Föräldraförening

En sak som är väldigt annorlunda för vårt liv här i Bryssel jämfört med Borås är skolans föräldraförening. Man kan väl kalla det för Hem och Skola "extended version".

I torsdags kväll hade föräldraföreningen årsmöte. Mötet startade kl. 20.00 och förväntades pågå fram till midnatt. Det kändes något osvenskt, men vi befinner oss i EU:s huvudstad och dessa sena möten förvånar oss inte längre. Då mötet hölls i en av kommissionens byggnader var det säkerhetskontroll á la flygplats på vägen in. Och precis som på flygplatser pep det när jag skulle gå igenom, att jag aldrig lär mig... Årsmöte innebär alltid val av styrelse och att godkänna årsredovisningen och ge styrelsen ansvarsfrihet. Det var så även på detta årsmöte. Val av styrelse var avklarat efter en timme och sedan tog en frågestund med skolans rektorer vid. Efter att ha lyssnat på denna frågestund kan jag konstatera att det finns föräldrar som är väldigt engagerade i sina barns skolgång, men som kanske inte riktigt har koll på vilket forum man ska ställa sina frågor i... Med andra ord ställdes det ganska många frågor som borde ha skickats en nivå upp. Mötet pågick fram till 23.30 och då hade ca. 1/3 av mötesdeltagarna avvikit...

Europaskolorna här i staden är mycket överbefolkade. Som ett exempel på det kan jag nämna att barnens skola är byggd för 2400 elever och i dagsläget går där 3050 elever. Därför håller man på och bygger ut den fjärde skolan, som tidigare bara har varit för primärelever. Det finns även planer på att öppna en femte skola, men detta kan inte ske förrän 2015. En oerhört viktigt fråga är vilka språksektioner som ska finnas på dessa nya skolor. Alla skolor ska ha franska, engelska och tyska språksektioner, utöver det bestämmer en gemensam styrelse för alla skolor vilka andra språk som ska finnas på vilken skola. Ett förslag som har legat är att man ska flytta någon sektion från barnens skola till den nya skolan. Det har fått föräldrar att gå i taket. Jag kan till viss del förstå det eftersom de flesta har bosatt sig i närheten av barnens skola för att de ska slippa att få alltför lång väg till skolan. Samtidigt gnäller man över att skolan är överbefolkad och att det borde göras något åt det. Andra förslag som ligger är att man ska bygga upp de nya medlemsländernas språksektioner på de nya skolorna. Föräldrar från de länder som inte har en egen språksektion får idag välja vilken sektion de vill ha sina barn i. Många väljer den brittiska/engelska. Det har i sin tur medfört att den språksektionen nu brottas med ett ganska nytt problem. Andelen native speakers i de engelska klasserna sjunker vilket gör att nivån på undervisningen i många fall har blivit lägre och att eleverna där kan få sämre resultat. De brittiska föräldrarna är därför, av förklarliga skäl, oroliga för sina barns kunskapsutveckling. Man kan ju tycka att det skulle vara självklart att man då öppnade upp fler språksektioner, men det kostar mycket pengar att göra det och pengar är en bristvara, precis som i det svenska utbildningssystemet. Föräldraföreningen är bra på att ha koll på sitt revir och driver många av frågorna på ett professionellt sätt. De samarbetar även med föräldraföreningarna på de andra skolorna för att stärka sin roll i skolsystemet. Om det sedan blir någon egentlig påverkan är en annan fråga.

Föräldraföreningen driver många av de saker som kommunerna har hand om i Sverige. Det är de som har hand om skollunchen, en  nyöppnad kafeteria, busstransporterna och fritidsaktiviteter. Man har ett antal anställda och har en omsättning på åtskilliga miljoner och förra året gick de med en betydlig vinst, något som de inte ska göra. De pengarna investerar man i år genom att sänka priset på skollunchen. Bra initiativ!

I fredags tog jag ännu ett steg mot ett självständigt liv. Jag hämtade ut mitt belgiska bankkort och kan numera handla med kort i alla affärer i landet. De har ett nationellt bankkortsystem, liknande det som finns i Danmark. Till en början är det obegripligt för en turist/utlänning varför man inte kan betala med VISA eller Master Card när det finns kortterminaler i butikerna och på kollektivtrafiken.

I fredags kväll fick jag även klarhet i vad det var som gjort att vi fastnat i registreringssystemet beroende på barnen. Vår äldste son har ett ovanligt tredjenamn, Teonard (för övrigt min farfars förnamn). Detta namn fanns inte i de belgiska registren och man var tvungna att skapa en ny kod för att registrera honom. Tala om byråkrati. Min farfar har alltså påverkat att vi inte fick våra registreringsskyltar i tid, indirekt.

Helgen var lugn, vi har ett barn med förkylning och feber. Det andra barnet har haft fullt upp med kalas och lek på två olika ställen. Kul för honom! Vi tog tag i vårt liv och fick i ordning på vinden. Inte det roligaste att göra, men vad skönt det är när man ser resultatet.