måndag 4 mars 2013

Vår i luften och svordomar

Det är ganska tyst på den här bloggen för tillfället. Min önskan vid nyår om att vi skulle få en roligare start på det nya året jämfört med avslutet på det gamla året slog inte in. Mycket sjukdom av viruskaraktär har däckat vår lilla familj här i Bryssel och som om inte det räckte har familjen i Sverige drabbats av sjukdomar som inte är snabbt övergående. Nu håller vi tummarna för att vi slipper fler virus och för att sjukvården i Sverige ska kunna bota elaka sjukdomar som man inte ens skulle önska att ens värsta fiende fick.

Med tanke på ovanstående har det inte funnits något speciellt att blogga om. Hur intressant är det att berätta att man har feber eller håller tummarna för att en operation ska lyckas?

Nu måste vi se framåt och det blir lite lättare när det helt plötsligt är vår i luften och termometern visar på +11°C efter kl. 19. I morgon ska det bli 17 grader varmt. Härligt!

Sedan jag skrev senast har vi varit i alperna och åkt skidor. Les Houches var orten vi bodde i den här gången. En liten mysig by i närheten av Chamonix. Bra med snö, barnvänligt, men inte så fint väder som förra året. En av dagarna åkte vi genom Mont Blanctunneln till Courmayeur och åkte skidor tillsammans med vänner från Sverige.
Les Houches i ett soligt ögonblick. 
Det känns som att vintern har varit ovanligt lång och kall i vår del av Europa och jag har ett tag haft ett behov av att uppdatera min garderob med något färgglatt. I lördags köpte jag mig ett par tuggummirosa byxor och jag kände mig som om jag vore sju, åtta år gammal igen... Garderoben fylldes på med lite annat smått och gott även igår. Då träffade jag två bloggvänner för lite shopping och lunch. En träff som lättade upp mitt sinne som varit lite tungt på sistone.

En annan sak som lättade upp mitt sinne var ett mail från Pontus fröken idag. De hade pratat om svordomar och då hade Pontus glatt stämt upp i Svordomsvisan, till klasskamraternas stora glädje. Jag tycker att det blir lite extra kul i sammanhanget att det faktiskt är en religionsfrökens son som kan denna visa... Tilläggas bör dock att det är barnens far och farfar som har lett ( eller kanske förlett?) våra barn till denna svenska musikskatt.

1 kommentar:

  1. Kul att vår lilla träff gjorde nytta för mer än din garderob! Jag uppskattade mycket att du tog dig tid att ses!
    Hoppas vi kan ses igen någon gång framöver men tills dess får vi ses här eller på min blogg.

    SvaraRadera