I Sverige får man ett personnummer när man föds. Det är det man "heter" innan föräldrarna har rapporterat ens egentliga namn till skattemyndigheten. Personnumret följer sedan med en genom livet och det är i myndighetskontakterna överordnat ens namn. Knappa in ditt personnummer så får du snabbare hjälp i telefonköer, inför ett läkarbesök är det personnumret som du ska uppge, skattemyndigheten vill veta ditt personnummer när du lämnar in din deklaration osv.
Man kan konstatera att nummer är viktiga i vår tillvaro med telefonnummer, registreringsnummer, passnummer, anställningsnummer och kontonummer och alla koder till bankkort, ja siffrornas betydelse är stort.
Veckan som har gått har jag blivit mycket uppmärksammad på hur viktiga nummer är i detta land också... I första hand är det i samband med våra nummerplåtar till bilen som fortfarande inte har blivit klara. Det beror på att vi inte har fått något nummer ännu i det belgiska registreringssystemet för bilar. Det har de haft två veckor på sig att "klura ut", men inte klarat av än. Det är ett nytt system skyller man på, men så många nya registreringsnummer kan man väl ändå inte ha i slutet av året. Nu växer osäkerheten om vi kan åka till Sverige med bil över jul för varje dag som går. Jag gillar inte det! De kan inte ens tala om för oss om de kommer före jul eller inte. Dåligt!
Ett annat viktigt nummer i detta land är id-kortsnumret. Varje person som uppehåller sig på mer eller mindre permanent basis ska ha ett id-kort. Det ska kunna visas upp i alla möjliga sammanhang. Ett sådant sammanhang är när man söker jobb. Igår var jag och träffade de som är ansvariga för vikarierna på Europaskolan. Två nummer behövde de: kontonummer och id-kortsnummer. Jag har inte något av dem än så länge. Kontonumret är mitt eget fel, jag har inte haft något behov av det eftersom jag inte har haft någon egen inkomst. Id-kortet beställde vi för mer än två månader sedan och det har fortfarande inte kommit. Nu löser det sig ändå men, men... Det tar tid i det här landet. De som har bott här länge ler åt oss frustrerade nykomlingar och säger att det bara är att vänja sig vid "belgisk logik". De flesta uppmanar oss att ringa och stöta på processen och utnyttja titlar i samband med dessa telefonsamtal. Vi måste helt enkelt ta till oss en ny kultur. Och lära oss att vänta och ringa och ringa och ringa, många olika nummer helst...
När jag blev av med plånboken försvann även mitt svenska körkort. Jag skickade iväg pappren i slutet av november och i början av denna vecka fick jag besked om att jag kan hämta ut mitt nya körkort på ambassaden här i Bryssel. Det tog mindre än tre veckor och då skickades det hit från Sverige på den tiden... Svensk effektivitet, me like!
För att avsluta ett negativt inlägg med något positivt så kan jag berätta att barnen har klätt julgranen. Den blev fin. Och de enda nummer som krävdes i denna grans sammanhang var när man skulle montera ihop den. Ja, jag köpte en konstgjord gran efter att förgäves ha letat efter en julgransfot i affärerna igår. Jag har samlat på mig en hel hög med bra argument om denna grans förträfflighet. Vi ser fram emot en trevlig helg i Bryssel.
 |
| Granen står så grön och grann i stugan och tomten rider på sin halmgris... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar