April, april din dumma gris...

Igår fyllde Pär 40 år. Han har varit mycket nyfiken på vad som ska hända eftersom jag har antytt att det kommer att bli en överraskning av något slag. En resa till Paris har varit den hetaste gissningen från hans sida. Någon resa till Paris blev det inte.

På fredagkvällen, 1 april, samlades vår lilla familj vid halv sex på kvällen. Pär undrade vad som skulle hända och föreslog att vi skulle gå ut och äta. Jag tyckte att det var en bra idé. Vi fixade med lite tvätt och strax efter klockan sex ringde det på. Pär fick öppna eftersom det här var min överraskning. Det är kamera i porttelefonen och hans min när han såg vilka som stod ute på gatan var obetalbar. Det var sju av kompisarna från herrklubben i Borås och det var inget aprilskämt. Han blev jätteglad och de kom in med en stor tung låda. Han öppnade lådan och där låg en livs levande gris. Då trodde jag att det var ett aprilskämt. Min första kommentar var: "Vad har ni för plan för den här grisen?" Svaret kom från de sju med en mun:" Det är Pärs gris nu"...  Barnen var jättelyckliga, äntligen hade de fått ett husdjur!

Vad skulle vi göra med grisen? Vi bestämde att den skulle ställas ut i trädgården under natten. Det var inte kallt och det kändes som det bästa alternativet för oss alla. Vi gick ut och åt och kände oss trygga med att grisen fick frisk luft och att den hade ätit och druckit. På natten började problemen. Grisen lyckades att ta sig ur lådan. Frågan är om den inte fick lite hjälp av någon av gästerna... På morgonen går den och bökar i vår trädgård. Det görs försök att fånga in den, men de lyckas inte. Grisen försvinner och vi hoppas att det är för gott och männen åker in till centrum för att turista lite. Under dagens lopp dyker sedan grisen upp i trädgården med ojämna mellanrum. Jag får grav ångest och funderar på vad som händer med grannarnas trädgårdar. Jag och barnen flyr lägenheten och tittar på karnevalen som går genom vår stadsdel. Det är den 82:a i ordningen och jag och Henrys mamma önskade att vi hade förstått mer av inrikespolitiken för att kunna uppskatta en del av inslagen i karnevalen. Karnevalståget var ganska bra, men en del av deltagarna var mest intresserade av att dricka öl... På det sättet påminde den lite om SE-gymnasiets kortege i Borås...

Varje år har man med ett ekipage i karnevalståget som ska påminna om slaget vid Waterloo. De såg ganska svettiga ut i sina kostymer igår. Termometern visade på 23 °C.

Pär får på eftermiddagen tag på numret till bonden som sålt grisen och försöker att få honom att ta tillbaka den mot betalning. Antagligen är bonden förberedd på detta samtal och meddelar att han kan hämta den - om en månad... Paniken och ångesten växer. Jag åker ner till centrum och tröstshoppar lite. Vid halv sju får jag veta att problemet är löst. Någon av grannarna har ringt polisen och det är nu ett polisärende och de ska ta hand om grisen. Åh vad skönt. Vi grillar i trädgården tillsammans med några av grannarna och det blir bra tryck i födelsedagsfesten. Vid halv elva åker männen in för att testa nattlivet i Bryssel. Jag och barnen somnar, tryggt förvisade om att polisen har fångat grisen och att den har fått åka till en bondgård - eller blivit slaktad.

Jag vaknar på söndag morgon och tittar ut genom köksfönstret och det första jag ser är GRISEN. Polisen har inte fångat den som de sagt. Paniken infinner sig igen. Försök görs att fånga in grisen, men den är listig. Den äter upp närmare två kilo äpplen under de misslyckade försöken. Till slut kommer Pär på att man kan ringa till en organisation som tar hand om bortsprungna djur. Två män dyker upp i vår trädgård inom en kvart och efter en kvarts intensiv jakt fångar de grisen.  Den skrek verkligen som en stucken gris när den blev fångad. Vilken lättnad! De frågar oss vad vi ska göra med den och vi ber dem att ta med den. Några telefonsamtal senare berättar de att de kan ta med grisen till en farm, men det kommer att kosta 250€. Inga problem! En av männen i sällskapet langar glatt fram pengarna. Vid det här laget tror jag att alla var trötta på grisen och förstod att det inte var ett litet problem. Framför allt förstod de det när de såg hur grisen kämpade emot när den fångades in den. Männen som fångade grisen bad om ursäkt att det blev så dyrt, men de var tvungna att köra den 70 kilometer bort från Bryssel. Vi tyckte att det var helt ok och vi fick kvitto på att de varit här och vad de hade gjort, så vi tror inte att de blåste oss. 70 kilo dräktig gris försvann i en röd skåpbil och äntligen kunde vi andas ut. Tilläggas kan, för er som liksom jag är djurvänner, att grisfångarna sa att grisen verkade mycket lycklig när den hade fått vara ute i frihet...

Dagens hjältar! Det krävdes två vuxna män och en "lasso" för att fånga in grisen. Här sitter den äntligen i lådan igen.  Idag har jag förstått att grisar är väldigt sluga djur. Ingen slump att de är "huvudpersoner" i George Orwells "Djurens gård"...

Efter avslutet på detta äventyr var vi alla ganska trötta och en sen lunch intogs på ett Friterie i närheten. Sedan vinkade vi adjö till våra vänner som såg ganska slitna ut. Det tär hårt på en att gå på grisjakt... Jag tycker att det är fantastiskt kul att ha besök här. Ni sju som var här i helgen är hjärtligt välkomna tillbaka med era familjer, men utan gris. Tack! Nu när jag börjar få lite distans till händelsen skrattar jag ganska mycket åt de scener som spelats upp i vår trädgård de senaste dygnen. Jag hoppas att den utlovade filmen snart dyker upp. Då lägger jag upp en länk här.