Den senaste tiden har varit ganska hektisk ur mitt hemmafruperspektiv. För två veckor sedan kom jag tillbaka till Bryssel efter en vecka i Kina tillsammans med några av mina före detta kollegor och elever. En del tycker säkert att jag är mer eller mindre tokig som frivilligt åker med på en sådan resa. Det finns flera anledningar till att jag gjorde det. Dels är jag, som ganska tydligt framgår i bloggen, trött på att vara hemma och dels så är resorna till Kina intressanta för min del ur flera perspektiv. Jag får besöka ett otroligt fascinerande land med en av de bästa guider man kan tänka sig, min älskade kollega J som är född och uppvuxen i Shanghai. Dessutom leder hennes kontakter i landet till att vi får vara med om saker som jag inte kan arrangera på egen hand.
Jag anlände till Peking på torsdag förmiddag. Eftersom jag tillbringat flygresan bredvid en pratglad italienare hade jag inte sovit så mycket. Efter en uppigande brunch på Starbucks påbörjade jag en promenad mot Himmelska Fridens torg. Målet var att hälsa på Mao. Nu blev det inte så. Efter 500 meter kände jag mig yr och tog mitt förnuft tillfånga och gick tillbaka till hotellet och sov lite mer än en timme. När jag vaknade bestämde jag mig för att fördriva tiden i kvarteren runt hotellet. Jag hamnade snabbt i de gamla hutongkvarteren och där promenerade jag och fotograferade en bra stund. Jag är otroligt fascinerad över att se hur vardagslivet kan se ut för en person i dessa kvarter. De som bor i en del av husen är antagligen välbärgade men de flesta verkar inte ha det så gott ställt. Uppenbarligen gjorde jag ett bra val, i varje fall om man ska tro den här artikeln i DN den 20 april 2011. http://www.dn.se/resor/kina/hitta-ratt-i-peking-1 På kvällen träffade jag mina kollegor och elever och efter en snabb tur till Pearl Market åt vi Pekinganka tillsammans.
Fredag morgon styrde vi färden utanför staden. Målet för dagen var Pekingmänniskan. En urtidsmänniska som levde för ca. 400 000 år sedan. Jag fick lära mig att det var en svensk som på 1920-talet hade upptäckt lämningarna efter dessa tidiga människor. Han, Johan Gunnar Andersson, ingick i ett internationellt forskningsteam. Jag vet fortfarande inte varför de hade valt just denna plats att gräva på från början. Jag imponeras av att det var svenskar, österrikare, kanadensare, britter, belgare och kineser bland annat, som samarbetade runt dessa utgrävningar. På eftermiddagen följde jag med de andra för att hämta ut glasögon de beställt några dagar tidigare. Jag fick nya bågar till mina gamla glas för det facila priset 180 yuan, inklusive arbetet. Ett par nya solglasögon följde också med från denna marknad. Kvällen tillbringade vi på tågstationen och vi väntade på att nattåget skulle ta oss till Shanghai. Efter en ommöblering i kupéerna vaggades vi in i en orolig sömn.
Våra förfäder? |
Söndag morgon inledde jag med en promenad i parken utanför hotellet. Att gå ut i en park i en asiatisk storstad tidigt på morgonen är något jag kan rekommendera Man får då möjlighet att se de äldre damerna och herrarna göra sin morgongymnastik. Jag iakttog dem på håll, medan vår rektor hade hoppat in i en av grupperna och själv deltagit.
Resten av dagen gick åt till sightseeing. Vi var bland annat uppe i World Financial Center, åkte höghastighetståg och besökte muséet som upprättats för att påminna om var kommunistpartiet grundades. Besöket på muséet var något kort och jag bestämde mig för att återvända dit på måndagen.
Det är inte bara människor som tillbringar tidiga morgnar i parkerna i Shanghai. I träden hänger burar med fåglar som man tagit med sig hemifrån för att de ska få frisk luft. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar