endast sälja de som är till för brev inom Belgien. Han blir hänvisad till vår närbutik som får sälja frimärken avsedda för brev till utlandet. Jovisst, de har frimärken för utlandet, men de får inte sälja dem på söndagar. Frimärkena ligger där bakom en glasskiva och ser så fina ut, men vi får vänta tills imorgon innan vi kan köpa dem. I det här landet helgar posten med andra ord vilodagen...