Städer, kor och gräs

Är inne i en period när jag börjar skriva inlägg som jag inte skriver klart och publicerar. När jag sedan kommer ihåg det känns det inte aktuellt längre och jag bryr mig inte om att publicera det jag skrivit.

De senaste veckorna har vi bland annat besökt Dinant i Vallonien. En gammal stad, som varit strategiskt betydelsefull under långa tider. Den ligger vid floden Meuse, en viktig transportled, och vid staden fanns en av få broar över den mäktiga floden. Söt stad med fint citadell som varit i olika länders ägo under olika tider. Enligt mig är staden väl värd ett besök.

Vy över staden Dinant. Bilden är tagen uppe vid citadellet. 

En annan stad som är väl värd ett besök är De Haan, vid kusten. En liten pittoresk stad där husen inte får byggas högre än fyra våningar. Vi tillbringade pingstdagen på stranden där och fick än en gång bekräftat att vi inte är skapta för att ligga på stranden. Jag, som är en nitisk användare av solkräm, missade att smörja in fötter och ben ordentligt och brände mig värre än på säkert 20 år. Lika illa var det för Johan och Pär. Pontus har begåvats med ett bättre pigment och var den enda i familjen som inte var paprikaröd på någon del av kroppen. Hur som helst var det en fin strand och barnen tyckte att det var kul att bada i havet. Jag badade inte...

I samband med båda utflykterna har vi sett mycket kor. Framför allt har vi sett många Belgian Blue. Det är verkligen stora kossor. Det blir väldigt uppenbart när de går och betar i samma hage som "vanliga" kor. Jag tycker att de ser ganska groteska ut och svensk som jag är undrar jag om de verkligen är rätt att avla fram ett djur med så mycket muskelmassa.

Gräset blommar för fullt, liksom flädern. Jag nyser och förbannar än en gång hyresvärden som inte har klippt gräset. Nu tänker någon säkert att jag kan klippa gräset själv. Det skulle jag gärna göra om vi hade en fungerande gräsklippare i källaren. Enligt vårt hyreskontrakt ska det ingå trädgårdsmästare i priset som vi betalar. Tidigare har det kommit några män då och då som har klippt gräset och häckarna med maskiner som de har haft med sig på en släpkärra. Dessa män, och därmed även maskinerna,  har lyst med sin frånvaro hela våren. Det innebär att gräset numera är 40 cm högt på de fläckar som Pontus inte spelar fotboll på.

På tal om Pontus och fotboll så är han nu anmäld till en klubb inför hösten. En fransktalande sådan. Nu blir det en seriösare satsning med träning två dagar i veckan och matcher en dag i veckan. Förhoppningsvis utvecklas hans spel och hans språk parallellt. Det ska bli spännande att se vad han tycker om att spela i en "riktig" klubb.

Johan är en inbiten bokslukare och fick han välja skulle han ligga i sängen och läsa hela dagarna. På kvällarna måste jag lägga undan boken han läser, om jag inte gör det läser han i smyg så länge han orkar. Hans favoritböcker för tillfället är serien Beast Quest och nu försöker han att läsa en av dem på engelska. Den finns inte på svenska på skolbiblioteket, men Henry har lånat ut sin böcker till honom. Jag undrar hur mycket han förstår och är imponerad av att han försöker att läsa böcker på engelska. Det är ju ingen engelskspråkig skola han går i, men de har en lektion engelska varje dag med en lärare som måste vara "native speaker".

Johan läser allt han kommer över. Jag hittade honom liggande på golvet på stormarknaden, han var försvunnen när vi skulle betala. Han låg och läste en faktabok för barn - på franska och hade helt glömt bort tid och rum. 

Jag kämpar vidare med att försöka lära mig franska. Det går upp och ner. För det mesta känns det som mest ner. För tillfället sitter jag och funderar på om jag inte borde åka på en språkresa i sommar på franska rivieran. Fast språkresa känns väldigt mycket som något man gör som tonåring och det kan jag ju inte påstå att jag är längre... Men om några veckor ska jag umgås med två tonåringar i några dagar. Min brorsdotter och hennes kompis kommer hit. Det ska bli kul!

Grevinnan

Igår var jag med om något som jag aldrig varit med om förr.  Jag, maken och ett annat svenskt par var bjudna på middag hemma hos en 92-årig, belgisk, grevinna.

Anledningen till inbjudan var vår lärare i franska. Vår lärares mor var konstnär och grevinnan hade varit mecenat för henne. I detta fall innebar det att grevinnan utnyttjade sitt stora kontaktnät och på det sättet hjälpte franskfrökens mor att sälja tavlor. Konstnärsmodern har gått ur tiden, men vår lärarinna och grevinnan har tät kontakt med varandra och för tillfället hjälps de åt att skriva grevinnans släktkrönika.

När vi anlände till angiven adress igår kväll bjöds vi på champagne med tilltugg i trädgården. Vi fick en liten guidad tur i trädgården, som delades med ett annat hus. Det visade sig vara den gamla bostaden för chauffören. För tillfället bodde en släkting till grevinnans bror i det huset. Tidigare ägde släkten även tre hus till som gränsade till grevinnans, men de var nu sålda. Förr i tiden hade man haft en gigantisk trädgård att tillgå, den nuvarande var, med Brysselmått, väldig stor. Bland annat fick man plats med en egen tennisbana. Huset i sig var också stort och för tillfället bodde grevinnan där tillsammans med ett barnbarnsbarn och en avlägsen, ung släkting från Polen.

Vi bjöds på middag inne i matsalen som var möblerad med möbler från en svunnen tid. Vi fick ett smakprov på hur ett välbärgat belgiskt hem, med en lång historia kan möbleras och dekoreras. Ombonat, trevligt och väldigt långt från modern, svensk minimalism. Många små statyetter och religiöst influerad konst prydde väggarna. Och besticken pryddes med släktens sigill.

Vår värdinna, som till min stora lycka talar engelska, har levt ett långt och innehållsrikt liv. Hon hjälpte sin man i hans olika verksamheter och födde åtta barn på tolv år, varav sex fortfarande är i livet.
När hon inte tog hand om barnen var hon under lång tid engagerad i scoutrörelsen för flickor i Belgien, även på styrelsenivå för hela landet. Grevinnan hade även varit politiskt engagerad, för vilket parti vågade jag inte fråga... Med tanke på hennes bakgrund finns det nog inte så många att välja på... Hon hade varit med och kämpat för att kvinnor skulle kunna bli parlamentsledamöter. Den första kvinnan i det belgiska parlamentet valdes in i mitten på 1960-talet. När det målet var uppnått kämpade man vidare för att kvinnor skulle kunna bli ministrar. Hon var väl insatt i att vi i Sverige hade kommit långt när det gäller jämställdhet och föräldraförsäkring jämfört med Belgien och hon sade sig vara imponerad av det svenska systemet som uppmuntrade att kvinnor kunde jobba efter att de fått barn.

Religion är ett annat ämne som ligger grevinnan varmt om hjärtat. Hon har en djup gudstro och är väl påläst när det gäller helgon i norra delen av Europa. Över huvudtaget är hon fantastiskt allmänbildad och helt klar i huvudet, trots sin höga ålder. Familjen är viktig för henne och hon berättade om släktträffarna de brukade ha på slottet, som släkten äger, i Frankrike. Enbart hennes gren av släkten är  numera 75 personer och senast de träffades var över 60 personer på plats. Släkten är spridd i olika europeiska länder och bland dem finns bl a  diplomater och formgivare. Som jag skrev tidigare talar hon engelska med en härlig fransk brytning, däremot talar hon inte flamländska. När jag frågade varför hon inte talar flamländska berättade hon att det inte hade varit nödvändigt när hon var ung, på den tiden talade alla franska även i Flandern. Jag sa inget om det, men jag tvivlar lite på den uppgiften, eller åtminstone vad som menas med "alla" i detta sammanhang.

Tiden gick mycket fort, som den gör när man har trevligt och helt plötsligt var klockan nästan tolv. För vår värdinna var detta inget problem. enligt hennes polska släkting, som var med på middagen. En vanlig vecka var hon iväg på middag eller hade besök åtminstone tre dagar/kvällar. Hon gick sällan och lade sig för midnatt, men var alltid vaken vid sju på morgonen. Den polska kvinnan log och konstaterade att grevinnan var mer på fest än hon själv, som är i 25-årsåldern. Jag hoppas att jag kommer att vara lika pigg och nyfiken på livet när jag är 92 år.

Rom

På den här bloggen händer det inte så mycket för tillfället. När jag började skriva för lite mer än 1,5 år sedan var det upptäckarlusten och behovet att kommunicera med gamla vänner som drev min skrivlust. Upptäckarlusten har jag kvar, men eftersom vårt liv alltmer normaliseras här så upplever jag att jag inte har så mycket att skriva om. En del av det som händer i mitt liv är också av sådan karaktär att det känns som att jag hänger ut andra människor om jag berättar om det och det vill jag inte. Behovet att kommunicera har jag fortfarande, men en blogg blir trots allt ganska mycket envägskommunikation.   Jag kommer att fortsätta att skriva, men för tillfället inte lika ofta som förut.

En bra sak med flytten till Bryssel för vår del var att vi fick en veckas lov i samband med Kristi Himmelfärdsdagen. Förra året åkte vi till Paris några dagar och i år åkte hela familjen till Rom. Vi fick tag på billiga flygbiljetter och hyrde en liten lägenhet i de gamla delarna av staden. Boendet låg så bra till att vi hade gångavstånd till de sevärdheter som vi ville besöka.

Vi kom fram till Rom i söndags kväll och lämnade väskorna i lägenheten och gick ut och köpte lite att äta. Det var ljummet och skönt ute även att klockan passerat nio. Det har vi saknat i Bryssel. Vi somnade ganska tidigt på kvällen och före nio i måndags morse satt vi på ett kafé och åt frukost. Vi smorde kråset med färskpressad apelsinjuice, italienskt kaffe och nybakade croissanter med lufttorkad skinka. Mätta och belåtna styrde vi stegen mot Peterskyrkan som var dagens första stopp. Efter en stunds köande kom vi in i denna gigantiska katolska kyrka. En imponerande byggnad med all konst och andra utsmyckningar. En annan sak som var imponerande var hur tyst och lugnt det var inne i kyrkan trots att det var mycket människor där. Vi gick ut och upptäckte, för sent, att vi kommit utanför avspärrningarna som gjorde att vi hade kunnat komma in i Sixtinska kapellet också. Kön var mycket längre än när vi stod i den tidigare så vi bestämde oss för att strunta i kapellet då och gå dit en annan dag. De två yngsta i sällskapet hade mycket spring i benen och vi drog oss till Trastevere där en god lunch avnjöts och fotbollströja inhandlades. Vi tog oss sedan därifrån via ett stort antal vindlande gator till Pantheon och förundrades över ännu ett mäktigt byggnadsverk. Jag skulle nog vilja påstå att det var än mer imponerande än Peterskyrka, med tanke på att det är så mycket äldre. Romarna var fantastiska med sin byggnadskonst. Efter att ha sett Fontana di Trevi och druckit resans dyraste läsk var vi trötta i fötterna efter dagens långa promenader.

I Peterskyrkan tittade man mycket i taket. Vilka fantastiska målningar!

Schweizergardet var på plats och vaktade Vatikanstaten. Jag gillar deras färgglada uniformer. 

Vilken mäktig kupol Pantheon har. 

Tisdag morgon inledde vi med att bege oss till Forum Romanum. När vi kom dit var det stängt och vi tyckte att det var lite synd att vi inte skulle få chansen att besöka denna historiska plats. Vi begav oss med bestämda steg mot Colosseum, som  även det var stängt. Där fick vi dock veta att det skulle öppna om en timme och vi ställde oss i den redan långa kön. Jag tycker inte om att stå i kö, men det det visade sig vara ett smart drag att ställa sig i kön. Vi kom in efter en timme och då var kön dubbelt så lång som när vi ställde oss i den. Ännu ett gigantiskt byggnadsverk bredde ut sig framför oss. Den yngste i sällskapet fick dock ett sammanbrott eftersom han inte fick köpa en gladiator i museishopen och vi köpte en hög med böcker och lämnade Colosseum för att äta lunch. Efter lunchen var galdiatorn i stort sett glömd och vi bestämde oss för att titta på lämningarna av Cirkus Maximus. Det visade sig att det inte fanns så mycket kvar att se av denna, en gång i tiden storslagna, arena. En bonus i detta sammanhang var dock att vi kunde komma in på Forum Romanum. Två trötta barn grät på vägen hem och ett nödvändigt stopp för en glass gav de unga herrarna krafterna tillbaka igen. Kokosglass var favoriten denna semester och det fanns ett avtal som följdes, minst två glassar om dagen om solen sken. Och solen sken varje dag, till barnens och föräldrarnas stora glädje.

Forum Romanum. 

Colosseum på utsidan...

...och insidan.

Onsdagen var barnens dag. Vi hade varit duktiga och betat av i stort sett alla de sevärdheter vi tänkt oss på måndag och tisdag. Dagens första mål blev, efter noggrant övervägande, en biograf med 4D. Eftersom jag blir åksjuk väldigt lätt hoppade jag över biobesöket och shoppade en stund istället. Det visade sig vara ett bra drag eftersom Johan hade mått lite illa under filmen. Dagens andra mål var parken vid Villa Borghese. Picknick skulle vi ha i parken. Maten fick vi dock njuta av på en kyrktrappa istället för i parken då den enda regnskuren under vår vistelse inträffade just när vi skulle äta. Efter att det slutat regna gick vi till parken. På plats där hyrde vi en fyrhjulig cykel och cyklade runt den stora parken. Efter avslutat parkbesök bar det av hemåt. Vi passade på att shoppa lite på vägen. Bland annat inköptes ett par nya fotbollsskor till Pontus i en av Romas sportaffärer. Lyckan var gjord. Kvällen tillbringade vi på en uteservering i Trastevere med god mat och barnen hittade en ny kompis, en taxvalp.

Villa Borghese i bakgrunden. Den fyrhjuliga cykeln var uppskattad av både vuxna och barn.

Med stor sannolikhet kommer vi att återvända till Rom när barnen blivit lite äldre. Jag hann aldrig tillbaka till Sixtinska kapellet och det vill jag gärna besöka. Barnen tyckte om staden och var duktiga på att gå och tyckte att det var spännande med alla gamla "stenhögar" vi tittade på. De uppskattade också menyn på restaurangerna och jag vet inte hur många pizzor de åt på tre dagar. Den italienska glassen fick toppbetyg och även kyparna på restaurangerna. Barnvänligt var ordet.

Med Luther på axeln...

Nu får det vara slut på det här grå och kalla vädret. Jag blir totalt oinspirerad och längtar efter att plocka fram lite tunnare kläder ur garderoben. Jag tror faktiskt att vi har haft sämre väder än i Sverige för vi har fortfarande inte grillat ute i trädgården. Förra året hade vi grillpremiär i början av april. Ge mig sol och värme nu!

Ett och ett halvt år, lite drygt, tog det för mig att överlista den lille Luther som sitter på min axel...
I torsdags inledde jag en ny era i mitt hemmafruliv. Jag och en vän tittade på en hel film mitt på dagen. Det finns säkert de som tycker att det inte är något speciellt alls, men för mig och min vän var det det. Det var första gången som vi tillät oss att göra det. Egentligen ville vi gå på bio, men eftersom de filmer vi ville se började kl.13.15 var det inte möjligt om jag skulle vara säker på att vara hemma när barnen kom med bussen. Luther, som sitter ganska hårt fast på min axel, har tidigare kämpat emot när jag har tänkt tanken. Varför kan man egentligen undra? Men för min del känns det mer korrekt att läsa en bok eller en tidning jämfört med att "slötitta" på en film. Jag antar att det har med min uppväxt i bibelbältet och med gnosjöandan att göra... De där tankarna om att man ska visa sig produktiv på något sätt varje dag. I min värld är det mer "produktivt" att läsa en bok eller ett antal artiklar. Film mitt på dagen gav mersmak och jag kommer att göra det igen. Luther -Eva: 0-1...

I fredags anser jag att jag var ganska produktiv. Footfest är ett evenemang som går av stapeln på skolan varje vår. Evenemanget, som består av allt från fotbollsturnering och hoppborgar till modevisning och talangjakt, är till för att samla in pengar till olika välgörenhetsprojekt. Alla länder som finns representerade på skolan brukar också ha var sitt stånd där man säljer mat och godsaker som är specifika för landet. Förra året var Sverige inte representerade eftersom eldsjälen som organsierat det hade flyttat. En av mina kollegor tyckte att det var synd och tog tag i det hela. Hon organiserade så att eleverna i år 1 och 2 på sekundär hjälpte till med att baka och även sålde det de producerat. När hon kom med förslaget ställde en del av dem upp motvilligt, men den attityden byttes snabbt ut när de hjälpte till i fredags. De var så duktiga och de flesta verkade tycka att det var jättekul. Jag och min kollega höll oss i bakgrunden och servade med att koka kaffe, göra saft och koka korv. Det var härligt att se hur eleverna växte med uppgiften. Jag har lovat att jag ställer upp och hjälper till nästa år också.

Så över till en nyhet, som inte är någon nyhet för mig. Det är inte bara jag som kommunicerar på engelska med mina grannar. Både bra och dåligt. Bra för att kunna göra sig förstådd. Dåligt för integrationen i det belgiska samhället. Ämnet integration ska jag försöka att blogga om någon gång när solen har börjat skina över den belgiska huvudstaden.

Utmanad

Jag fick en utmaning av Brysselkakan och ska försöka att svara så ärligt som möjligt på frågorna.


1. Är du nöjd med din vikt?
Jag tror det. Faktum är att jag inte är säker på vad jag väger. Jag väger mig inte så ofta, men ibland känner jag i kroppen att jag borde leva lite sundare och då försöker jag att göra det. 

2. Vilket rum i ditt hem gillar du bäst?
Jag gillar vår matsal. Det låter kanske stelt och tråkigt, men jag tycker att vi har lyckats få till en bra harmoni i det rummet och det lämpar sig bra för långa måltider med intressanta samtal omkring det långa bordet. 

3. Och vilket gillar du sämst?
Jag tycker sämst om vårt bibliotek. Mattan och soffan passar inte ihop och jag ska försöka få tag på en ny matta. Jag måste bara övertyga mannen jag är gift med att det behövs. Han har en speciell anknytning till mattan.
 4. Jobbar du med det du vill?
Både ja och nej. Jag har gått en lång utbildning för att kunna jobba som behörig gymnasielärare. Jag har haft turen att få jobba med bra elever och duktiga, inspirerande kollegor. När vi flyttade hit tänkte jag att jag skulle byta yrke, men kunde inte komma på vad jag ville bli, nu när jag faktiskt måste vara stor på riktigt. Av de jobb jag har provat på i mitt liv är mitt nuvarande yrke det som jag känner är mest givande. Jag har dock inte släppt tanken på att göra något annat. Jag har lite funderingar, men jag tänker inte avslöja dem i detta forum. 

5. Absoluta favoriten när det gäller skräpmat?
Kebabrulle UTAN pommes frites i. 

6. Lånar du ut din bil om en vän behöver låna den?
Ja, men jag är alltid lite orolig att något ska hända...

7. Har du någon ovana du håller på med när du kör bil?
Nej. 

8. Ljuger du för din partner om pris på saker du köpt?
Nej, han bryr sig inte, så länge det finns pengar kvar på kontot. 

9. Om du får en present du inte gillar, säger du då det eller tackar du snällt för den ”fina” presenten?
För det mesta blir jag glad över det jag får. Skulle det vara något jag inte gillar så beter jag mig lite på olika sätt beroende på vem som har gett mig presenten. För det mesta tackar jag snällt, men kommer den från mannen i mitt liv så talar jag om det. 

10. Vågar du fisa så din älskling hör det?
Ja.
 11. Kan du fickparkera utan att svettas floder?
Jag fickparkerar mycket sällan... Jag går hellre en kilometer från en lätt parkering och svettas på grund av promenaden. 


Egentligen ska man skicka utmaningen vidare. Det verkar som att de bloggar jag brukar läsa nyss har deltagit i denna utmaning. Jag har därför ingen att skicka den vidare till. Om någon känner sig förbisedd så får ni gärna höra av er så ska jag ge er 11 frågor att svara på. 

Sjukvård här och där

Mitt knäproblem vill inte ge med sig och efter att ha fått resultatet från min magnetröntgen kontaktade jag en ortoped. I lördags träffade jag honom på ett av sjukhusen här i staden. Den här gången var jag också ute i god tid och hittade direkt till angiven adress. Doktorn hämtade mig i väntrummet och allt var i sin ordning. Jag lämnade över det papper jag fått av allmänläkaren med resultatet av magnetröntgen. Doktorn tittade på mig och frågade efter CD:n. Magnetröntgen spelades in och sedan kan man få en CD med hela undersökningen på. Något att titta på en fredagkväll tillsammans med familjen, eller kanske inte... Nu hade jag inte någon CD. Jag frågade efter en i samband med röntgen och de skakade på huvudet och fick det att framstå som lika osannolikt som att jag skulle få audiens hos påven, att jag skulle få en CD i min hand.

Nåväl, doktorn i lördags undersökte mitt knä, men kunde inte säga så mycket utan att ha studerat CD:n. Konversationen mellan oss var ganska komisk. Han talade inte engelska, men förstod och jag har ju samma utgångsläge på franska, kan inte prata så mycket, men förstår en del. Vi kom fram till att hans sekreterare skulle kontakta sjukhuset för att få tag på CD:n och jag skulle ringa idag för att få vidare instruktioner om vad som gällde. Idag på förmiddagen fick jag tag på sekreteraren. Nu visade det sig att det var jag som talade om för henne att hon skulle kontakta sjukhuset, fastän att jag är säker på att det var han som skulle sagt till henne det. Hon har lovat att göra det och efter det ska de återkomma med närmare instruktioner. Jag blir inte riktigt klok på det här, men får väl lägga det i kategorin "This is Belgium" och le och skaka lite lätt på huvudet.

När vi var i Sverige vid påsk hade jag viss kontakt med svenska myndigheter och sjukvården. För min del känns det svenska systemet ganska enkelt. Givetvis beroende på att jag "kan" det och att vi talar samma språk. Sjukvården i Sverige ordnar en tid för röntgen åt dig och slussar dig vidare till en specialist om det behövs. Informationen du och de behöver finns på plats i samband med besöket. Nu vet jag att det inte alltid fungerar på det här sättet men grundtanken är i sig god.  Här är jag som patient ansvarig för att ha med mig det som behövs till respektive läkare. Jag väljer vilken läkare jag vill gå till själv och är ansvarig för att boka tid hos de eventuella specialister jag behöver. Det positiva här är att jag kan träffa en specialist omgående för att reda ut min medicinska status. I Sverige är jag garanterad att träffa en specialist inom 90 dagar. Mycket kan hända på 90 dagar. Med andra ord tycker jag att det finns för- och nackdelar i båda systemen. I Sverige har man rätt till tolk i samband med sjukvårdsbesök. Jag undrar om det finns i Belgien? Jag skulle nog faktiskt behöva en...

Jag försöker att orientera rätt i sjukvården och får mig och börjar förstå hur jobbigt det måste vara för de som invandrar till Sverige. 

Bryssel tur och retur

Som vanligt när vi besöker fädernelandet tenderar det till att bli en aning hektiskt. Man vill träffa så många som möjligt och tänker inte på att man borde ta det lugnt någon gång också. Denna gång skilde sig inte från tidigare.

Resan till Sverige gick relativt bra. Kö ut ur Bryssel, men efter det var det lugnt på vägarna. Vi övernattade i den tyska metropolen Visbek och fortsatte resan norrut på lördag morgon. När vi nådde Puttgarden vid lunch kom det snöblandat regn på tvären och det blåste mycket. Vi hade otrolig otur och missade den första färjan. Det var vi och en bil till som vinkats fram som inte kom med. Det gjorde att vi tillbringade över en timme i färjeläget vilket aldrig inträffat tidigare. Vi fortsatte resan genom allt gråare landskap. Det var stor skillnad på hur långt våren hade kommit i Bryssel jämfört med södra Sverige. Vi körde till Hallandsåsen, där barnen överlämnades till barnvakterna och vi vände tillbaka till Malmö. Målet var en födelsedagsmiddag hos min barndomsvän. Efter ett snabbt ombyte på hotellet och en taxiresa genom staden kom vi fram i tid. Kvällen var fantastiskt rolig och strax efter fyra på morgonen hoppade vi ur taxin vid hotellet. Trötta och glada.

Korten blir lätt suddiga om man dansar samtidigt som man fotograferar

Vi lämnade Malmö vid lunch på söndagen och styrde bilen mot stugan. På plats i stugan gjorde vi inte många knop resten av dagen. Måndagen tillbringade jag och barnen med mina föräldrar och på kvällen packade jag om väskorna.

Tisdag lunch lämnade vi stugan och programmerade GPS:en till Trysil. Förra våren bestämde vi att vi skulle genomföra ett socialt experiment med vår mammagrupp. 12 vuxna och 12 barn skulle tillbringa fyra, fem dagar i ett hus i Trysil och åka skidor. Nu var det dags att genomföra experimentet. Huset var stort, fint och fräscht och till både vuxnas och barns stora glädje fanns det en bubbelpool utomhus. Skidor åktes på dagarna och goda middagar avnjöts tillsammans på kvällarna. Många olika samtalsämnen kom och gick och eftersom vi hade hängt med i hen-debatten var även det uppe till diskussion. Jag säger bara HILF, ni som var med vet vad jag menar... Dagarna sprang iväg och nästan allt var bra. Förutom att Johan fick öroninflammation och att en av kvinnorna brände ena armen med kokhett vatten. Pär påpekar att han var förkyld, stackars man... Söndag morgon vinkade vi adjö till varandra med löften om att ses igen. Det sociala experimentet avlöpte med bra resultat, tycker jag.

Årets påskägg från van Dender. Det var inte lika god choklad som vanligt från van Dender meddelar chokladspecialisten Johan. Näbben var gjord av marsipan och resten av ägget i ljus choklad. Oavsett om det var gott eller inte var det ett kul initiativ.

Vi kunde konstatera att de norska fjällen inte var lika spetsiga som de franska alperna. 

Tillbaka i södra Sverige igen möttes vi av regn och rusk. De få dagar vi tillbringade i stugan var tanken att vi skulle fixa med trädgården. Vuxna som vi är tänkte vi vertikalskära och gödsla gräsmattan. Planerna fick skrinläggas beroende på regn på tvären... Jag tillbringade mycket tid på vägarna. På måndag kväll var jag och firade en för detta kollega som passat på att fylla 50 år. En fantastiskt god middag och trevligt sällskap med många skratt förgyllde min kväll.

På tisdagen var vi hos doktorn med Johan och fick medicin mot öroninflammationen. Han skötte sig exemplariskt och svarade på doktorns frågor på ett lillgammalt sätt. Han fick mycket beröm av doktorn, som imponerades av hans sätt att förklara hur det kändes. Pontus besökte tandläkaren och drog ut en tand som inte ville lossna av sig själv, trots att den nya kommit upp. Bilen fick sommardäck och jag fick stödköpa lite kläder. För en gångs skull hade jag tagit för lite kläder med mig, eller rättare sagt gjorde det fuktiga vädret att tvätten inte torkade så snabbt. Sent på eftermiddagen for jag till Småland för att förbereda mina föräldrar inför onsdagen.

Onsdag innebar begravning av min farbror. Det blev ett vackert avslut på en gammal mans liv. Min pappa, som fortfarande är svag efter de senaste operationerna, orkade att vara med i kyrkan och under större delen av samlingen efteråt. Det var viktigt för honom och även kul att han fick träffa släkten. Inget ont som inte har något gott med sig. Jag träffade mina kusiner för första gången på flera år. Vi bestämde att det var dags att träffas någon gång när orsaken inte var att någon hade dött. Förhoppningsvis kan detta ske till sommaren. När jag kom tillbaka till stugan stod middagen på bordet och den avnjöts i sällskap med våra grannar. Jag somnade som en stock på kvällen.

Torsdag innebar att vi började att förbereda oss för återfärden till Bryssel. Vi packade och var i stan och köpte varor som vi inte hittat bra substitut för i Belgein, än så länge. Jag köpte bland annat grön såpa. En produkt som vår städhjälp gillar mycket. Enligt henne finns det inte att köpa i det här landet och hon gillar den för att den känns så mild. Jag har förklarat att det även är en miljövänlig produkt, på min allra bästa franska. Barnen köpte plockgodis, något som är sällsynt i Bryssel. På kvällen åkte Pär till Borås för att träffa en del av sina vänner. Jag stannade i stugan och tog det lugnt.

Fredag förmiddag packade vi bilen och städade huset ordentligt. När städningen var klar var det uppehåll och jag gick ner till havet för att ta några djupa andetag havsluft innan vi satte oss i bilen. Vi lämnade Sverige på eftermiddagen och fastnade i en bilkö i Danmark. Den enda bilkön på den färden. Tillbakaresan tog 13 timmar, inklusive fyra stopp på vägen och en himla massa vägarbetsområden runt Bremen. Lite trafik, Autobahn och trötta barn underlättade resan. Och nej, vi träffade inga nya poliser den här gången...

Om ni har orkat att läsa ända till slutet förstår ni nog varför jag tyckte att påsklovet var kul, men hektiskt...