Fullt upp

Nu börjar vi rota oss ordentligt i Bryssel. Vi säger nämligen att vi åker hem när vi åker till Sverige och att vi åker hem när vi åker till Bryssel. Barnen längtar hem till sina rum och de vardagliga rutinerna i Bryssel. Jag inbillar mig att det inte bara är TV-spelet de längtar efter. Jag hittar inga självklara ämnen att blogga om för tillfället, beroende på att detta numera har blivit min vardag. På riktigt.

Resan till Bryssel gick smidigt och bra. Konceptet den här gången innebar lunchstopp i Malmö innan vi lämnade fädernelandet. Vi köpte med oss några tidningar och en påse plockgodis och körde över bron i ösregnet. Ösregnet och blåsten följde oss sedan under stora delar av resan för att kulminera i en hagelstorm mellan Hannover och Dortmund. Där såg vi blixten, men den här gången var det naturfenomenet som lyste upp himlen och inte polisens blixt. 13 timmar efter att vi lämnat stugan låste vi upp dörren till lägenheten och pustade ut.

Semlor från ett konditori i Malmö avnjöts på färjan mellan Rödby och Puttgarden.  Mycket goda och antagligen de enda konditorisemlorna vi kommer att äta det här året. 

Att komma hem innebar, för min del, att jag började hetsläsa den bok jag valt till slutuppgiften på Kinakursen. Boken var intressant, men inte särskilt kul att läsa... Den handlade om hur en före detta kinesisk premiärminister blivit satt i husarrest  på grund av sitt liberala synsätt på politiska reformer. Om någon av mina före detta elever läser detta, kan jag meddela att boken Vilda Svanar var lika lättläst och gick lika snabbt att läsa som en Kalle Anka-tidning i jämförelse med den här boken. Boken lästes ut och tisdag och onsdag var avsatta till skrivardagar. En, minst, fem sidor lång recension av boken skulle vara inlämnad senast fredagen den 13:e. Datumet lät olycksbådande och jag bestämde mig för att bli klar i god tid. I onsdags kväll skickade jag iväg den och nu sitter jag och saknar tentafesten...

Torsdag och fredag jobbade jag hela dagarna och irriterade mig på kollektivtrafiken... Gårdagens kväll tillbringade jag på föräldraföreningens årsmöte. Roligare möte har jag varit på, men ibland måste man göra saker som inte står högst upp på ens önskelista. Jag fick lära mig en ny sak om skolan igår. Marken som skolbyggnaden ligger på tillhör Brysselregionen, medan skolans fotbollsplan ligger i Flandern. Det innebär att det gäller olika regler vid t.ex. nybyggnation inom skolområdet. Detta medför givetvis problem... Ett annat tecken på att man börja vänja sig vid att bo i Belgien är att jag inte längre blir förvånad. Man rycker på axlarna, ler lite snett och konstatera med viss ironi "This is Belgium..."