Plast, kvarnar och Palais Royal

Här var det länge sedan jag skrev och det beror väl på att livet springer fram i en rasande takt för tillfället.

Min väns dotter har blivit bättre och är numera utskriven från sjukhuset och det gläds jag otroligt mycket över. Nu hoppas vi att hon ska bli helt återställd.

Hösten och numera även vintern har gjort ordentlig entre i Bryssel. Det märks på vädret som har varit blött och grått, men för tillfället är kallt och klart. Ett annat säkert tecken på det är att de flesta restaurangerna i Bryssel erbjuder Moules frites på alla upptänkliga sätt. Ostron är ett annat säkert tecken på att det är sen höst eller vinter i det här landet. I de flesta mataffärer kan man köpa ostron. Något som jag inte är van vid att kunna göra i Sverige.

Vi har haf födelsedagskalas för båda barnen de senaste veckorna. Vi var inte hemma så det gick ganska så smärtfritt. Vad som inte är smärtfritt är att varje barn har fått ungefär fyra kilo plast i samband med kalasen. Jag mår lite lätt dåligt av denna överkonsumtion av leksaker. Det mesta blir liggande utan att det leks med mer än någon enstaka gång. Efter ett år sorterar vi bort mer än hälften och det läggs upp på vinden och efter ytterligare något år åker det vidare till tippen, efter att vi har försökt att ge bort det till någon med yngre barn. Ingen vill ha dem eftersom alla tycker att de har för mycket leksaker. Jag tror inte att vi är unika på något sätt, men det får mig ändå att må dåligt av denna överkonsumtion. Att det dessutom är jul om några veckor gör det inte bättre. Nu måste man komma på vad man ska köpa till barnen så att tomten har några paket med sig. I-landsproblem.

Jag önskar mig en granuleringskvarn i julklapp. För er som inte vet vad det är kan jag berätta att det är en kvarn man använder för att mala ner gammal plast till småbitar. Dessa småbitar kan man sedan använda till att göra nya plastsaker av. Tänk vad härligt att bara kunna slänga i det man vill bli av med och sedan kunna göra något nytt av det. Tänk vad mycket leksaker vi skulle kunna bli av med...

I söndags hade vi lunch för grannarna. 10 vuxna och 10 barn samlades för att ta farväl av Pamela, som nu antagligen har sålt huset här och börjat finna sig tillrätta i Amsterdam. Det var ett härligt sällskap runt matbordet och franska, engelska och flamländska mixades glatt. Vi tycker alla att det är tråkigt att Pamela flyttat, men är samtidigt nyfikna på vem som kommer att flytta in i huset. Kanske blir det en familj med barn i passande ålder.

Jag befinner mig för tillfället i en av de mer arbetsintensiva perioderna under året. Betygen på hälften av mina undervisningsgrupper skulle vara satta igår kväll. Nu är det klart och nu måste jag ta tag i planeringen inför vårterminen. Det är alltid mycket roligare att påbörja något än att avsluta något...

Idag har jag och Johan varit hos doktorn. Han är inne på sin tredje dag med feber och hosta och då måste man ha ett läkarintyg till skolan, annars får man ogiltig frånvaro. Tillsammans klarade jag och Johan av besöket på enbart franska. Ja, okej då jag upprepade en fras på engelska för att vara helt säker på att jag förstått rätt och det hade jag. Jag tror minsann att jag växte några centimeter i samband med det besöket. Nu hoppas vi på ett snabbt tillfrisknande för på fredag får vi besök från Sverige. Det ska bli så kul!

Nästa vecka ska jag och Pär göra något vi aldrig gjort tidigare och med stor sannolikhet aldrig kommer att få göra om igen. Pär, med madame, har blivit inbjuden av kungen till årets julkonsert på Palais Royal. Även om jag inte är någon större rojalist så tycker jag att det ska bli kul att få chansen att komma in i Palais Royal och se hur arrangemanget runt julkonserten går till. Givetvis är jag osäker på klädsel, hur höga klackar jag klarar av och funderar på om jag måste gå till frisören och blåsa håret. Ännu ett i-landsproblem har kommit upp på min agenda som ni hör.