Så kom vi då äntligen till Sverige på annandag jul. Tomten hittade till barnen, trots att han hade påbörjat sin semester och den svenska julmaten smakade precis som om vi hade ätit den på julafton.
De första dagarna tillbringade vi hos våra föräldrar och vi tog det lugnt och åkte pulka. Pär åkte till Göteborg för att träffa Bacchibröderna. Det gjorde honom gott. Jag och barnen åkte tåg till Varberg från Bredaryd och Pontus hann med att besöka toaletten fyra gånger på en timme. Man var nämligen tvungen att trycka på tre knappar innan man kunde uträtta sina behov. En knapp för att öppna dörren, en för att stänga den och en för att låsa. Fantastiskt kul ur vår femårings perspektiv under en tråkig tågresa.
När vi hade installerat oss i stugan tog den stora tröttheten tag i mig. Jag hade inte ork att göra någonting. Jag hann nog aldrig att bli riktigt frisk från influensan jag hade innan jul. Jag hostade som om jag hade tuberkulos och började känna mig lätt beroende av Mollipect. Pär förstod att det var allvar när jag avböjde att gå på stan i Varberg dagen innan nyårsafton... Tack och lov har barnen bra lekkompisar i området, så dem gick det ingen nöd på, möjligtvis på deras föräldrar som fick ha fyra barn hos sig en stor del av tiden... Tack goda grannar! Nyårsafton firades med vänner som jag inte träffat på länge, men värdinnan var mycket trött och gjorde en tidig sorti. Tur att de sov över och att vi fick en lat dag tillsammans på nyårsdagen.
Vi hann med ett besök i Borås strax efter nyår. Barnen lekte med gamla kompisar på dagen och på kvällen fick vi chans att träffa några av våra kompisar. Denna träff utgjorde brytpunkten i min trötthet och efter det har jag blivit mindre och mindre trött. De sista dagarna i Sverige ägnade vi åt att skotta snö och faktiskt började vi nog alla att längta tillbaka till vardagen i Bryssel.
 |
| Snöbollskrig med kusinerna. Pärs skoterställ kom än en gång till användning... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar